2011

Ett nytt år står vid dörren. 2012, året som bjuder på en ny familjemedlem, tvåbarnsföräldrar och en storebror. 2011 var ett fint år.

Jag började visserligen året med att tvivla på mig själv men kom igen snabbt, åter igen starkare än innan. Jag har lärt mig så mycket om mig själv och hur jag fungerar de senaste åren. Vad jag behöver för att må bra. För att känna tillit till mig själv. Det är en befrielse.

Olle hade det jobbigt på förskolan. Morgnarna kantades av gråt och ledsamheter. Jag hade ont i magen och i hjärtat. Vardagen var slitsam och allt jag ville var att ge Olle det han mest av allt ville ha. Tid med mamma och pappa.

Trots vintervädret avverkade jag ett antal löprundor utomhus på luncherna. Gott för själ och tanke. I takt med att januari gick mot sitt slut kom energin tillbaka till mig och jag kunde känna vardagsglädje igen.

I februari började längtan efter att utöka familjens medlemmar sakta komma till mig. Pappan i huset hade längtat länge och nu började även mitt hjärta önska ett till barn. Jag funderade på att skriva in mig på någon träningsanläggning men avvaktade och hoppades på mildare väder och ännu fler löprundor.

Mars kom med en husvisning där objektet fastnade i mitt hjärta. Jag trodde att det var huset vi skulle bo i. Tyvärr hade jag fel och vi gick lottlösa från en stenhård budgivning. Vi njöt av vårvinter med soliga dagar, aktiviteter på isen nedanför oss och luncher som intogs utomhus.

I april skrev jag ett inlägg om mina tankar om kroppen. Hur jag påverkades av saker jag inte vill att min tillvaro ska vara beroende av. Och hur jag tänkte [och ännu tänker] om kroppen och acceptans. Jag fick bra respons på inlägget som fick mig att tänka och skriva ännu ett inlägg i ämnet självkänsla som ligger mig så varmt och hjärtat. Påsken spenderade vi på mormor och morfars stuga med stora delar av min sida av släkten. Vädret var ljuvligt och vi gick omkring i kortärmat. Vi grillade, byggde koja och njöt av att känna sommarvittring.

Maj var en månad som kantades av mycket träning. Jag sprang in våren och kände mig verkligen i balans. Vår älskade lillasyster eller lillebror flyttade in i magen, fast det visste vi inte ännu [även om jag hade mina aningar].

Smygtog en bild på magen när det ännu bara var vi som visste.

I juni fick vi se min kära lillebror och svägerska glänsa på röda matten på studenternas balkväll. Jag och Olle gick på cirkus och hade jätteroligt. Tjejjoggen hoppades över på grund av bebisen i magen gav sin mor svårigheter att behålla maten. Jag fick ryggskott för första gången i mitt liv och fick verkligen öva på det jag gör sämst. Vara stilla. Jag längtade efter ledighet och fick semesterkänslor när övriga familjen var hemma och njöt solen. Jag fick en ny titel på jobbet och blev förutom Resursvägledare även Samordnare för Piteå, Luleå, Skellefteå och Boden. Vi firade midsommar på stugan med mina föräldrar och syskon. En fantastisk dag och kväll som avslutades med grillning över öppen eld till solnedgången. Olle hade också den värsta magsjuka jag varit med om. Kräktes trettio gånger under natten och var helt slut i två dygn. Vi hade också en jättefin dag på Hägnan i Luleå med Ollefarmor- och farfar.

I juli fick jag akut ont i magen och vi besökte vårdcentral, akuten, specialistmödravården och fick tillslut se ett litet pickade hjärta på det liv som min kropp tog väl hand om. Jag fick semester och spenderade dagarna med Olle näranära. Vi planerade bröllop och åkte på en helgvisit till Lycksele.

Sedan kom augusti och min födelsedag firades med familjen. Vi fortsatte planera bröllop och prova brudklänningen som började likna det den i slutändan skulle bli. Olle fyllde fyra år och vi hade ett jättefint kalas med släkt och vänner. Augusti avslutades med en galet rolig möhippa och jag ler fortfarande när jag tänker tillbaka på den underbara dagen och kvällen där så många av mina nära kära deltog.

I början av september. En gråmulen dag som klarnade upp i lagom tid till vår vigsel och den stund då jag blev fru Stenberg. Vår dag var fantastisk och jag hade inte kunnat önska mig mer. Jag är så tacksam över att vårt bröllop blev precis så som vi hade önskat. Min nyblivne make fyllde 30 år och firade honom med kalas i dagarna två.

Oktober kom och jag längtade efter kyla och riktigt höst, inte bara en massa regn som september verkligen gav oss. Mådde fortfarande väldigt illa och hoppades på snar lindring. Jag och Olle spenderade en fredag på stan och vi hade det fantastiskt mysigt. Något vi ska göra snart igen, innan lilla syskonet kommer till oss. Olle var mycket trött under hösten och somnade tidigt på kvällarna. En envis förkylning [eller flera] satte sina spår och vissa nätter hostar han fortfarande. Jag hade fortsatt mycket förvärkar och började fundera på hur mitt sätt att leva påverkade livet i magen och mitt välbefinnande som gravid. Vi ställde tillbaka klockan en timme och detta fick konsekvenser för den redan så morgonpigga familjen sonen.

I november längtade vi efter snö, och vad vi skulle få vänta sen. Julförberedelserna påbörjades så smått och jag åkte på den årliga julklappsshoppingen med en kär vän till grannstaden. Dagen försvann i ett rasande tempo och ingen av oss förstod vart timmarna tagit vägen.

December inleddes med sjukskrivning för min del och jag fick kämpa mycket med att känna ro. Något jag i dagsläget inte heller riktigt fått kläm på. Olle fick vara hemma mycket med mig. Han har ett stort behov av tid med mig och sin pappa just nu och det vill vi ge honom. Samtidigt är det så viktigt att han är på förskolan också. Nu påstår han dock att han längtar efter dagis och om en vecka är det dags igen. Efter en underbar julledighet spenderar vi nu de sista dagarna av detta år tillsammans. Lilla familjen som snart ska bli en till.

Nästa år hoppas jag att jag skriver att första året som tvåbarnsmamma har varit så bra som jag tror att det kommer att vara. Att sommaren bjöd på tillsammansledighet med stugvistelse och ett besök till huvudstaden med hela familjen. Att vi firade vår första bröllopsdag i vårt nya hus där vi trivs fantastiskt bra. Att vi och alla våra nära och kära har fått vara friska och att 2012 har varit ett år fritt från större bekymmer och oroligheter. I familjen och i världen.

Ett riktigt gott nytt år önskar jag!

God Jul

En riktigt God Jul önskar vi er! Nu har vi tagit jullov. Maken jobbar imorgon och sedan är även han ledig. Vi ska vara tillsammans hela julen, mellandagarna och nyår. Känns lyxigt och välbehövligt.

Lucia

Luciafirande på förskolan. Betydligt varmare än förra årets -28 grader och precis lika fint.

Du äger mitt hjärta!

Tankar vid jul

Skön tid just nu. Julförberedelser och snön som äntligen kom till oss. Jag är sjukskriven på heltid och försöker finna ro i det. Mycket förvärkar, en bebis som fixerat sig och gör sig redo att möta oss alla förväntansfulla. Dagarna går fort och tredje advent närmar sig med stormsteg. Därefter luciafirande på förskolan. Tiden spinger och jag försöker att inte springa med den. Jobbar med mig själv och med att hitta njutning i ledigheten. Även de dagar Olle är på förskolan. Det är en konst att verkligen vila, men jag övar mig och blir bättre på det hela tiden. Jag tror att det är till min fördel att vara sjukskriven just nu. Julen är verkligen min tid. Tid för lugn och stillhet.

I mitt yrke får jag ofta höra talas om hur julen och tiden innan skapar stress och ångest. Prestation och för mycket förväntningar. Rädsla att misslyckas. Jag försöker då förmedla min egen känsla kring julen. Jag har sedan länge bestämt att julen är helig. Jag vägrar låta den förstöras av stress. Jag känner mig aldrig så harmonisk som denna tid på året. Jag värnan känslan och låter inget ta udden av den. Vad gäller julklappar har jag läst på bloggar runt om hur man ställer sig till detta med att ge barnen [för?] mycket presenter vid jul. Inte heller låter jag den diskussionen ge mig dåligt samvete eller göra mig illa till mods. Olle får julklappar. Han uppskattar varenda en. Han är en tacksam människa. Ödmjuk. Empatisk. Medveten. Han hjälper oss att förbereda paket att skicka till Hoppets stjärna. Han ritar teckningar till vårt fadderbarn som vi sänder med ett brev där hela familjen varit delaktig i skrivandet. Han frågar och vi svarar. Och jag vet att den mängd julklappar han får inte kommer att förstöra honom på något sätt. Det handlar om mer vardagliga saker än antalet julklappar. Däremot tycker jag inte om den köphysteri som präglar samhället, inte bara vid jul. Jag köper inte bara för att köpa utan vill ge honom (och alla andra) genomtänkta julklappar.

Min fantastiska Olle. Vad jag älskar dig!!

Dagens mamma

Mage vecka 27, Klänning Cubus, Leggings HM Mama, Stickade sockor från svärmor, Sjal HM.

Kanske inte den bästa kvalitén på bilderna, men bättre än inget tänker jag.

Om kroppen

Jag blir lite ledsen när jag klickar runt på internet och upptäcker den hysteri kring kroppsform som sprider sig som en löpeld bland flera bloggerskor. Många av kvinnorna skriver om hur de tränar massor och äter lite. Hur de måste ut på en motionsrunda efter att ha ätit något mindre nyttigt. Jag blir ledsen eftersom jag vet att det inte är sund. Jo, att väna om sin hälsa är bra. Att vara vän med sin kropp och genom träning och hälsosam mat ta hand om den är bra. Men att inte kunna unna sig något utan kompensationsbeteende och dåligt samvete är inte hälsosamt.

Många skriver om ett missnöje med kroppen och en strävan efter att förändra den, men samtidigt om en önskan efter att vara nöjd. Och det är precis där problemet ligger. Det är en ekvation som inte går ihop. För jag är säker på att det handlar om aktiva val. Om att välja acceptans och bestämma sig för att vara nöjd. Jag säger inte att det är lätt. Gud nej, jag tampas också med känslor som inte alltid är positiva kring mitt utseende. Det tror jag de allra flesta gör någon gång lite till mans. Men mitt aktiva val är att göra allt för att motarbeta de negativa tankarna och byta ut dem mot positiva. Att tänka på hela mitt jag. Min kropp är inte bara en mage. Eller bröst. Eller rumpa. Den är en helhet och istället för att stirra mig blind på en kroppsdel försöker jag se helheten. Se hela min kropp, precis så som jag ser hela mitt jag. Jag vet att jag är mer än bara en egenskap eller förmåga. Lika lite som min kropp bara är en rumpa eller en mage.

Min kropp är fantatsisk. Den bär ett barn. När ett liv. Föder fram en ny människa till världen. Sedan producerar den all näring barnet behöver. Den är funktionell. Duglig. Kvinnlig. Unik. Och framför allt är det den enda kropp jag har. Den kropp jag har blivit välsignad med och den kropp som ska bära mig hela mitt liv. Jag väljer att vara snäll mot mig själv och min fantastiska kropp. Jag tar hand om den. Med hälsosam mat. Med motion som jag tycker om och mår bra av. Men också genom att släppa kontrollen och lita på kroppen. Att låta den vara så som den är skapt att vara. Att inte kämpa emot den.

Att välja att tycka om mig själv. Hela mig. Min kropp och mitt jag.

Tisdagsotta och kaffemaskin

Extremt tidigt morgon även idag och jag längtar efter kvällen med dusch och thé i soffan. Är minst sagt en trött mamma idag.

Igår firade vi min moster som fyllde år. Hon bjöd på jättegod latte och jag funderar på om jag ska köpa mig en sådan kaffemaskin som hon har. Kanske kan cappuchino och latte machiato få mig att börja gilla kaffe. Tror att koffeinet kan behövas i framtiden med en bebis utan dygnsrytm och en fyraåring som vaknar senast sex på morgonen ;)

Nu ska jag fixa frisyren och lite fina kläder att pigga upp mig med. Kankse kan göra mig lite piggare?? Jag längtar efters snö och det ljus snön för med sig. Mörkare tider än nu finns inte. Det är verkligen kolsvart ute!

Tidiga morgon, tidiga kväll

Tokunge!

Väldigt fin helg går mot sitt slut. Visserligen har maken jobbat både lördag och nu ikväll, men vi har ändå fått några timmar tillsammans. Jag och Olle har haft skön hemmatid, bakat och pysslat. Igår var han på kalas och idag har vi åkt runt och agerat gäster på diverse olika håll.

Inatt var det som bekant dags för klockan att ställas tillbaka en timme. Något som kan vara förödande för en familj med en mycket morgonpigg och extremt kvällstrött son. Klockan 4.10 imorse var det dags att vakna och somnade gjorde han strax efter fem nu på eftermiddagen. Jag är alltså inte överförtjust i detta med att ställa om klockan två gånger per år...Nåja, om några dagar är vi nog i fas igen. Hoppas jag...

Måndag hela veckan?

Måndag igen. Jobb och förskola. Vardagsgrått men rätt fint, ändå. Maken jobbar ikväll och Olle sover gott sedan en timme tillbaka. Han är inne i en period av trötthet. Kanske förkylningen som envist hänger sig kvar som spökar. Dåligt matintag till följd av detta. Mörkret. Många faktorer som säkert spelar sin roll. Jobbigt att vara fyra år också. Och snart storebror. Liten men ändå stor. Vetgirig och frågvis. Förståndig. Klok. Funderande. Min lilla stora älskade pojke.

Den gravida mamman mår förhållandevis bra. Mycket sammandragningar precis som med Olle i magen. Funderar över hur jag påverkas av det runt omkring. Jobbet. Livet. Stress. Mår inte lika illa längre men är trött. [Över]känslig. Lycklig. Längtande. Den lilla i magen gör sig påmind allt oftare. Buffar och snurrar där inne i mig. Olle har fått känna bebisen. Pappan också.

Så vardagsgrått med guldkanter och ljuvliga helger med mycket tillsammanstid sammanfattar livet just nu. Är en lycka att jag kan dricka thé igen. Har saknat det. Massor!

Oktober månad med en solig start

Första dagen i oktober. Jag undrar för mig själv var september tog vägen. En händelserik månad som försvann lika fort som den kom.

Lördag morgon och Olle dricker blåbärssoppa och jag te. Det finns inget finare sätt att starta dagen på än tillsammans i soffan. Under morgonen har vi sett några avsnitt av min favorit på barntv Elias. Strax ska vi klä oss och gå ut i härligt kyliga höstsolen. Maken jobbar hela helgen så jag och Olle myser mest omkring. Gårdagen spenderade vi på stan. Hamburgerlunch, inköp av vinterskor och nya byxor till sonen som vuxit mycket senaste tiden. Fika på Krokodil och avslutningsvis en sväng på matvarubutiken som anordnade aktiviteter för barnen. Fredagsmys i form av potatisgratäng och kyckling. Så enkelt och så fint. Ikväll kommer syster och Tim på besök. Middag och lördagsgodis står på schemat. Imorgon är det äntligen dags för barnteater och Olle har längtat länge.
 
Jag njuter verkligen av hösten. Önskar att oktober bjuder på mer sol och mindre regn än vad september gjort. Kylan har jag ingenting emot. Snarare tvärt om. Jag trivs bra med hög kall luft och mörka kvällar. Men regnet. Regnet gör mig trött och valet mellan att gå ut eller stanna inne blir ofta tyvärr till soffans fördel.

Men nu njuter vi en skön helg i lugnt tempo. Sol och kärlek.

Ännu en kalasdag

Tidig morgon, i vanlig ordning. Chai-te och barntv. Känns väldigt skönt med helg. Idag ska vi ha ett litet kalas för Olle och några av hans kompisar. Vi hann inte med detta innan bröllopet, men idag är det alltså dags. Det blir fyra pojkar som ska få fika, leka och gå skattjakt. Vi har inhandlat kalaspynt i form av Spidermanservetter, -glas, -tallrikar och ballonger, allt enligt 4-åringens önskemål.

Trött mamma på en av sensommarens/hösten alla bjudningar hos oss.
Så glad att jag slipper må kräk-illa varje dag nu!!!

Idag, ikväll och imorgon

Har spenderat tisdagen i grannstaden tillsammans med en fin kollega. Jobbcoachmässa och sedan en lång lunch på restaurang. Gott och trevligt. Olle mådde bättre idag och ville verkligen till förskolan, så det fick bli så. Ikväll träffar jag några vänner på café. Känns fint att träffas. Prata ostört. Det betyder så mycket. Ger energi.

Imorgon firar vi älskade maken som fyller trettio år. Tänker på hur ung han var när vi träffades. Tjugoett år. Och jag tjugo. Drygt åtta år senare är vi nygifta, har vi en fantastisk son och en bebis som vi får träffa om några månader. Jag är glad över vårt fina liv tillsammans.

Måndag med vård av barn

En hemmadag med trött Olle. Han är inte jättesjuk men verkar behöva lugn och ro. Förkylning som sitter i eller behov av stilla tid efter alls som varit med bröllop, kalas och planerande. Vilket som verkar det välbehövligt i alla fall. Behöver han ytterligare tid hemma tar maken över imorgon. Jag ska till grannstaden på jobbmässa. Ett roligt inslag i vardagsarbetet.

I övrigt känns livet väldigt fint just nu. Det är konstigt att det ändå känns lite annorlunda att vara gift. Inte bara i den bemärkelsen att mitt efternamn ändrats och ringen på vänster hand bytts utan. Kan inte riktigt sätta ord på känslan men är väldigt glad över vårt beslut att bli man och hustru och känner mig lycklig över min fina familj.

Resten av veckan är inbokad med fika på café, födelsedagsfirande gånger två och en helg näst intill utan planer.

Trött men piggare än på länge

Familjen Stenberg

En trött mamma och en trött son var det som klev in genom dörren här hemma efter en veckas jobb och förskola. Sedan dess har vi hunnit ha älskade syster och lilla Tim på besök. Nu inväntas pappan i huset och då blir det fredagsmys i form av hemmagjord pizza med mozarella och salami. Helgen är här och jag har redan hunnit fira in den med en Chai-latte toppad med lite riven mörk choklad. Efter flera helger med fullt upp av planering, fest och bröllop känner vi alla att en lugn helg är precis vad som behövs.

Jag har varit piggare än på länge i slutet av denna arbetsvecka. Från i onsdags har jag mått mindre illa och varit pigg. Första dagen på elva veckor igår som jag inte mådde kräkilla hela kvällen efter middagen. Fantastisk känsla. Nu väntar vi på ultraljudet om knappa två veckor. Längtar efter den första titten på det lilla livet som redan gjort sig till känna genom ett par buffar från insidan. Härlig känsla. I kroppen mår jag väldigt bra. Trivs som förra gången fint med att vara gravid och vetskapen om att jag när ett liv inom mig gör mig stolt och lycklig.

Fru Stenberg

En fantastisk dag och kväll med underbara människor. Jag kunde inte önska mig något mer. Vigsel i vacker och nästan fullsatt kyrka. Härlig fest med ljuvlig mat, goda vänner och älskad familj. Finaste tårtan. Kanonrolig fest. Som sagt, jag kunde inte önska mig mer.

Fyra fina år

Imorgon är det din dag min älskade pojke. Imorgon är det fyra fantastiska år sedan du kom till oss. Du skänker oss sådan glädje varje dag. Jag älskar när du sitter i mitt knä, så nära att jag kan lukta i ditt hår. Det finns ingen som doftar så gott som du. Du doftar all kärlek i världen. Tänk vilken lycka att just jag fick bli din mamma. Att du blev min Olle. Min ljuvliga fyraåring.

Tankar om hösten

Jag tycker verkligen om hösten. Sensommar som går mot höst. Kyliga kvällar. Tända ljus.

Ikväll har jag beställt förstoringar till ramarna jag fyndade på Kupan i veckan. Jag har en längtan efter att pyssla och funderar på att prova på scrapbooking efter tips från mina fina deltagare. Känner mig pigg ikväll. Jag har haft en bra vecka. På jobbet intressanta möten och olika livsöden. Hemma pyssla med enkla medel. En lampa från second hand för tjugo kronor och en ljusstake fyndad i boden på stugan fick köket att kännas lite nytt. Spetsdukar. En liten lykta. Små saker som gör skillnad.

Två av de bilder jag skickat efter som förstoringar. Ska få pryda en av väggarna i vardagsrummet

 Vi har just förlorat en budgivning på ett hus. Jag drabbas alltid av plötsligt sug efter att göra om hemma efter varje förlust. Och ja, jag kan faktiskt börja kalla det varje gång nu eftersom förlorade objekt börjar samla sig på hög nu.

Så planerar vi bröllopet också. Eller ja. Festen blir en spontan tillställning med god mat och dryck och sen dansar vi så länge benen bär. Efter bröllopet ska jag klippa mitt hår. Jag längtar efter ett kortare, fräschare och lättskött hår. Hösten känns alltid som nystart för mig. Tid till att göra om. Baka. Sylta och safta. Boa. Sen gör säkert bebisen i magen sitt till. Älskade lilla liv.

Älskade mamma och mormor. Och jag. Också mamma.

Fin tisdag

En fin dag på jobbet med intressanta möten. Hämta glad pojke på förskolan. Förbereda middagen inför kvällens bjudning. Fina syster och mamma har varit här ikväll. Laxsoppa och hembakat frukt- och nötbröd.

Ikväll mår jag bra. Jag längtar efter en promenad men Ante är på fisketur så jag får vänta till imorgon. Saknar att springa men har efter rekommendationer från barnmorskan (när jag får sådan värk i magen av löpträning) beslutat mig för att undvika denna träningsform under graviditeten. Får hålla mig till raska promenader med nya bungypump stavarna. Jag får se tiden an. Tänka att jag kommer att kunna springa igen. Just nu är det tid för annat.

Helgen som gick var min sista under semestern. Jag har haft en fin ledighet. Lite kort. Men fin. Med ett vackert avslut när min älskade vän äntligen fick sitt andra underverk i famnen. Vi har längtat och väntat länge på det lilla livet. Men nu är han här. Ännu ett mirakel är fött.

Ett plus som betyder allt

Jag hade anat det. Känt det på mig. Nästan så att jag med säkerhet visste. När jag fick svaret klart och tydligt för andra morgonen i rad var jag inte förvånad. Med ett plötsligt sug efter skinkmackor med gurka och avsmak på te som slog till direkt. Illamående. Trötthet. Värkande lycka. Ett liv som växer i mig.

Jag är nu i vecka 13 och har haft turen att få se miraklet i magen en gång redan. Ett pickande hjärta. En liten ärta. Vårt andra underverk.

Ja. Vi ska alltså få den stora lyckan att bli föräldrar ännu en gång. Älskade Olle ska bli storebror. Jag ska bli mamma. Tvåbarnsmamma.

Det är stort och det är innerlig lycka. Jag njuter av vetskapen om att någon bor i mig. Växer i mig. Att min kropp när ett litet liv.

Igår fyllde jag 28 år och jag vet att detta blir ett fantastiskt år. 

Semesterlunk

Bröllopsfunderingar och planeringar, semestermys med bad och sol, stadsbesök, utflykter och stugvisiter är det som upptar all tid för tillfället. Spenderar dagarna med Olle och hamnar snabbt i vana mönster från tiden som heltids föräldraledig och studerande. Det är ljuvligt. Jag låter honom bestämma mycket av takten på dagarna och det är skönt att rätta sig efter en snart fyraårings önskemål. Först en lång mysig morgon i soffan med täcke och barntv. Sedan en cykeltur till lekparken eller plocka blåbär i skogen. Därefter lunch. Kanske hälsa på någon på eftermiddagen. Baka något. Lungt tempo. Vissa dagar får han hänga med på mina planer. En långpromenad på förmiddagen (med naturliga stopp på lekparker efter vägen), lunch på uteservering. Vi trivs tillsammans och jag hoppas att mina två semesterveckor känns långa och inte bara springer mig förbi. Jag behöver pausa från vardagen ett tag just nu...

Mera sjuk

Hemmadag från jobbet. Ihållande smärta i magen. Besök på akuten. Inga svar. Sjukskriver mig imorgon också och hoppas att det går över snart.

Har faktiskt följt med Ante och handla idag. Skönt att ha god och bra mat hemma. Välbehövligt att komma ut lite. Har spenderat största delen av helgen liggande i soffan. Just nu längtar jag efter att röra på mig. Jag är leds sjukdomar och vill ha tillbaka mitt vanliga aktiva jag.

Ikväll äter jag glass gjord på vaniljkesella och hallon. Hur gott som helst och verkligen en ny sommarfavorit.

Händelserik tid

Händelserik vardag just nu. Har fått en ny titel på mitt jobb och fungerar nu som Samordnare för Piteå-Luleå-Boden-Skellefteå. Roligt att få förtroende och mer ansvar även om karriärsklättring inte är min största drivkraft. Jag är stolt över det arbete jag utför med mina deltagare och jag vet att jag gör allt jag kan för att det ska bli en så bra tid som möjligt när de är inskriva hos mig. Jag är inriktad på relationerna och brinner för arbetet med människans utveckling. Sen är det såklart ett roligt plus att bli uppskattad och få positiv feedback från ledningen.

Var på ännu en husvisning ikväll. Intressant objekt och jag blev minst sagt positivt överraskad när mina förväntningar var väldigt låga. Vi får se vad som händer men jag känner mig glad. Och längtar efter att inreda och fixa i hemmet (kanske gör det grå vädret sitt till vad gäller det också).

Sedan ska vi ju gifta oss. Jag och min Andreas. Den tredje september går kalaset av stapeln och det ser jag såklart fram emot. Vi planerar inte så mycket utan tänker oss en spontan fest med härliga människor. God mat och dryck, musik och dans. Det kommer att bli hur bra som helst. Ska bli spännande med möhippa också, även om det nog blir en ganska lugn tillställning när många vänner är bebisbärare för tillfället. Mig gör det inget alls. Blir fint att träffas. Prata ostört. Umgås.

Så ter sig livet just nu. Fint. I det lilla. Och stora.

Lördagmorgon

Tidig lördagmorgon i vanlig ordning. Hela familjen i soffan. Jag dricker Chai-te och njuter av ledig tid. Olle har hämtat alla sina dinosaurier och radat upp golvet. Det är fint med familjetid. Skönt att vara tillsammans. Nu är det två arbetsveckor kvar innan jag går in i en period med färre arbetsdagar per vecka för att sedan gå på semester några veckor. Det ska bli ljuvligt. Semestern spenderar vi i det lilla. Hemma. På stugan. En helgvisit till djurparken ett par tio mil härifrån. Vi är lite lediga tillsammans i år jag och Ante. Det var svårt att få tider att samstämma och vi fick pussla så gott det gick. Nåja, det blir bra ändå.

Senaste tiden i bilder och ord

Vackraste bror och svägerska på balen.

Fin helg. Ljuvlig kväll på stugan. Solsken och värme trots sen timma. Finaste familjen tillsammans. Studentfirande. Härlig springtur. Cirkusbesök. Husvisning.

Just nu. Ont i ryggen. Riktigt ont. Hemma från jobbet idag och åtminstone imorgon. Jordgubbar och korsord i sköna fåtöljen.

Fortsatt längtan efter hus.

Semestervittring trots att det dröjer flera veckor innan jag går på välförtjänt ledighet.

Bokbeställning

Har just skickat iväg en bokbeställning. Några födelsedagspresenter, några som Olle ska få så snart de landar i brevlådan och några till mig. Dessa två blir en direkt gåva till Olle. Kroppen och dess funktioner är ett vardagligt samtalsämne här hemma just nu och frågor som vad som händer om hjärtat slutar slå och varför flickor inte har snoppar diskuteras var och varannan dag. Roligt tycker mamman som gärna förklarar men ibland inte själv hittar de rätta orden eller kan ta saker på den nivån en snart fyraåring behöver få det förklarat. Det är uppfriskande med ett frågvist barn och jag känner hur jag utmanas varje dag i mitt sätt att beskriva och använda nya ord som hjälper honom förstå. Jag tror att vi kommer att få stor användning av denna litteratur i lilla familjen.

Lägesuppdatering

Mycket som händer just nu. Beslut. Stora och små.

Vi ska på en visning av ett intressant objekt på torsdag. Intressant på det vis att det skulle kunna bli hur fint som helst. Om jag kan se förbi allt jobb som krävs innan vi når dit. Huset känns för tillfället aningen för centralt för oss. Vill inte ha centrum som granne. Å andra sidan förenklar det många av de aspekter som jag ser som mindre fördelaktiga med att bo utanför centrala stan. Vi slipper byta förskola, vilket bara det är en stor vinst. Cykelavstånd sommar som vinterhalvår till förskola och arbete. Även där en stor vinst. Gården känns (åtminstone utifrån de promenader jag tagit förbi huset och de bilder som finns på nätet) väldigt charmig och med stor potential. Nå väl. Spännande på torsdag alltså.

Ikväll skulle jag egentligen simma med kära vännen. Men mina och Antes planer krockade och mitt samvete sa mig att det var min tur att avboka denna gång. Spenderar dessutom morgonkvällen på café tillsammans med andra fina och hann med en promenad innan Ante åkte, så mig är det inte alls synd om.  Rätt bekvämt med en lugn stillsam kväll.

I överlag är livet fint just nu. Bra balans mellan kost, motion och roligheter. Trivs bra när det händer saker och jag är delaktig samtidigt som tid för stilla ro finns. På jobbet har det lugnat ner sig. Har haft slitsamma veckor med tankarna på jobbet mest hela tiden. Skönt med en mer lätthanterlig tid nu alltså. Fortfarande mycket att göra, men inte övermäktigt. Vardagen känns lättare än för några månader sedan. Olle längtar efter att åka till förskolan och leka med bästa vännen. Lämningar och hämtningar går smärtfritt och de ledsamma morgnarna med gråt och krampaktiga armar runt halsen är ett minne blott och det är jag tacksam över.

Jag försöker hinna med att planera inför det stundande (nåja, inom en fyra månaders period) bröllopet också. Jag tror att vi kommer att få en fantastisk dag. Ser fram emot att fira tillsammans med älskade familj och vänner.

Så, ja jag har det väldigt bra.

Påsken 2011

Min vackra solstråle

Kojbygge

När humöret sviker

Lätt till irritation. På dåligt humör och ledsen. Så har min helg varit. Vet inte varför men jag har inte känt mig i närheten av på topp dessa lediga dagar. Jag blickar framåt och längtar efter några dagar påskledigt tillsammans. Förhoppningsvis har mammans humör bättrat på sig till dess. Och ja, jag vet att man inte kan vara glad jämt. Men ändå. Det känns inte bra.

Du gör mig lycklig!

Tankar om förra inlägget

Fina ord som svar på inlägget nedan. Jag blir glad, men också ledsen. Tänk att det finns så många fantastiska människor som kämpar med sig själva. Som har svårt att acceptera. Jag undrar vad det beror på. Var kommer alla krav ifrån. Vi ska vara så mycket. Varför styr utsida och prestation så stor del av våra liv? Hur ska vi kunna förändra detta? Vem ska ta första steget och kommer någon att följa efter?

Jag tror att för att finna balansen och acceptansen att livet är och vi med det, måste vi göra ett val. Välja att vila i att alla är olika. I att det bästa är att vara sig själv.

Hur ska acceptansen någonsin kunna komma om du varje dag säger till dig själv att du borde förändra dig? Vara på ett annat sätt, se annorlunda ut. Ska du vara lycklig måste du vara si och så. Hinna med allt och lite till. Jobbet, barnen, vällagade maten, träningen, vännerna. Fest och vardag. Ljus och mörker.

Det är ganska självklart att känslan av att vara bra precis som man är inte infinner sig om livet hela tiden kantas av en strävan efter att förändra sig själv. Det är ju så självklart. Också så svårt. Men jag tror att nyckeln ligger i att göra det där valet. Att sluta försöka förändra sig själv. Att bestämma att jag är okej. Jag behöver inte vara på något annat sätt för att vara bra. Och jag kan inte vara någon annan och samtidigt vara mig själv.

När det känns i hjärtat

Har filat på ett sånt här inlägg länge. Haft tankarna på att beskriva en känsla. Något jag har längtat länge efter att känna. En känsla av tillfredsställelse. Av att vara ett med mig själv. Jag har strävat länge efter att finna balans. Och skrivit mycket om vägen dit. Om att känna sig nöjd för att sedan åter falla. Ofta har min känsla av lycka och välbehag med nuet haft en samband med kroppsform och vågens siffror. Det är viktigt för mig att känna mig i form. Det ger mig så mycket att vara i rörelse. Att orka och att vilja. Och det får gärna vara en avgörande del i mitt må bra. Men jag vill inte påverkas av kilon. Inte känna behovet av att ställa mig på vågen med jämna mellanrum. Inte känna hur humöret blir på ett visst sätt beroende på vågens siffror.

Nu hade jag inte vägt mig på länge. Ätit bra mat. Sprungit. Simmat. Unnat mig det jag vill ha. Levt så som jag vill leva. Jag kände mig i fas. Som ett med mig själv. Insida och utsida. Vågen sa annat. Och naturligtvis kom den där välbekanta känslan. Du duger inte. Inte för dig själv. Inte i jämförelse med andra. Så jag tänkte på detta hela dagen. Vad är det för fel på min kropp. Jag äter bra mat. Visst unnar jag mig sötsaker ibland, men håller mig till helgerna och äter inte heller då några större mängder. Springer minst tre gånger i veckan. Promenerar. Hur kan jag då göra för att förändra. Med tanke på min historia är inga dieter aktuella. Ingen kolhydratsfri kost eller pulvervarianter.

Mitt i allt funderande slog det mig. Så tydligt. Som en blixt från en klar himmel. Insikten. Acceptansen. Det här är jag. Min kropp. Mitt jag. Mitt liv. Lev det och le för tusan. Jag vill inte vara någon annan. Och jag går med högt huvud. Även i bikini. För mig blir 2011 acceptansens år. En ny innerlig känsla. Och jag välkomnar den med öppna armar. Äntligen. Vad jag har kämpat för detta!

Jag skriver det här med glädje. För att det är så viktigt. För att vi är många i jämförandets land. Många som ser andra. Bekräftar men glömmer sig själv. Vi behöver tänka om. Tänka rätt. Bli fria och trygga i tanken. Att det är mer än okej att vara jag.

Där är jag nu. Mitt i acceptansen.

En lördagmorgon

Njuter lördagsmorgonen med en kanna te tittandes på älskade Olle som övningscyklar fram och tillbaka i vardagsrummet på gårdagens inköp. Tidigare har han nöjt sig med trehjulingen men i år kändes den för liten för  "snart" fyraåringen våran. Han älskar sin cykel och jag älskar att se honom så lycklig.

Nu kommer han och sätter sig i mitt knä. Kryper så nära han kan och viskar -Kom mamma, jag vill vara med dig! Så jag avslutar här. Tar tekoppen i ena handen och min älskade pojke i andra handen. Vi ska visst gå till lekrummet och bygga tågbana. Livet är fint och jag är lycklig.

Fina stunder utomhus

I söndags åt vi alla måltider utom frukost och middag (då vi var bortbjudna) utomhus. Ljuvligt att känna solen värma mot ryggen.

Lycka är att äta utomhus

Mellis

Hamburgerlunch

Mitt i livet

En ny vecka påbörjad. Skön helg med mycket uteluft i lungorna till ända. Men jag känner mig trött och sliten. Har längtat hem hela dagen. Efter Olle. Efter mitt hemma. Inspirationen flödar under dagarna. Tänker på allt jag vill göra. Inredning. Planering. Men varje kväll sköljer tröttheten över mig. Det är bittert men jag tänker att det får vara så nu. Det kommer andra tiden. Känner sådan djup och innerlig längtan bort. Till något nytt. Kanske är det hustankarna och längtan efter allt det jag så länge velat ha som blir ännu starkare nu, när solen lyser och lusten att husera bland plantor och fröer väcks till liv i mig.

Har haft intressanta möten på jobbet idag. Glädjer mig över den utveckling jag ser. Över att det jag säger gör skillnad. Att jag får finnas med i förändringen. I arbetet framåt. Sen är det andra aspekter som gör mig ledsen. Som jag inte har kunnat släppa och som inte vill lämna mina tankar.

Så är det nu. Med längtan efter sommar. Med ett omättligt behov av tillsammanstid. Med skön känsla i kroppen efter lång och bitvis väldigt tung springtur i värmande sol och stormvindar. En kanna te bredvid. Pärlhyacinten som blommar vackert på köksbordet. Mitt i livet.

Solen gör mig glad i själen

Ljuvlig promenad på isen tillsammans med man och barn. Aktiviteter anordnat av lokala företag. Första stoppet blev vid korvgrillningen. Efteråt en nöjd pojke, mätt på korv och varm saft med en presentpåse från leksakshandeln i famnen. Fika hos mormor och morfar och sen hem till varm dusch, ännu en tekopp och sen jobb för Ante. Jag och Olle har spenderat kvällen i soffan. Lördagsmys med chips för honom och te till mig. Jag har hunnit baka Ulrika Davidssons kladdkaka som ska avnjutas tillsammans med lättvispad grädde och hallon framför Melodifestivalen.

Ikväll känns det så fint. Så välbehövligt med helg. Mys på morgonen. Solljuset som gör mig glad i själen trots förkylningen som slog bort mina planer på två längre springturer i helgen.

Fortfarande besviken men hoppfull ändå

Ja, visst är vi fortfarande besvikna över förlusten igår. Känns verkigen i hjärtat den här gången. Men nu är det bara att ladda om. Detta var inte vårt hus. Tydligen. Hade en fin kväll igår trots allt. Älskade bror och svägerska kom förbi och hälsade på. Kaffe, chokladthé och mördegskex förgyllde tillsammans med mycket skratt onsdagskvällen. Jag somnade gott efter Sveriges mästerkock och har, stormen till trots haft en mycket skön natt.

Idag glädjs jag över att helgen snart är här. Jag hoppas på varma soliga dagar att spendera utomhus.

Så, jakten på drömhuset fortsätter. Det finns väl någon mening med det också. Nu blickar vi framåt. Vår förhoppning är fortfarande att hitta huset vi lägtat efter så länge, innan sommaren!

Så var vi där igen

Besvikelsen är total. Den här gången var jag så säker. Känslan fanns där. Det där pirret i magen som jag saknat vid så många husvisningar sista tiden. Den där längtan som inte infunnit sig på länge. Allt kändes perfekt. Men när budgivningen startade och priset på huset snabbt steg över utgånspriset och närmade sig vår gräns för vad vi kunde vara beredda att ge för detta drömhus avtog lyckokänslan snabbt. När jag i förmiddags fick meddelande om att senaste budet nu överstigit det vi satt upp som tak kom besvikelsen.

Så ledsamt. Jag trodde verkligen att det var vår tur nu!!

Så som det är

Längtar efter fina sommardagar

Just nu är det mycket att tänka på. Både positiva och negativa saker. Beslut som måste tas. Roligheter som kommer att ta en del tid men som nog kan medföra många härliga stunder i framtiden. Andra stora avgöranden som inte är aktuella riktigt ännu, men kanske inom en mycket snar framtid.

Gårdagen spenderades i grannstaden. Möte hela dagen lång. Hem för att äta och somna tidigt bredvid Olle, som hämtats tidigare från förskolan på grund av något som vi tror är sviter från förra veckans magsjuka.

Idag hade jag önskat varmare väder. Känner i kroppen att den varit stilla många dagar men en springtur i -25 grader känns inte som ett alternativ för mig. Tar en promenad på lunchen istället men den ger inte samma känsla. Nåja, det är bättre än inget. Funderat mycket på att skriva in mig på någon träningsanläggning, men jag avvaktar soliga dagar och springer mig i form även denna vår. Till hösten kanske jag tar steget in i ett gym. Känslan av att vara ur form är tråkig och påverkar mig mycket. Framför allt påverkas jag av att inte röra på mig. Jag blir trött, känner mig hängig och på sämre humör. Så jag hoppas att mars blir en varmare månad. Jag hoppas verkligen det!

Rösta på älskade Tim i Vi Föräldrars omslagstävling

Rösta på världens finaste Tim!!

Mitt i allt ska man räcka till. Så sant.

Sen en tid tillbaka har jag varit trött
Försökt att vara allt på samma gång
Så mycket man kan göra och borde och vill
Mitt i allt så ska man räcka till

Sen en tid tillbaka har jag varit tom
Och försökt att hitta spår som leder rätt
Ja det finns så mycket måsten att vara bra på det man kan
Och mitt i allt så ska man vara sann

Sen en tid tillbaka har jag varit tyst
Och försökt att känna efter hur det känns
Ja man gör som alla andra och försöker att bli van
Men jag har tröttnat på att vara likadan

Sen en tid tillbaka har jag känt mig svag

Och försökt att vara nån till lags
Ja man kämpar för en plats som passar både här och där
Och snart har man glömt vem man är

Sen en tid tillbaka har jag tänkt såhär
Och insett att jag måste börja om
Ja jag har kämpat för en plats som passar både här och där
Men snart ska jag hitta den jag är

Jag har ändrat i mitt rum, köpt nya kläder
Och samlat damm på min gitarr
Men i vad jag än tar på mig känner jag mig alltför kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort

Ja jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver det blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort
Har jag förmågan att glömma bort

Upp som en sol

Jag känner hur energin sakta men säkert finner sin väg tillbaka till mig. Jag känner det i kroppen. Att jag orkar igen. I humöret. I takt med att dagarna blir längre och solen lyser tinar jag fram. Tillsammans med alla andra vintertrötta människor runt omkring. Nu behöver vi sol. Jag längtar så.

Fina fredag gör mig glad. Avbokade möten på förmiddagen blev till en tidig lunch med härlig springtur i ljuvligt solsken och resterna från godaste tomarsoppan på det. Veckans sista arbetstimmar är här.


Snart infinner sig helglugnet.

Jobbiga tider

Att börja veckan och morgonen med bråk och skrik är inte optimalt för humöret eller arbetsinsatsen vill jag lova. Dagen startade med utbrott utan dess like när Olle fick beskedet att det inte längre är helg och ledigt idag. Tårar och skrik. Sparkas hårt och sen krypa näranära för tröst och kramar.

Det gör ont i mitt hjärta när du är ledsen älskling. Jag vill inte att du ska behöva känna oro för att du ska till förskolan. Inte fråga varje morgon om vi är lediga idag, för att i nästa sekund bryta ihop när svaret kommer. Allt jag vill är att säga det du vill höra. Älskling, vi är lediga idag. Vi ska mysa och kramas hela dagen. Åka pulka och jag ska vara nära dig hela tiden. Det är allt jag vill säga. Men istället måste jag berätta att det är förskola idag. Och imorgon. Och onsdag. Torsdag. Men sen älskling, sen är det fredag och vi är lediga hela helgen tillsammans. Mamma. Pappa. Olle. Lilla familjen.

Jag påverkas otroligt illa av situationen vi har hemma just nu. Eller. Av vardagssituationen. Helgerna flyter på precis så som jag önskar. Men vardagen. Var dag.

Just nu har jag väldigt svårt att finna glädjen i vardagen. Jag är ledsen och trött. Utan energi.

Jag vill inte lämna honom i tårar. Jag vill inte bli arg för att jag är stressad. Jag vill att det ska ske en förändring väldigt snart. Hoppas att solen och våren kommer med ljusare vardag, inte bara utomhus utan att jag hittar vardagsglädje igen.

Dagens ord: Tacksamhet

Just idag är det sådär fantastiskt skönt att vara jag. När finaste Ante kommer hem från jobbet med en vacker bukett tulpaner. Helghandlingen är avklarad. Chai-latte i soffan med älskade familjen. Ikväll äter vi tacos efter prinsen somnat in och njuter av att vara två. Jag har det så bra och är tacksam över allt det fina i mitt liv.

Nu tänder jag ljus inomhus och utanför dörren och njuter av fredagskänslan när den är som bäst.

Tack för allt jag har!

Tillit och tänkande

Fredag och andra dagen av min långhelg. Så skönt att vara ledig. Njuter just nu av en kopp chokladthé och en julklappsbok med ljudet av kusintrion som leker så fint i bakgrunden.

För några dagar sedan knackade en gammal [o]vän på dörren och bestämde sig för att stanna ett par dagar. Jag lever än idag med en del sviter från min sjukdom som så länge var en del av mitt liv. Magsmärtor som kommer med jämna mellanrum och en gallblåsa som inte längre existerar i min kropp. All tvivel på mig själv och den obefintliga självkänslan gör sig inte på långa vägar påmind lika ofta. Faktiskt har jag kommit så långt att jag ser tecknen snabbt och väjer för de ohälsosamma tankarna direkt. Men ibland, när det har gått lång tid sen sist jag fick tänka till och vara medveten kommer tvivel och osäkerhet och slår ned mig. Jag är inte nedslagen nu, men måste vara medveten och aktivt tänka rätt. Men jag vet att det går över. Och just idag är det njutningsfullt att vara jag. Jag är rik och tacksam och ska minnas denna känsla när jag får oväntat besök nästa gång.