Skärrad

Idag har Olle ramlat och skurit upp läppen riktigt ordentligt. Han ramlade och fick spetsen av en trasig vas rakt mot munnen. Han blödde massvis och var jättejätteledsen. Det har varit väldigt svårt att få stopp på blodet men nu verkar det ha stannat av äntligen. Det här är det obehagligaste jag har varit med om och jag känner mig ordentligt omskakad. När jag tänker på hur rädda hans ögon var i bilen på väg till akuten går hjärtat sönder. Min fina fina pojke. Älskade hjärtat mitt. Jag hoppas att det är bättre imorgon och att det hemska såret läker fort!

Usch jag är riktigt skärrad faktiskt. Ska ta en kopp thé nu och försöka varva ner lite innan läggdags. Jag brukar inte bli såhär. Det kanske är för att jag har hållit mig väldigt lugn hela dagen för att Olle inte ska känna min stress och nu när han sover kommer allt. Nä usch. Som sagt, det obehagligaste jag har varit med om.

Situationen just nu

Eftersom att jag är hemma med Olle på heltid, pluggar heltid och jobbar ett par timmar i månaden finns det inte tid för umgänge på samma sätt som förut. Jag vill inte tacka nej till saker som hittas på eller neka någon att komma hit men just nu och ett tag framöver ser situationen ut som så att jag inte har något val. Ska jag klara av skolan måste jag plugga under Olles sovstund på dagarna och de flesta kvällarna i veckan. De kvällar jag inte pluggar vill jag gärna spendera med Ante och Olle. Vissa kvällar bara med Ante och Olle. Idag hann jag klart mycket av uppgift ett och nu efter jobbet har jag färdigställd den. Imorgon blir det likadant upplägg som idag, på torsdag är jag i skolan hela dagen och på kvällen hoppas jag orka med ett danspass. På fredag ska jag och bästa K ut och dansa. Genom att jag väljer bort plugget helt en kväll måste jag ta igen det under helgen. Det är så läget är just nu. Lördag tänkte vi hälsa på lite vänner och mysa under dagen men sen måste jag göra klart mina uppgifter i pedagogiken.

Mina kära, jag hoppas att ni förstår. Om livet ska gå ihop någorlunda måste upplägget se ut såhär. För mig är det värt det. Jag hinner umgås med mina nära ganska mycket ändå, även om det inte är i närheten av så mycket som det fanns möjlighet till förr. Men som sagt, jag hoppas att ni förstår. Jag hoppas att ni vet hur mycket ni betyder. Och jag hoppas att ni känner er älskade.

Bilden är fantastisk och lånad från www.easyart.se

Motivation

Sitter och jobbar mig igenom en av två delar till seminariet på torsdag. Ikväll jobbar jag och då blir det såklart inget gjort så resten av uppgiften får färdigställas imorgon. Har jag någonsin nämnt att jag brukar vara ute i sista minuten med mina uppgifter? ;) Det blir väldigt mycket kvällsstudier när man pluggar på distans, men det är så situationen är just nu och egentligen lider jag inte särskilt mycket av det. De kvällar jag verkligen inte har någon motivation gör jag något annat och det är jag glad över att jag har ro till att göra. En kopp thé, mörk choklad och några sex and the city avsnitt får mig avslappnad och välmående och mår jag bra och är lugn blir mina prestationer bättre också. Det här kanske är ett sätt att rättfärdiga mina handlingar och då är det så. Det viktigaste för mig är faktiskt inte skolan. Skolan ÄR viktig, men inte viktigast och det har tagit mig många år att inse det och jag tänker inte släppa taget om min insikt. Den betyder mycket i mitt liv. Jag har äntligen lärt mig se saker i sina rätta perspektiv och det är en läxa jag inte vill glömma.

Vi hade förresten en föreläsning om hur man kan motivera sig till att utföra en uppgift och vilket sätt som är mest effektivt. Vi fick ett scenarie av vår lärare som såg ut ungefär såhär: "Du har en tenta/inlämning som närmar sig. Dina vänner ska fara och bergsklättra. Hur tänker du?" Alternativ 1. Jag följer med mina vänner och klättrar och pluggar efteråt. Jag behöver den friska luften och när jag har klättrat klart kommer min motivation inför uppgiften ha stigit. Alternativ 2. Jag pluggar idag och som belöning för dagens slit får jag morgondagen ledigt och far och klättrar. På så vis pluggar jag ordentligt idag för att jag vet vad jag har att se fram emot imorgon. Alternativ 3. Jag pluggar ordentligt fram till tentan/inlämningen och sedan, som belöning för allt slit får jag åka och klättra och kan då göra det med gott samvete eftersom jag redan är färdig med min uppgift.

Behöver jag berätta att jag valde alternativ 1, som naturligtvis var det "sämsta" alternativet. Nåja, thats me och det brukar funka bra ändå!

Sista måndagen i januari

Tänk att januari snart är slut. Det är inte klokt vad tiden går fort. Fick en kallelse till 18 månaders kontroll idag för Olle. Om en månad är våran lilla stjärna alltså 1 1/2 år. Helt otroligt!

Vi har haft en alldeles underbar morgon jag och Ollehjärtat. Han har lekt massor själv men kommit till mig då och då för lite pussar och kramar. Han är så himla go. Vi har hunnit med en prommis till lekparken också, men där var det så mycket snö att Olle inte kunde röra sig, så vi lekte på gångvägen istället och det gick ju bra det med. Olle älskar verkligen att vara ute och det är jag så glad över. Nu sover han och jag dricker thé (som vanligt) och pluggar (som vanligt). I eftermiddag blir det mera utebus och om jag får som jag vill även en prommis innan middagen.

Nu ska jag återgå till böckerna.

Ha en toppenfin måndag allihopa!

Nä men åååååå

Min finafina jättestora favorit thékopp från Katarina K åkte i golvet idag och gick sönder. I min värld är detta värre än att tvn har pajat. Jäkla skit vad ledsen jag blir!

Harmoni på en söndag

Jag sitter och myser medan Ollehjärtat sover. Blir ännu en lugn dag idag. Eventuellt får vi främmande i eftermiddag annars kanske vi tar en prommis till F och lilla M :)

Ikväll blir det dock lite plugg. Imorgon Afro powerdansar jag på kvällen och på tisdag jobbar jag så det är läge att sätta igång med torsdagens seminarium nu...

I övrigt mår jag oförskämt bra. Livet klingar i en väldigt stämningsfull melodi just nu och allt går som på räls. Förutom att tvn och barnvagnen har gått sönder och att csn håller hårt i mina pengar förstås, men det är bara materiella ting. Det viktiga i livet är toppen och det är vad som räknas.

Lungt och skönt

Ikväll myser vi hemma. Det är så skönt och så välbehövligt. En god middag med efterätt, tända ljus och thé. Ollehjärtat sover nu och jag och Ante ska nog se en film strax. Känns verkligen lyxigt med en helg nästan fri från plugg och en massa tid att bara njuta och fylla på energireserverna. Det behövs oftare än vad det finns tid för.

Nästa helg samlar jag energi på ett annat sätt. Fredagkväll drar jag och finaste K på oss partystassen och beger oss ut i vimmlet. Blir riktigt roligt och jag längtar en massa!

Nu: soffa och mera mys!

Underbara lördagmorgon

Olle leker i vardagsrummet. Jag dricker thé och läser MAMA. Livet är underbart.

Synd att Ante inte är ledig bara.

Trött mamma, trött pappa, pigg Olle

Eftersom sömn just för tillfället är en bristvara i den här familjen försöker vi hålla oss pigga på annat sätt. Vitaminboost i form av fruktsallad med massa casewnötter funkar ganska bra. Chokladthé för mig och kaffe för mannen är också en räddare i nöden. Varje morgon säger vi till varandra att "det är bara för ett tag, snart går det över", och det gör det ju, de går alltid över dessa "faser". Men 04.15 är så sjukt tidigt, framför allt när man suttit med skolarbete till 01.00. Olle är piggaste killen i stan någon gång mellan 04.15 och 05.00 men mamman och pappan är tröttast i stan den tiden, så ekvationen går inte riktigt ihop, tyvärr.

Som sagt, det är inte för alltid vilket jag är mycket glad över! :)

Men sitter ni på några finfina pigg-tips därute så dela gära med er!

Älskade underbara

Jag är så lycklig över att jag och Ollehjärtat får fortsätta vara hemma tillsammans. Min lilla skatt som gör livet ljust och varje dag kantad med guld bara genom att finnas till. Det finns inga ord som bekriver hur jag känner. Min kärlek till honom går förbi älskar. Älskar räcker liksom inte, trots att det är det finaste man kan ge någon. Sin kärlek. Men jag känner mer. Det är som en kraft som inte går att stoppa. Får jag inte vara nära honom går jag sönder. Utan honom går allt sönder. Han är allt.

Energikoll

Vad är det med mig och energi egentligen? Precis nu, klockan tio på kvällen känner jag mig full av energi och skulle, om jag inte vore så nedrans mörkrädd kunna fara ut och springa. Varför har jag aldrig den känslan klockan sju? Nog är det väl lite konstigt va? Jag undrar vad det beror på. Kanske är det så att jag vid klockan tio vet att jag inte klarar av att vara utomhus själv utan att ha hjärtat i halsgropen, så då kan jag längta efter en springtur, medan det vid sjutiden är fullt möjligt att dra på sig joggingskorna och fara ut en sväng...Japp, så tror jag det är.

Nästa vecka ska dock ingenting få komma emellan mig och Afro powerdancen. Inte ens sex and the city och thé, vilket förutom skolan oftast är den största boven i dramat. Utan träning känner jag mig så hemskt rastlös så jag längtar verkligen tills skorna åker av och kroppen får gunga i tankt med trummorna. Det är underbart!

För övrigt har jag idag gjort den första dagen i skolan på två år. Det känns som att motivationspsykologi kommer att vara en givande kurs och jag har redan fått revolutionerande information som kommer väl till pass i livet. Det är därför jag älskar psykologi, för när den är som bäst är den riktigt jäkla bra. Jag kan koppla nästan allt jag läser till mitt eget liv och det är grymt intressant. Psykologi is the shit alltså...iaf vissa delar av den ;)

Hustankar

Jag har funderat mycket på hus den sista tiden. Jag ser verkligen fram emot den dagen vi hittar det hus vi ska bo i. Det har varit väldigt bra för oss (kanske framför allt mig) att gå på många husvisningar. Jag vet nu precis hur jag vill att vårt hus ska se ut.

När jag ska sova ligger jag och drömmer mig bort. Oftast drömmer jag om framtiden, min familj, vårt fina hus, en solig men kall höstdag, påpälsade familjemedlemmar, räfsorna i högsta hugg, varm choklad i termos och hembakade kanelbullar. Här snackar vi Bullerbyn. Haha! Nåja, drömma får man ju och det är ljuvligt. Sen om verkligheten blir ösregn, ingen vill räfsa gården och bullarna bränns må så vara. Jag fortsätter iaf lägga upp mina (fåniga?) drömscenarion och somnar godisgott varje kväll.

Fast jag kommer att vara lika lycklig om (när) verkligheten visar sig vara något annat än mina dömmar, det lovar jag! Huvudsaken är att jag har min finaste familj och att vi tillsammans får bo i och njuta av vårt kärlekshus.

Måndagssnack

Måndag igen då och ännu en helg har passerat. Idag börjar vårterminen, herre gud vad tiden går fort. Jag har läst färdigt höstterminen och lyckats otroligt bra faktiskt. Nu väntar jag bara på de två sista uppgifterna och hoppas att de är godkända.

Idag börjar kursen pedagogik i arbetslivet och imorgon motivationspsykologi. Känns intressant och givande, alltså precis som det ska vara :) Men jag måste erkänna att det, trots att det bara handlar om någon timme i veckan, känns riktigt jobbigt att behöva bege sig till Luleå. Nåja, det brukar gå fort att komma in i det nya så det blir nog jättebra tror jag.

Jag känner mig så nöjd med hur våren, sommaren och hösten kommer att se ut. Det är verkligen ett privilegium att få vara hemma med Ollehjärtat!

Lördag = sköndag

Idag har det varit en skön dag. Vi har blivit bjuda på semlor, premiäråkt bob och ätit mumsig lördagsmiddag. Ollehjärtat är kvällströttast i världen och sover sedan ungefär en kvart. Ante ser handboll och jag sitter här och myser. Ska strax koka mig en kopp thé och krypa upp i soffan med Mia-sanningen om gömda. Jag har snart läst ut den och då borde jag egentligen ta tag i det som är kvar av hemtentan, men istället tänkte jag kika i nyasta MAMA eller se ett par avsnitt SATC och fortsätta kvällen med mys. Imorgon fixar jag hemtentan. Visst är det underbart att vi har imorgon, hur skulle vi annars kunna skjuta upp tråkiga saker ;)

Jag har föresten blivit otroligt nojig efter Olles magsjuka. Om det mullrara lite i magen på honom eller om det kommer lite kräk tror jag genast att det är magsjuka på gång igen. Usch det var så hemskt när han hade det och jag hoppas att det är många många år till nästa gång. Hoppas också att jag snart slappnar av och slutar gå omkring och oroa mig för det hela tiden.

Nåja, hoppas att ni alla (jag undrar fortfarande vilka ni är) får en underbar lördagkväll. Egentligen skulle jag jobba imorgon men min brukare har blivit sjuk så jag är ledig. Det är bra för då kanske (men bara kanske) jag gör klart hemtentan på förmiddagen och får en myskväll imorgon med. Jag kan ju ha det som mål iaf...

Award

Jag har fått en award av Jennie!

Dessa utsedda bloggar är osedvanligt charmerande och söta, inte upptagna av utmärkelser och själviskhet. Syftet är att sprida vänskap. Vårt hopp är att nya vänskapsband kommer att knytas mellan dessa bloggar, ju mer utmärkelsen sprider sig. Var snäll och ge lite extra uppmärksamhet till dessa!! Kopiera in texten i din blogg och skicka sedan vidare utmärkelsen till åtta andra bloggare. Lycka till!

Systrarna Johansson
Elina
Malin
Ingela
Helena
Ante
Therese
Frida

Sen är det många bloggar jag läser varje dag förutom dessa, bland andra Emmelis, Jennies och Linns men om jag har sett rätt är alla de redan "awardade" :)

Tävling som jag vill vinna

Här är adressen om någon annan också är sugen på att tävla om ett te-njutar-kit: http://tefrossa.blogspot.com/2009/01/januari-tvling.html

Helgen och sånt

Helgen som tar slut alldeles strax har bland annat innehållit badhusbesök med hela lilla familjen, en riktigt succé förövrigt, mumsig mat, många sex and the city avsnitt och två filmer, alldeles för mycket mörk choklad och litervis med thé, pulkaturer och umgåstid med finaste U och H och en massa massa plugg. Nu är det söndagkväll. Ante har jobbat klart helgen och imorgon är det vardag igen. Under veckan som kommer ska jag ska sätta igång med och färdigställa monsteruppgift två av två, umgås med underbara vänner, äta middag hos mamma och pappa, försöka hinna med åtminstone ett afro powerdancepass och sist och bäst äntligen få träffa älskade syster. På tisdag är hon hemma igen från Thailand och då ses vi. Onsdag tänkte jag också spendera med henne, och kanske torsdag... ;)

Nu ska jag lägga mig bredvid underbaraste älskade Ante. Min finaste stora prins <3

Förändringarnas tid

Livet går sin gilla gång här hemma. Jag pluggar vid varje tillfälle som ges. Det går faktiskt riktigt bra och uppgiften jag håller på med känns givande och intressant, vilket inte har hänt på länge. Ikväll lämnar jag in en av två monsteruppgifter. Imorgon startar jag upp med nästa. Distanskurser är toppen men kombinerat med heltidsmammaledighet eliminerar de många timmar av umgås, tv, bara vara, afro powerdance och massa annat.

Planerna inför våren har ändrats drastiskt. Egentligen skulle Ollehjärtat börja dagis imorgon. Nu blir det inte så. Jag ska fortsätta läsa distanskurser under våren (och troligtvis hösten också) och Olle ska vara hemma med mig. Det känns väldigt bra. Väldigt väldigt bra till och med.

Anledningen är att det har blivit en massa strul med mina kurser vilket resulterat i att min studietid förlängs med ett och ett halv år. Eller, egentligen inte, kurserna struktureras bara om. Men jag tar inte examen i psykologi i juni 2009, utan i juni 2010. Genom att strukturera om utbildningen och fixa och trixa lite får jag den examen jag vill. Jag hade kunnat acceptera de misstags som gjorts och läsa kurser jag inte vill läsa under våren, ta min examen i juni och vara färdigutbildad. Men, då hade min examen inte sett ut så som jag vill ha den och det hade varit riktigt värdelöst. Jag tar lån för och lägger ned en massa tid på mina studier och naturligtvis vill jag då ha ut det som känns relevant inför kommande arbetsliv av kurserna. Nu kommer det bli så. Min examen kommer kännas som min examen och jag är otroligt nöjd med det.

Jag kan om jag vill

Senaste två timmarna har jag varit vansinnigt effektiv och gjort färdigt drygt hälften av den ena monsteruppgiften i skolan. Jag är nöjd med resultatet. Ibland överträffar jag verkligen mig själv. Känns skönt att ha kommit igång. Så skönt att jag nu tar en paus, och vad är mer lämpligt som belöning för bra arbete än chokladthé, mörk chokladkaka och ett par sex and the city avsnitt? Inte så mycket som slår det.

Lite blandat

Olle är världens myskille just nu. Han vill pussas och kramas om vartannat. Älskade lilla hjärtat mitt. Hur är det möjligt att älska en människa så mycket?

Just nu sover han godisgott i våran säng. Har blivit lite si och så med användandet av spjälsängen här hemma sedan magsjukeveckan. Så kan det ju gå. Olle sover då som en prins nära mamman och pappan. Han är verkligen en liten människa med stort behov av närhet. Såklart inte mig emot. Finns inget mysigare än en kram från knubbiga små armar.

Onsdag idag då och vardagen är åter här. Iaf till imorgon då Ante är ledig igen :) Men sen jobbar han helgen, tyvärr...Jag har fortfarande en hel massa skolarbete att göra. Blir nog ett nattskift eller två under resten av veckan. Idag ska vi på kalas jag och Ollehjärtat. Det blir mysigt och gott med fika såklart!

Nu lunch!

Typiskt!

Just nu är det väldigt osäkert hur våren kommer att se ut. Det strular för mig med kurserna och tydligen är jag inskriven på en annan kurs än den jag förväntat mig att läsa. Mycket som inte klaffar just nu med andra ord. Nåja, jag hoppas att det löser sig fort och bra.

Idag har vi städat undan julen, tvättat, lagat upp lite mat, fikat nybakade bullar hos mamma och pappa, ätit gomiddag och sett ett par sex and the city avsnitt. Härligt dag med andra ord. Imorgon måste jag plugga. Så är det bara.

Nu ska jag duscha och sen sova.

Insiktsfullt

För första gången på många dagar känner jag mig riktigt glad. Visst, jag har mycket ogjort i skolan och en hel massa som är osäkert inför kommande vår, men jag känner mig innerligt lycklig ändå. Det som egentligen är viktigt i livet är bra. Bäst. Jag har bett Ante om ursäkt för bitchen han tvingast leva med de senaste dagarna. Bitchen=jag. Jag har varit tyst och irriterad och gnällig. Egentligen har jag varit in-i-själen-trött, men det har visat sig som djävulshorn i pannan. Det är tur att han är han. Det är tur att han känner mig och mina sidor. Han vet hur jag blir. När jag inte orkar längre. Han håller mig nära och säger att det kommer att bli bra. Han vill att jag ska prata med honom. Säga vad det är som är fel. Jag brukar göra det. Men ibland är det bara så svårt. Något som egentligen borde vara enklast i världen att säga är ibland bara så svårt. "Jag är trött. Jag behöver hjälp nu. Visst finns du alltid där?" Jag vet inte om det handlar om rädslan för att visa sig skör och liten eller om det är stoltheten som ibland sätter stopp för min förmåga att uttrycka känslor verbalt.

Jag vet inte. Men jag vet att jag idag ska ge ett löfte. Inte som ett nyårslöfte, för sådana ger jag inte. Inte heller som ett krav. Utan jag lovar mig själv att jag ska jobba med att tillåta mig själv att vara svag ibland. Det är okej att falla för man kan alltid resa sig igen. Och faller man ska man inte göra det i tystnad. Ett fall hörs och det syns och det är okej. Helt okej.