Fredagskväll i mitt hemma och Ante är ledig hela helgen. Det är ljuvligt. Det känns som att han har jobbat fyra veckor i sträck. Typ. Imorgon äter vi äntligen lördagsfrukost tillsammans. Min fina lilla familj. Jag har längtat.
Sen är det ju slutet av januari också. För varje månad som bockas av närmar sig sköna sommar. Jag längtar (för mycket, det är faktiskt bara januari ännu...lääänge kvar till sommarsol). Hoppas att vi hinner med en liten utflykt någonstans innan sommaren. Jag behöver inte så mycket. Bara ett enkelt miljöombyte skulle göra skillnad i gråa vardag. Förra helgen med hemmafest och utedans gjorde också skillnad. Gråa vardag skiftar i ljusare nyanser efter roligheter. Jag måste bli bättre på att planera in "uppiggare" i kalendern.
Nutid skolmässigt
kurs i familj- och föräldraskapspsykologi = intressant
Psykologikursen = fortsatt ointressant, jättesvårt och tidskrävande (snart är det över, snart är det över, snart är det över...)
Framtid skolmässigt
EXAMEN I PSYKOLOGI (fokusera på målet, fokusera på målet, fokusera på målet...)
fredag, januari 29
torsdag, januari 21
Lösenordsskyddad??
Jag har tappat blogglusten. Det finns inget att skriva och det jag lyckas skriva blir ointressant och tråkigt. Snacka om torka i huvudet. Inte heller kan jag skylla på att all min hjärnkapacitet går åt till skolarbete. Eller jo, jag kan påstå att det är så men det vore skitsnack.
Jag hade tänkt skriva ett inlägg alldeles nyss om att jag ska göra bloggen lösenordsskyddad. Men det skulle också ha varit skitsnack. Jag är nämligen bara intresserad av vilka som läser här och tänkte att om jag ljuger ihop ett inlägg om att min blogg ska få ett lösenord kanske läsarna gör sig till känna. Om jag har några läsare. Har jag det? Det blir iaf inget sådant inlägg (och skulle det blir det vet ni att jag bara ljuger ;)
Nåja, jag är sjukt laddad inför lördagens fest. Jag har längtat länge. Så, efter helgen har jag kanske något intressant att skriva om.
Jag hade tänkt skriva ett inlägg alldeles nyss om att jag ska göra bloggen lösenordsskyddad. Men det skulle också ha varit skitsnack. Jag är nämligen bara intresserad av vilka som läser här och tänkte att om jag ljuger ihop ett inlägg om att min blogg ska få ett lösenord kanske läsarna gör sig till känna. Om jag har några läsare. Har jag det? Det blir iaf inget sådant inlägg (och skulle det blir det vet ni att jag bara ljuger ;)
Nåja, jag är sjukt laddad inför lördagens fest. Jag har längtat länge. Så, efter helgen har jag kanske något intressant att skriva om.
lördag, januari 16
Jag gör mitt bästa
Jag lever mitt liv. Och jag gör mitt bästa. Ändå skiter det sig ibland. Ändå står jag där med de smutsigaste stövlarna, risigaste håret och äter godis fast det bara är onsdag. Men jag skrattar ändå. Jag skrattar och min lilla, sköna, fantastiska familj skrattar. Med rosiga kinder, gropar i låren och bulliga magar skrattar vi. Åt livet. Åt allt som är och åt allt som inte är. Vi är vi och vi älskar varandra. Vi ser varandra och önskar inget annat än lycka för oss och lycka för de vi älskar. Tillsammans skapar vi lycka och då spelar smutsiga stövlar, gropiga lår och bullmagar inte någon roll. Inte egentligen.
Livet ska kännas och det ska inte vara lätt. Ibland brister det och livet hugger en kniv i hjärtat. Då måste man laga och plåstra och bli så hel som man kan bli igen. Mitt hjärta har brustit och lagats många gånger. Jag känner att jag lever och det är jobbigt som fan men så ljuvligt som det bara kan bli. Det ska inte vara lätt men inte alltid svårt. Balans kallad det visst. Balans. Jag har svårt att hålla balans i mitt liv. En skål väger ofta tyngre än den andra och bägaren har väldigt lätt för att rinna över. Känslosam kallas jag. Och jag kallar mig jag. Jag som gör mitt bästa och visst är det alldeles underbart nog?
(Sen är Ollehjärtat sjuk igen. Det gör mig orolig att han inte får vara frisk. Jag tänker långt och alldeles för mycket. Vi har tagit beslut som gör ont. Vi ska säga adjö till katterna. Olle mår inte bra av att andas luft fylld av katt varje dag och varje natt. Det gör ont i mig att jag kan leka gud och ta beslut som jag egentligen inte borde kunna ta. Jag hoppas att Olle får vara frisk och att katterna får det fint i kissehimlen. Jag hoppas att katthimlen har skinka och glass till dem när de anländer och att det alltid brinner en varm brasa som de får sova framför och att det alltid alltid finns händer som kliar bakom örat. På måndag ringer jag veterinären med en sten i hjärtat.)
Livet ska kännas och det ska inte vara lätt. Ibland brister det och livet hugger en kniv i hjärtat. Då måste man laga och plåstra och bli så hel som man kan bli igen. Mitt hjärta har brustit och lagats många gånger. Jag känner att jag lever och det är jobbigt som fan men så ljuvligt som det bara kan bli. Det ska inte vara lätt men inte alltid svårt. Balans kallad det visst. Balans. Jag har svårt att hålla balans i mitt liv. En skål väger ofta tyngre än den andra och bägaren har väldigt lätt för att rinna över. Känslosam kallas jag. Och jag kallar mig jag. Jag som gör mitt bästa och visst är det alldeles underbart nog?
(Sen är Ollehjärtat sjuk igen. Det gör mig orolig att han inte får vara frisk. Jag tänker långt och alldeles för mycket. Vi har tagit beslut som gör ont. Vi ska säga adjö till katterna. Olle mår inte bra av att andas luft fylld av katt varje dag och varje natt. Det gör ont i mig att jag kan leka gud och ta beslut som jag egentligen inte borde kunna ta. Jag hoppas att Olle får vara frisk och att katterna får det fint i kissehimlen. Jag hoppas att katthimlen har skinka och glass till dem när de anländer och att det alltid brinner en varm brasa som de får sova framför och att det alltid alltid finns händer som kliar bakom örat. På måndag ringer jag veterinären med en sten i hjärtat.)
lördag, januari 2
2009
Januari började med att skolan strulade vilket resulterade i att Olle fick fortsätta vara hemma med mig på dagarna. Avgörande för det beslutet var också att den dagisplats vi fick låg i Öjebyn. I januari var det också första gången på två år som jag befann mig i Luleå på skolan. Olle hade sin första magsjuka i början av månaden och slutet ramlade han och skar upp läppen riktigt ordentligt.
I Februari fyllde lilla farmor 80 år och fick fira sin födelsedag utan farfar för första gången. Jag blev kärkärkär i ett hus, men som vanligt blev det inget köp. Vi började med laktosfattig kost till Olle och hade influensa.
I Mars fick älskade morfar en hjärtinfarkt och vi var alla oroliga och ledsna. Tack och lov gick allting bra och varje morgon när jag ser honom utanför vårt köksfönster med hunden blir jag glad i hjärtat. I mars började vårsolen värma alla frusna själar och mycket tid spenderades utomhus. En av mina barndomsvänner fick en liten underbar Lilly. Olle fick ett ordentligt kruppanfall och vi spenderade två nätter på akuten.
I April var våren här på riktigt och vi tog årets första cykeltur och grillkväll. Bästa syster renoverade en kökssoffa till oss och jag älskar den. Vi firande påskafton hos mamma och pappa och jag längtade nästan ihjäl mig efter sommar och tillsammansledighet. Vi firande en mysig valborgsmässoafton med syster och Henke.
Maj bestod till stor del av plugg. Solen gav mig energi och jag lyckades genomföra det jag skulle på utsatt tid. Vi åkte till IKEA, grillade mycket och min älskade Sara fick sitt andra underverk tillsammans med sin Mattias. Jag var på tjejfest och hade superkul. Trots att skolan tog mycket tid var maj en ljuvlig månad och jag kände mig verkligen i fas med livet.
I Juni kände jag, trots sommarlov, fortfarande av skolstressen. Jag beställde en spikmatta och använde den flitigt ett par veckor (kanske dags att plocka fram den igen?). Olle fick höstblåsor, älskade lillebror och Ollefaster tog studenten och jag var på årets i särklass roligaste fest, återträffen från årskurs 9. Förfesten var lysande och resten av kvällen likaså. Midsommar spenderade vi på stugan och firade både sommarens ankomst och att Ante äntligen fått semester. Vi åkte till Lycksele med mina föräldrar, syskon och deras respektive och hade en underbar helg med mycket skratt. Jag fick en superfin klänning av älskade svärmor och Olles kompis Hugo fyllde två år. Fina Lilly som föddes i mars döptes och vi fick uppleva det vackraste dop jag någonsin varit på.
I Juli åkte Ante iväg på en fisketripp och jag & Olle sommarlunkade här hemma med sol, bad och lugna dagar. Ante började om att jobba och det var sorg i hjärtat hos hela familjen måndagen den 20e juli. Men vi fortsatte spendera dagarna på stranden och jag laddade alla batterier inför kommande plugghöst.
Augusti inleddes med ett väldigt trevlig bröllop, jag firande min födelsedag och dagen för den efterlängtade Umeåresan kom äntligen. Dagarna i Umeå var ljuvliga men gick såklart alldeles för fort. Älskade Olle fyllde två år och firades i dagarna två av älskade familj & vänner. Mina kurser påbörjades och jag kände mig ganska redo för ytterligare en pluggtermin.
I September spenderade vi många förmiddagar på öppna förskolan. Jag kämpade på med självkänslan och lyckades vinna flera fighter. Jag uttalade nyvunna insikter och kände mig väldigt stolt över mig själv på flera sätt. Älskade Ante fyllde år och vi dukade långbord för att rymma hela släkten. Min kära lillebror tog det efterlängtade körkortet! September kom också med tråkiga nyheter och jag grubblade mycket på livet och hur det kan bli.
I Oktober hade jag noll pluggmotivation och det enda jag längtade efter var lata kvällar i soffan med tända ljus och thé. Jag, syster, mormor och moster åkte på en dagstur till IKEA.
I November var jag trött på vardagen och längtade till ledighet och roligheter. Jag & Ullis åkte iväg på vår årliga mysdag till Skellefteå och som vanligt blev dagen härlig. Vi firade första advent och åkte hästvagn på skyltsöndag.
December, min favoritmånad var i vanlig ordning mysig och lugn. Vi bakade lussekatter, lyssnade på julmusik och jag pluggade (för) lite däremellan. Olle blev sjuk med hög feber, jobbigt med andningen och skakningar vilket resulterade i att vi hamnade på akuten ännu en natt. Allt gick bra och vi fick åka hem, ett gosedjur rikare och många kilo lättare i hjärtat. Jag spenderade en helkväll med Ullis, middag och lite julklappsshopping stod på schemat och vi hade jättemysigt. Vi firade julafton med Antes underbara familj och juldagen med mina älskade. Julen var efterlängtad, underbar, alldeles för kort. Nyårsafton spenderade vi med Ollefarbröder, kusiner och moster. En mysig kväll med älskade familj.
År 2009 har varit ett slitsamt år och jag har funderat mycket på både stort och smått. I skolan har det gått förhållandevis bra och det som gått mindre bra ska jag försöka ta igen så snart som möjligt. Jag har älskat min familj mer än någonsin och varit otroligt tacksam för allt jag har. Jag har varit mycket ledsen för de som mist trygghet, närhet och vänskap, orolig för de som inte har mått bra och glad för alla som är lyckliga. 2009 har varit ett fint år, ett jobbigt år och ett insiktsfullt år.
För 2010 har jag många planer och förhoppningar. Jag önskar att 2010 ska bli ett mer bekymmersfritt år än 2009. Ett år då jag tar mig mer tid till mig själv och ett år då jag blir färdigutbildad och det året vi hittar vårat hus. Jag vill fortsätta älska och älskas. Jag önskar mig ett lyckligt 2010, för mig, min älskade familj och mina underbara vänner.
I Februari fyllde lilla farmor 80 år och fick fira sin födelsedag utan farfar för första gången. Jag blev kärkärkär i ett hus, men som vanligt blev det inget köp. Vi började med laktosfattig kost till Olle och hade influensa.
I Mars fick älskade morfar en hjärtinfarkt och vi var alla oroliga och ledsna. Tack och lov gick allting bra och varje morgon när jag ser honom utanför vårt köksfönster med hunden blir jag glad i hjärtat. I mars började vårsolen värma alla frusna själar och mycket tid spenderades utomhus. En av mina barndomsvänner fick en liten underbar Lilly. Olle fick ett ordentligt kruppanfall och vi spenderade två nätter på akuten.
I April var våren här på riktigt och vi tog årets första cykeltur och grillkväll. Bästa syster renoverade en kökssoffa till oss och jag älskar den. Vi firande påskafton hos mamma och pappa och jag längtade nästan ihjäl mig efter sommar och tillsammansledighet. Vi firande en mysig valborgsmässoafton med syster och Henke.
Maj bestod till stor del av plugg. Solen gav mig energi och jag lyckades genomföra det jag skulle på utsatt tid. Vi åkte till IKEA, grillade mycket och min älskade Sara fick sitt andra underverk tillsammans med sin Mattias. Jag var på tjejfest och hade superkul. Trots att skolan tog mycket tid var maj en ljuvlig månad och jag kände mig verkligen i fas med livet.
I Juni kände jag, trots sommarlov, fortfarande av skolstressen. Jag beställde en spikmatta och använde den flitigt ett par veckor (kanske dags att plocka fram den igen?). Olle fick höstblåsor, älskade lillebror och Ollefaster tog studenten och jag var på årets i särklass roligaste fest, återträffen från årskurs 9. Förfesten var lysande och resten av kvällen likaså. Midsommar spenderade vi på stugan och firade både sommarens ankomst och att Ante äntligen fått semester. Vi åkte till Lycksele med mina föräldrar, syskon och deras respektive och hade en underbar helg med mycket skratt. Jag fick en superfin klänning av älskade svärmor och Olles kompis Hugo fyllde två år. Fina Lilly som föddes i mars döptes och vi fick uppleva det vackraste dop jag någonsin varit på.
I Juli åkte Ante iväg på en fisketripp och jag & Olle sommarlunkade här hemma med sol, bad och lugna dagar. Ante började om att jobba och det var sorg i hjärtat hos hela familjen måndagen den 20e juli. Men vi fortsatte spendera dagarna på stranden och jag laddade alla batterier inför kommande plugghöst.
Augusti inleddes med ett väldigt trevlig bröllop, jag firande min födelsedag och dagen för den efterlängtade Umeåresan kom äntligen. Dagarna i Umeå var ljuvliga men gick såklart alldeles för fort. Älskade Olle fyllde två år och firades i dagarna två av älskade familj & vänner. Mina kurser påbörjades och jag kände mig ganska redo för ytterligare en pluggtermin.
I September spenderade vi många förmiddagar på öppna förskolan. Jag kämpade på med självkänslan och lyckades vinna flera fighter. Jag uttalade nyvunna insikter och kände mig väldigt stolt över mig själv på flera sätt. Älskade Ante fyllde år och vi dukade långbord för att rymma hela släkten. Min kära lillebror tog det efterlängtade körkortet! September kom också med tråkiga nyheter och jag grubblade mycket på livet och hur det kan bli.
I Oktober hade jag noll pluggmotivation och det enda jag längtade efter var lata kvällar i soffan med tända ljus och thé. Jag, syster, mormor och moster åkte på en dagstur till IKEA.
I November var jag trött på vardagen och längtade till ledighet och roligheter. Jag & Ullis åkte iväg på vår årliga mysdag till Skellefteå och som vanligt blev dagen härlig. Vi firade första advent och åkte hästvagn på skyltsöndag.
December, min favoritmånad var i vanlig ordning mysig och lugn. Vi bakade lussekatter, lyssnade på julmusik och jag pluggade (för) lite däremellan. Olle blev sjuk med hög feber, jobbigt med andningen och skakningar vilket resulterade i att vi hamnade på akuten ännu en natt. Allt gick bra och vi fick åka hem, ett gosedjur rikare och många kilo lättare i hjärtat. Jag spenderade en helkväll med Ullis, middag och lite julklappsshopping stod på schemat och vi hade jättemysigt. Vi firade julafton med Antes underbara familj och juldagen med mina älskade. Julen var efterlängtad, underbar, alldeles för kort. Nyårsafton spenderade vi med Ollefarbröder, kusiner och moster. En mysig kväll med älskade familj.
År 2009 har varit ett slitsamt år och jag har funderat mycket på både stort och smått. I skolan har det gått förhållandevis bra och det som gått mindre bra ska jag försöka ta igen så snart som möjligt. Jag har älskat min familj mer än någonsin och varit otroligt tacksam för allt jag har. Jag har varit mycket ledsen för de som mist trygghet, närhet och vänskap, orolig för de som inte har mått bra och glad för alla som är lyckliga. 2009 har varit ett fint år, ett jobbigt år och ett insiktsfullt år.
För 2010 har jag många planer och förhoppningar. Jag önskar att 2010 ska bli ett mer bekymmersfritt år än 2009. Ett år då jag tar mig mer tid till mig själv och ett år då jag blir färdigutbildad och det året vi hittar vårat hus. Jag vill fortsätta älska och älskas. Jag önskar mig ett lyckligt 2010, för mig, min älskade familj och mina underbara vänner.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)