Balanserad inifrån och ut

En väldigt fin valborgsmässoafton går mot sitt slut. Dagen har varit sådär härligt stilla trots att vi har pysslat på med olika saker mest hela tiden. Jag har varit på ett tandläkarbesök och till min stora glädje har jag fortfarande toppentänder. Vi har fikat på stan tillsammans, hela fina familjen. Och det om något tycker jag är mysigt. Sedan hem en sväng. Vila för lilla hjärtat och en härlig springtur med väldigt pigga ben för mig. Skönt med tanke på hur jobbigt det var att springa i förrgår. Tacomiddag och sedan majbrasa med korvgrillning i typiskt aprilväder. Hoppas maj kommer med solen!

Nu har vi precis ätit kladdkaka med färska jordgubbar och grädde.

Jag skriver mycket om balans nu. Jag vet. Men det känns så aktuellt. Och viktigt. Jag känner mig så stark och så medveten om att de val jag gör är de rätta. Jag tror på att en hälsosam livsstil påverkar människan från insidan och hela vägen ut. Att det syns när någon mår bra. Jag tror på långsiktighet. På närvaro och avslappning. På att det inte finns några genvägar. På att alla måste finna sin egen balans.

Jag ser det när jag tittar i spegeln och jag känner det varje dag. Hur bra jag mår när jag tar hand om mig själv. När jag ger mig själv tid. Det är en fin känsla.

Tack älskade vänner för en jättefin kväll!

Efter en toppenkväll igår med de underbaraste vännerna i världen är jag fulladdad av energi inför kommande vecka. Mycket skolarbete att påbörja och färdigställa. Måste verkligen ta igen förra veckans sjukdomskvällar i soffan. Nu känner jag mig nästan helt återställd och hoppas hinna/orka med ett par springturer under veckan som kommer. Jag längtar!

Ikväll ser vi film, dricker thé och äter päronpaj och det känns som en fin avslutning på en superhelg.

Längtan och familjetid

Fyra dagar sedan jag senast sprang och jag saknar det. Förkylning och inflammation i bihålorna gör mig trött och orkeslös. Men vad jag längtar efter uteluft i lungorna och pigga ben på bar asfalt. Det är en lycka i att springa. I att orka. I att verkligen längta efter att röra kroppen. Hoppas att jag blir frisk snart och kan återgå till träningen.

Imorgon är festligheter inplanerad och jag önskar att jag känner mig piggare imorgon än vad jag har gjort under veckan. Jag vill vuxenprata med finaste vänner och dansa till härlig musik. Hoppas hoppas...

En fin eftermiddag är till ända för underbara Olle. För oss vuxna fortsätter den en stund till. Familjedag med efterlängtad hamburgermiddag och teaterföreställning har varit uppskattad för såväl föräldrar som barn. Det är fint att kunna umgås och ge varandra tid. Ikväll njuter jag av en kopp thé och honungsmelon. Det känns bra.

Måndag med spännande och viktig uppgift

Så var det måndag igen. Jag tycker om måndagar. Faktiskt. Men jag älskar fredagar. Såklart. Nåja, måndag it is och det känns väldigt fint. Jag kämpar på med examensarbetet som tyvärr går aningen segt faktiskt. Svårt att hitta relevant litteratur och svårt att hitta nog många respondenter. Men det går framåt och jag är fortfarande väldigt avstressad. Och det känns bra.

Något annat som känns bra är att jag har anmält mig till och blivit antagen som "mammacoach" till kvinnor som lider av ätstörningar och är gravida eller har barn. Åtagandet innebär att jag kommer att finnas som samtalsstöd och "bollplank" till en eller flera kvinnor som behöver stöd i sitt tillfrisknande. Inte på något sätt professionellt men väl medmänskligt och engagerat ska jag ta mig an den här uppgiften och det känns väldigt fint i hjärtat. Att jag kanske kan göra något för en annan människa genom att framför allt lyssna, men också genom att berätta min historia och om hur jag kände under min resa mot ett friskt liv (och hur jag fortfarande ibland kan behövs väja för hinder och fokusera för att ta rätt vägar, inte kanske vad gäller mat och ätande men väl självkänsla och tro på mig själv). Jag är stolt över mig själv och min resa. Det vill jag förmedla. Stolthet och trygghet. Att det går att bli frisk från en ätstörning. Att ingenting är omöjligt och att hur jävligt det än känns så blir det bättre. Det är jobbigt och det är fan inte roligt men det kommer bättre tider. En tro på framtiden. Det är vad jag vill ge.

Examensarbete och allmäntillstånd

Så var påsken slut. Vi har haft många fina dagar och helgen har känts lång. Jag är utvilad (om än galet trött just idag) och redo att ta mig an sista delen av denna vårtermin. Jobbet med examensarbetet går sakta framåt och jag tänker mycket och försöker formulera och skriva ner. Det tar tid, det tar kraft, det är svårt och det är roligt. Skönt att jag har lyckats hitta något som väcker mitt intresse varje gång jag plockar fram det.

I övrigt mår jag fortfarande väldigt bra. Jag är balanserad och trygg. Det finns massvis med arbete att göra i skolan och jag känner mig energifull och stark. Och faktiskt inte det minsta stressad. Jag har ingen rädsla inför hösten (annat än att mammahjärtat svider lite när förskola kommer på tal), jag är ganska säker på att jag kommer att få jobba. Om inte med det jag är utbildad till (som jag såklart helst av allt vill) så alldeles säkert med något annat tills mitt drömjobb dyker upp. Och får jag inget jobb så läser jag vidare, kanske mer psykologi eller så något helt annat. Är ganska sugen på fortsättningskursen i familje- och föräldraskapspsykologi. Men vi får se. Jag ska söka in till de kurser som känns intressanta och står jag utan jobb till hösten så har jag ett jättebra alternativ.

Just nu känns i alla fall livet väldigt fint. Det är vår. Mina ben springer fortare och lättare än förut. Och kanske kanske springer jag något lopp i vår och sommar. Om lust finns. Och ork. Just nu finns det mycket av båda.

Glad Påsk

Vi har en väldigt fin påsk. Lunch med älskade svärfamiljen. Påskfika. Springturer. Hopp i vattenpölar. Massa god mat. Mysiga kvällar. Och världens finaste påskhjärta.