Tankar en lördagmorgon

Lördagmorgon i soffan med storebror. Pappan och lillebror sover gott i sängen ännu. Vi har hunnit med frukost, dagens första tekopp och nu kikar vi på barntv och sitter nära. Mysigt att bara få rå om min stora lilla kille en stund. Helt ärligt hade vi förväntat oss mer motstånd och protester från Olle i samband med Svantes ankomst men det har hittills gått så smärtfritt. Vi har pratat mycket om detta under graviditeten, jag och min make. Om hur viktigt det är att Olle får vara delaktig i allt det nya men att han fortfarande får vara liten. Fyra år. Att vi pratar med honom och ger honom positiv uppmärksamhet även när vi är trötta och kanske irriterade. Att vi finns där för honom, precis så som vi gjorde innan han blev storebror. Det är fantastiskt skönt att pappan i familjen kan vara hemma med oss de första veckorna. Allt är så skört i början. Med ett nytt litet liv. En storebror som behöver kramar och vill vara nära. En mamma som är trött och har ont. Men vi har det väldigt väldigt fint. Allt känns väldigt lugnt och tryggt. Jag är duktigare på att känna efter denna gång. Att säga nej till besök om jag är trött. Att strunta i att städa. Att slå igång en film till Olle om jag behöver vila. Att erkänna att jag inte orkar hela tiden. Jag känner mig inte det minsta stressad utan njuter av detta nya liv som precis börjat för mig och min fantastiska familj.

Idag firar vi lördag tillsammans. Jag och mina älskade killar. Pappan och Olle ska åka iväg och pimpla en stund med morbror Ante efter lunch, sen ska vi köpa lördagsgodis och så kanske jag och Olle åker en sväng på bokrean.

Bjuder på härliga minnen från sommaren. Snart ska jag uppdatera med lite bilder på lillebror också. Världens vackraste barn, precis som storebror Olle.

Förlossningen

Så hur gick förlossningen då?
I torsdags åkte Ante iväg efter lunch för att jobba. Jag tog sparken till affären och sedan vidare till förskolan för att hämta hem Olle. Väl där skulle jag böja mig ned och ge honom en kram då jag känner att vattnet går. Olle hoppar på sparken och vi börjar röra oss hemåt. Ringer Ante som snabbt åker från jobbet. Mamma kommer för att ta hand om Olle en stund och min bror och svägerska skjutsar honom sedan vidare till moster där han vill spendera natten.

Vattnet hade som sagt gått och eftersom förlossningen med Olle gick så pass snabbt gick jag bara in och böt kläder så åkte vi mot Sunderbyn direkt. Ringde dit och informerade om läget och fick prata med en mindre trevlig kvinna som tyckte att det var ytterst onödigt att vi skulle komma dit med en gång. Hon informerade även om att det minsann inte fanns någon plats på BB för oss. Nå ja, vi struntade i hennes ord och åkte såklart upp ändå.

Väl framme var klockan 14.30 och det gjordes en CTG som visade två minuter mellan värkarna. Jag var öppen tre centimeter och livmoderhalstappen var nästan helt borta. Vi gick till cafeterian och åt smörgås och andades genom värkar. Dryga timmen senare återvände vi till förlossningen och ännu en CTG som nu visade ungefär lika täta värkar. Nu kändes de desto mer och jag fick pausa i samtalen under värkarna. Jag och Ante hade det, onda värkar till trots ganska mysigt där i förlossningssalen. När värkarna var riktigt onda informerade jag dock Ante om att det inte blir några fler barn för oss. Två skulle minsann få räcka.

Värkarna blev mer och mer plågsamma och jag kämpade med andas ut dem. Jag var nu öppen åtta centimeter och bebisen hade inte riktigt sjunkit ned i bäckenbotten så det skulle vara en liten stund kvar. Barnmorskan sätter en nål på min hand och förbereder och sätter en skalpelektrod på bebisens huvud och vänder sig sedan om för att skriva anteckningar. Då ser Ante hur skalpelektroden rör sig utåt och när barnmorskan vänder sig om ringer hon genast på förstärkning eftersom krystarbetet har startat. Klockan 19.29, tre krystvärkar och ungefär tio minuter efter jag var öppen åtta centimeter hade jag lilla Svante i famnen. Världens vackraste precis som sin storebror. Sammanlagt tog förlossningen sex timmar från det att vattnet gick och ungefär fem timmar från det att jag började känna av svaga värkar. En väldigt intensiv och smärtsam men snabb förlossning, precis som med storebror. Jag gjorde precis så som jag hade planerat och lyssnade på kroppen och dess signaler. Andades genom värkarna och lät kroppen arbeta. Jag klarade mig utan smärtlindring även denna gång och anledningen är helt enkelt bara så att jag känner att jag fixar det utan.

En vecka senare myser vi hemma. Återhämtar oss och tar hand om varandra. Olle är en stolt storebror och mycket rädd om lilla Svante. Jag känner mig som världens lyckligaste människa tillsammans med mina fina killar.









Om jag fortfarande står för mitt uttalande om att det inte blir fler barn?
Absolut inte. Jag är övetygad om att jag vill ha minst en liten till...

Älskade barn

Så kom han äntligen. Lillebror Svante. Den 16/2 kl 19.29 föddes vårt andra mirakel till världen. Nu sitter jag här. Med min bebis på rätt sida om magen och förundras över denna omedelbara kärleken. Nu är vi fyra i familjen och ingenting känns mer rätt. Tänk att man kan skapa sig en sådan självklar plats i världen på mindre än fyra dagar...
Älskade Svante, tack för att just du ville komma till oss. Du delar mitt hjärta med din bror och jag älskar er över allt annat. Ni är mitt liv älskade barn <3

Skillnaden

Tänk vad en bebis kan göra... ;)

Mina fina förra sommaren. Tänk snart är vi där igen. Sol, bad och en till familjemedlem. Mirakel!

Att växa

Vecka 28

Vecka 29

Vecka 32

Vecka 37

Idag, vecka 40+2

Övertid

Men det går faktiskt ingen nöd på mig. Jag har precis ätit god lunch och resterna från gårdagens Alla härtans dag tårta. En Chai-latte på det. Inatt har jag sovit som en prinsessa. Första natten på flera månader som jag inte är uppe en massa gånger av olika anledningar. Olle är på förskolan och leker med sina fina vänner. När vi hämtar honom tar vi för en gång skull bilen, kör en sväng och kollar in lite hus medan han äter mellismatsäck i bilen. Sedan hämtar vi svärmor på jobbet och följer med henne hem en stund. Olle ska få bada och krama på farmor. När Olle sover för natten kommer jag att slå mig ned i soffan med en bok eller datorn. Se en film eller slötitta på tv.

Så nä, det går ingen nöd på mig. Jag har det bra. Även om jag naturligtvis skulle föredra att ha bebisen i famnen istället för i magen.

Godaste Chai-latten

Världens finaste dagiskille

Magen för många veckor sedan. Ikäll bjuder jag på fler bilder från graviditetens olika skeden ;)

Och ni, ett tips. Om jag ser höggravid ut, så är jag förmodligen det fortfarande. Då behöver ni inte fråga om bebisen har kommit ;)

Att få gnälla av sig lite

Jo jag skulle kunna skriva ett inlägg om hur less jag är på halsbränna, illamående, mat som gärna kommer på retur efter den svalts, förvärkar sedan vecka 23, sammandragningar sedan ännu tidigare. Om tröttheten och irritationen över att inte sova på natten. Om huvudvärk och hur lätt det går att ha till tårar. Jag skulle kunna skriva det. Men det gör jag inte. Så det så! Eller gjorde jag precis det kanske?

Jag är alltså inte riktigt på topp idag. Visserligen vill jag inte att bebisen ska komma i helgen. Faktiskt. Det är för kallt för att födas idag. Och inatt. Men idag är jag aningen less. Framför allt är jag less på att inte orka. Att vara så in i märgen trött. Jag tycker inte om att gnälla. Det finns det så många som gör mycket bättre än mig ändå. Men just nu är det bara lite mindre bra. Imorgon känns det bättre. Det gör det alltid. Och tur är väl det! Och det är okej att inte vara på topp. Det är till och med okej att uttrycka det i ord. Ibland är det precis vad som behövs. Ja tänka sig!




[Och att det känns bättre redan är ju ren magi]