Barnmorskebesök och tankar kring förlossningen

Har besökt barnmorskan idag för lite provtagning och samtal kring förlossningen. Jag har lite lågt järnvärde men i övrigt hanterar min kropp graviditeten fint. Ligger på tio kilo plus och känner mig förhållandevis lätt i kroppen. Det jobbigaste just nu är att hjälpa Olle med ytterkläderna. Jag är inte spyless på att vara gravid, men jag längtar mycket efter att orka röra mig ordentligt igen. Ser fram emot långa barnvagnspromenade i vårvinterväder.

Hos barnmorskan pratade vi en del om våra förväntningar/förhoppningar/rädslor inför kommande förlossning. Helt ärligt är jag otroligt lugn och trygg inför vad som komma skall. Jag känner inget behov av att skriva ett förlossningsbrev utan litar på mig själv, min make och personalen på förlossningen till hundra procent. Det enda som kan skrämma mig är att Olles ankomst var väldigt hastig och om denna förlossning går snabbare kan det bli svårt att hinna fram i tid. Barnmorskan gav oss lite tips på vad vi kan göra om det verkar bli en förlossning efter E4an så nu känner jag mig mer trygg även där :)

I övrigt flyter livet på fint. Såhär i slutet av graviditeten blir det egentligen mest väntan på denna lilla människa som snart ska bli en självklar del av vår familj. Mamma, pappa, storebror och lillasyskon.

Tre korta veckor

Så var det tre veckor kvar till bebisen är beräknad att födas. Tre veckor av fyrtio. Jag ser fram emot livet som tvåbarnsmamma. Jag längtar efter känslan av nyfödd liten som ligger näranära. Den ljuvliga spädbarnsdoften. Kärleken vid första ögonkastet.

Det kan hända när som helst nu. Men jag tror på ett februaribarn. Det är fantastiskt hur kroppen kan värka så av längtan. Längtan efter vår nästa familjemedlem. Snart snart.

Hejdå julen men mycket att se fram emot ändå...

Trettondedag jul har passerat och det börjar vara dags att städa undan julen för den här gången. I början av ett nytt år längtar jag, likt många andra efter att rensa och organisera. Jag ska njuta den sista julhelgen och sedan tar jag tag i rensning och uppfräschning av hemmet. Vi ska förbereda lite för vår bebis som snart kommer till oss också. Jag ser fram emot vardag igen. Tider, matvanor och rutiner. Nu är vi inte en familj som släpper allt bara för att det är helgdagar men det känns ändå skönt med vanliga dagar. Olle har haft en lång och välbehövlig ledighet och vi har verkligen njutit. Av varandra och av att ha tid. Nu längtar han tillbaka till förskolan. Pappan i huset var också ledig mellandagarna och vi hade det så fint. Mycket utetid och ingen planering. Ljuvligt. Dessutom fick vi oss några sovmorgnar och det är så värdefullt.

Fina killar som snart är Storebror och Storkusin

Nu längtar vi efter bebis såklart. Och vårvinter. Jag får pirr i magen av längtan när jag tänker på vårvinter. Takdropp, sparkturer på isen, varm choklad och solsken i ögonen. Sedan kommer sommaren. Vi planerar en långhelg till huvudstaden med Olle i fokus. Naturhistoriska muséet, Skansen, Gröna Lund, Junibacken, picknick och hotellvistelse. Vi längtar hela familjen. Sedan spenderar vi stora delar av sommaren på stugan. Om vi inte har hittat ett hus. Då kanske vi bor in oss där. Nåja. Hur som helst har vi har mycket att se fram emot. Jag och min fina familj.

Om att bli mamma igen

Nu är det sex veckor kvar till beräknad förlossning. När bebisen i verkligheten beslutar sig för att komma visar sig. Just nu känner jag att ju närmare vårkanten desto bättre, men vad jag säger i vecka fyrtio plus är en helt annan sak. Jag mår väldigt bra kroppsligt. Inga foglossningar eller annat smärtsamt och det är så tacksamt. Dock är raska promenader något av ett minne blott, förvärkarna minskar inte direkt när jag ska snabba på stegen.

När det kommer till tankar om förlossningen känner jag mig väldigt avslappnad. Jag hoppas att jag får återuppleva en liknande förlossning som den jag hade med Olle. Snabbt, smärtsamt och väldigt intensivt är ledorden men hellre det än någon utdragen variant som aldrig vill ta slut. Tiden efteråt är jag inte heller orolig över. Allting kommer att falla på plats och bli naturligt.

Vad gäller livet som mamma till två då? Jo, det är klart att jag funderar kring det. Jag vet att jag naturligtvis kommer att älska detta barn precis lika högt som jag älskar Olle. Men det är svårt att verkligen begripa hur det ska vara möjligt. Jag vet att mitt hjärta kommer att öppna en till dörr, fylld av kärlek till det liv jag bär inom mig. Såklart jag vet. Men hur det ska vara möjligt är svårare att förstå. Och det är klart att jag redan älskar. Att jag känner ömhet vid varje rörelse som nu känns så tydligt. Att jag fylls av lycka när jag hör hjärtljudens melodi. Men. Olle är det barn jag har hos mig. Det barn som måste komma först just nu. När jag håller det nya livet i min famn finns det två människor som jag för alltid kommer att vara knuten till. Som för alltid kommer att äga mitt hjärta. Mina två barn.Två liv som ger mig liv. Två själar som föddes i mig. Det är magi och det är fantastiskt. Och för stort för att kunna förstå. Men inte för stort för att känna.