Bus-Olle

Vad är detta?

I drygt en veckas tid har Ollehjärtat vaknat någon gång mellan två och fyra på natten och vägrat somna om. Vissa nätter har han varit JÄTTEledsen, andra nätter busig och glad och några nätter har han varit ledsen om han inte fått hålla i mitt hår och mysa (läs:slita sönder det). Ungefär två timmar håller det på innan han äntligen somnar in igen. Jag vill verkligen veta varför han vaknar på det här viset, vad det kan bero på och framför allt vad man kan gör åt det. Är det någon som har en aning? Han drömmer mycket mardrömmar också och blir jätteledsen i sömnen. Det enda som hjälper är om jag eller Ante plockar upp honom ur sängen och vaggar eller lägger oss nära honom och sjunger och "sch-ar".

Hoppashoppashoppas att detta går över fort! Är det någon som har bra tips på hur vi ska lösa detta så snälla skriv.

Kvällen

En stor kopp thé. Tändla ljus i nystädat hemma. Djupa andetag från rummet bredvid. Myskläder. Kan inte bli så mycket bättre än såhär.

Mamma, pappa, barn

Har precis sett filmen Mamma, pappa, barn. Usch så jobbiga situationer. Leva med någon och helt plötligt upptäcka att kärleken för den personen inte längre finns där. Eller leva med någon man älskar och helt plötligt upptäcka att denne inte älskar tillbaka.

Det berör. Ont i hjärtat berör. Önskan om att aldrig behöva gå igenom berör. Inte för att filmen i sig var lysande. Inte alls. Men handlingen kändes i hjärtat. Jag är så lycklig över allt jag har.

Tack älskade Andreas för att du är du!

Vagn istället för bil

Hösten är verkligen här nu och naturen är underbart vacker. Så, idag tar jag och Olle vagnen istället för bilen till S & E. Iofs brukar vi vara rätt duktig på det jämt. Det är inte så ofta vi tar bilen någonstans. Vi älskar ju att vara ute båda två. Fast jag undrar om Ollehjärtat kommer vara nöjd med att sitta stilla i vagnen...jag tvivlar, men hoppas :) Vi brukar ju oftast cykla, men den lilla stjärnan blir så otroligt trött efter en hel dags bus med E & A, så han somnar oftast på cykeln och det är svårt att få ordentlig sömn på det viset, så vagnen är ett bättre alternativ sådana här gånger.

Jag njuter verkligen av hösten. Jag och Olle är som sagt ute mycket. Det gäller att passa på, hösten är kort. Snart är det Oktober och vintern kommer allt närmare. Inte för att jag sörjer, jag gillar vintern, framför allt tiden fram till nyår. Efter det skulle våren gärna få komma och sen sommaren strax därefter. Men jul, det är ju den bästa tiden på året i min värld. Och i år blir det extra speciellt eftersom Ollehjärtat kommer att vara med på ett annat sätt än i fjol. Hoppas att han älskar julen lika mycket som sin mamma :)

Höstklädd

Puh!

Nu är tredje skoluppgiften inlämnad och det är dags att påbörja nästa med en gång. Det är fullt upp.

En liten pojke är född!

Igår fick Emmeli och Micke äntligen sin efterlängtade son. Tusen grattis till er!

Hemska, underbara värld

Att älska ett barn är det underbaraste som finns. Att man kan tycka om någon så mycket att det gör ont i hjärtat. Jag vill inte att Olle någonsin ska få uppleva sorg, smärta och ondska. Jag vill att hans liv ska vara fyllt av solsken, lycka och glädje. Jag vet att vi inte kan rensa hans vägar i livet från hinder. Det vet jag. Men om jag fick möjlighet skulle jag se till att han aldrig någonsin drabbas av olycka.

En flicka, en vän till min bror, ett barn, har tagit sitt liv. Det är så hemskt att jag inte ens vill tänka på det. Igår när vi gick till farfars grav för att tända ljus såg jag flickans grav. Denna unga människa med hela livet framför sig är bara borta. På graven låg blommor, kort, vackra ord. Saknad. Jag kunde nästan inte hålla tillbaka tårarna. Det är så hemskt.

Jag hamnade på en blogg idag. En blogg om en pojke som dött i cancer. En liten, vacker, livsglad pojke som inte fick leva kvar med sina föräldrar och syskon. Denna gång grät jag. Det är sådant som inte inte inte får hända. Men som ändå händer.

Olle sover i sin säng. Han är trygg och glad och hjärtligt älskad. Jag vill att han alltid ska vara så lycklig och bekymmersfri som han är nu. Men det vet jag, att det är endast en ettåring som kan vara så fri från problem. Med ålder kommer funderingar, gräl, missförstånd och svek. Men jag vet att han kommer att klara sig fint i livet, trots detta. Jag vet det för att jag och Ante ska alltidalltid finnas här för honom. Han ska känna sig värdefull och älskad varje dag i sitt liv. Han ska inte vara rädd. Han ska älska att leva och vilja bli äldre, för med ålder kommer även visdom, nya erfarenheter, vänner, kärlek och trygghet. Min pojke ska få ta del av den underbara värld vi lever i och det är mitt och Antes jobb att se till att han är väl rustad för att klara av sitt liv och allt vad som kommer med det. Vi har ett mycket viktigt jobb framför oss. Mycketmycket viktigt. Och otroligt fantastiskt härligt!

PS. I love you

Igår såg jag och Ante filmen PS. I love you. Och vilken film. Jag grät och skrattade om vart annat. Efter filmen var jag berörd, rakt-in-i-hjärtat-berörd. Jag kunde inte sluta gråta efter denna vackra, sorgliga, ljuvliga film. Jag rekommenderar den varmt.

Ikväll ska vi se 21. Ni kan ju gissa vem som valde vilken film ;) Vi ska sitta i samma soffa och äta mumsig efterrätt. Hoppas att 21 är lättsam. Efter gårkvällens djupa hjärtesorgsfilm behöver jag något som är glatt och inte kräver så mycket av tittaren. I annat fall så målar jag, i samma soffa med mumsig efterrätt.

Jag är inne i en målarperiod nu. Undrar vad det beror på? Kanske att jag tänker mycket just nu. Det finns en del saker som tar av tankeverksamheten varje dag, kväll och natt. Inga jättedjupa grejer, eller jo, en del, men långt ifrån allt. Det gör mig inget att jag har en tänkamycketpåallt period. Jag har sådana ibland och jag hindras eller hämmas inte av dem. Jag bara har dem. Lungt och stillsamt, ledsamt och glatt, rofyllt och ivrigt. Ibland allt på en gång. Men det gör inget. Jag trivs med att vara en funderare, just eftersom jag är så mycket annat också. En agerare till exempel. Och det är jag glad för!

Nu blir det film eller målning, vi får se :)

Min älskling 27 år!

Idag fyller min älskade Andreas 27 år. Han är den vackraste människan i världen och jag älskar honom otroligt mycket. Tack för att du finns love och tusen grattis på födelsedagen!

Fina-fullt-upp-dag

Idag är en toppendag! Jag har fullt upp hela dagen, speciellt när jag min klantskalle dubbelbokar upp mig och Olle. Jag har en almanacka och jag skriver upp våra planer i den. Problemet är att jag sedan inte läser i den, vilket resulterar i dagar som denna. Men det gör absolut ingenting. Det är ändå en toppendag. Ante är ledig i helgen. Ikväll ska vi ha familjemys. Imorgon en skön dag med lite planer, ännu mindre skola (tyvärr lite som måste göras trots att det är helg) och en massa familjetid. Det ska bli så skönt!

Kom som du är

Imorgon ska jag och min kära syster, om allt går som planerat besöka stepin. Tur att deras slogan är "kom som du är". För mig innebär det alltså, otränad, blek, småfet och risig i håret. Haha..nää så illa är det faktiskt inte. Konditionen är inte var den en gång var, men i så dåligt skick är den inte. Alla raska barnvagnsprommisar har nog hållit den på hyfsad nivå iaf. Blekheten däremot..shit, vart tog brännan från sommaren vägen? Det är ju bara början av september. Småfet då? Nja inte fet, men åtminstone inte i toppform. Fast det har jag egentligen ingen ambition att bli heller, jag är nöjd med min kropp. Jag är åtminstone inte särskilt bekymrad över den och det är ju underbart skönt. Den är fin som den är och framför allt mår den toppen, förutom att jag vet att den behöver röras på lite mer. Det risiga håret däremot. Uscha! Hello skatbo. Men som sagt "kom som du är". Precis vad jag tänker göra!

Fast ett par nya dansbyxor skulle ju inte skada mitt i allt kom-som-du-är-andet

Föresten..

Ville bara inflika att jag, trots avsaknaden av hus och mycket pengar är världens lyckligaste. Tro inget annat! :)

Livet idag

Hösten biter i kinderna. Det är härligt ute idag, sol men kyligt. Snart är nog löven på träden vackert färgade. Det går så fort...

Denna lördag är planlös. Jag och Olle ska mysa och leka och vara ute. Ollemostern kommer förhoppningsvis hit idag. Vi har inte setts på en vecka och gud vet när det hände senaste. Om hon kommer ska vi fika och prata och hon ska förmodligen kramas en massa med Ollehjärtat och han med henne. Faster och moster och farbröder och morbror är favoriter för den lilla stjärnan. Farmor och farfar och mormor och morfar ligger också högt upp på listan. Det är verkligen toppen att så fina människor i sin omgivning som vi har. Olle har tur som är så älskad. Jag är innerligt glad för det!

Förövrigt har min första vecka som distanspluggare varit som en iskall dusch i ansiktet. Shit vad svårt det är att plugga. Men, det funkar. Jag är inte det minsta stressad inför kommande redovisning, trots att jag inte har stenkoll på uppgiften. Känns skönt, mycket skönt.

Drömhuset ligger där i tankarna hela tiden. Detta fantastiskt kärlekshus...Just nu önskar jag att vi bara för ett tag hade massa pengar. Då skulle vi kunna köpa huset, fixa till det som behövde lagas och bytas ut, sätta in ett fint huskonto och ett sparkonto på banken och såklart betala av alla lån. Olles sparkonto skulle också utökas en del. Sen skulle jag betala för fixningen av M & S vattenskada och dränering. Dessutom skulle en hel del presenter och inhandlas till alla kära. Oj vad kul det skulle vara!

Lovely!

Huset var ljuvligt. Ljuvligtljuvligtljuvligt. Så, det är med sorg i hjärtat jag erkänner att det så småningom kommer att vara förlitet för oss. Den enda toaletten i huset var liten, väldigt liten. För liten för att vara ensam toalett till en hel familj som förhoppningsvis kommer att bli större. Inget direkt arbetsrum. Rätt mycket jobb. Sånt jobb som inte känns kul. Tråkjobb. En del hus kommer med mycket arbete, men det kan vara sånt som känns roligt och inspirerande. Detta hus kom med jobbigt, tidskrävande, förmodligen rätt dyrt och tråkigt jobb.

Men, det var precis det huset jag vill ha. Det kändes 110% rätt och jag föll pladask. Lite småskavanker, precis såsom ett hus ska ha. Ett hus med hjärta och kärlek och känsla och liv. Ett hus precis för mig. Om det ändå bara gick att radera de fel som tyvärr är stora. Visst, vi kan bygga ut, bygga nytt, reparera, fixa och dona. Men det krävs tid och pengar. Och jag är fullt medveten om att skulle vi köpa hus nu så kommer vi inte att ha ekonomi för några stora projekt. Inte än på ett tag. Men ändå. Mitt kärlekshus. Det hus jag drömmer om.

Mycket att tänka på...

Älskade

Min underbara, älskade, mysiga pojke. Jag älskar dig. Mer än du någonsin kommer att förstå. För det finns inga ord. Det är så stort. Innerligt. Evigt och kravlöst. Det är ren sann kärlek

Då var vi där igen...

Ollehjärtat sover och jag har hunnit med att kika igenom den första föreläsningen. Effektivt värre! Den handlade om konfidentialitet och rätten en undersökningsdeltagare har att avbryta en undersökning närhelst denne önskar. Det var ju verkligen något nytt. Spännande...eller? Känns som att jag har hört det där förr. Nåja, det är ju bra iaf att vi förbereds väl för senare uppsatser..

På torsdag är det husvisning. Jag känner på mig att det blir kärlek.

Min älskade farfar

Vi alla som känt Dig och vet hur Du var
önskar så att Du bland oss fanns kvar
Men nu när Du gått dit vi alla ska gå
med glädje vi minns allt det fina ändå

Vila i frid finaste farfar.
Jag älskar dig!