Jag började visserligen året med att tvivla på mig själv men kom igen snabbt, åter igen starkare än innan. Jag har lärt mig så mycket om mig själv och hur jag fungerar de senaste åren. Vad jag behöver för att må bra. För att känna tillit till mig själv. Det är en befrielse.
Olle hade det jobbigt på förskolan. Morgnarna kantades av gråt och ledsamheter. Jag hade ont i magen och i hjärtat. Vardagen var slitsam och allt jag ville var att ge Olle det han mest av allt ville ha. Tid med mamma och pappa.
Trots vintervädret avverkade jag ett antal löprundor utomhus på luncherna. Gott för själ och tanke. I takt med att januari gick mot sitt slut kom energin tillbaka till mig och jag kunde känna vardagsglädje igen.
I februari började längtan efter att utöka familjens medlemmar sakta komma till mig. Pappan i huset hade längtat länge och nu började även mitt hjärta önska ett till barn. Jag funderade på att skriva in mig på någon träningsanläggning men avvaktade och hoppades på mildare väder och ännu fler löprundor.
Mars kom med en husvisning där objektet fastnade i mitt hjärta. Jag trodde att det var huset vi skulle bo i. Tyvärr hade jag fel och vi gick lottlösa från en stenhård budgivning. Vi njöt av vårvinter med soliga dagar, aktiviteter på isen nedanför oss och luncher som intogs utomhus.
I april skrev jag ett inlägg om mina tankar om kroppen. Hur jag påverkades av saker jag inte vill att min tillvaro ska vara beroende av. Och hur jag tänkte [och ännu tänker] om kroppen och acceptans. Jag fick bra respons på inlägget som fick mig att tänka och skriva ännu ett inlägg i ämnet självkänsla som ligger mig så varmt och hjärtat. Påsken spenderade vi på mormor och morfars stuga med stora delar av min sida av släkten. Vädret var ljuvligt och vi gick omkring i kortärmat. Vi grillade, byggde koja och njöt av att känna sommarvittring.
Maj var en månad som kantades av mycket träning. Jag sprang in våren och kände mig verkligen i balans. Vår älskade lillasyster eller lillebror flyttade in i magen, fast det visste vi inte ännu [även om jag hade mina aningar].
 |
| Smygtog en bild på magen när det ännu bara var vi som visste. |
I juni fick vi se min kära lillebror och svägerska glänsa på röda matten på studenternas balkväll. Jag och Olle gick på cirkus och hade jätteroligt. Tjejjoggen hoppades över på grund av bebisen i magen gav sin mor svårigheter att behålla maten. Jag fick ryggskott för första gången i mitt liv och fick verkligen öva på det jag gör sämst. Vara stilla. Jag längtade efter ledighet och fick semesterkänslor när övriga familjen var hemma och njöt solen. Jag fick en ny titel på jobbet och blev förutom Resursvägledare även Samordnare för Piteå, Luleå, Skellefteå och Boden. Vi firade midsommar på stugan med mina föräldrar och syskon. En fantastisk dag och kväll som avslutades med grillning över öppen eld till solnedgången. Olle hade också den värsta magsjuka jag varit med om. Kräktes trettio gånger under natten och var helt slut i två dygn. Vi hade också en jättefin dag på Hägnan i Luleå med Ollefarmor- och farfar.
I juli fick jag akut ont i magen och vi besökte vårdcentral, akuten, specialistmödravården och fick tillslut se ett litet pickade hjärta på det liv som min kropp tog väl hand om. Jag fick semester och spenderade dagarna med Olle näranära. Vi planerade bröllop och åkte på en helgvisit till Lycksele.
Sedan kom augusti och min födelsedag firades med familjen. Vi fortsatte planera bröllop och prova brudklänningen som började likna det den i slutändan skulle bli. Olle fyllde fyra år och vi hade ett jättefint kalas med släkt och vänner. Augusti avslutades med en galet rolig möhippa och jag ler fortfarande när jag tänker tillbaka på den underbara dagen och kvällen där så många av mina nära kära deltog.
I början av september. En gråmulen dag som klarnade upp i lagom tid till vår vigsel och den stund då jag blev fru Stenberg. Vår dag var fantastisk och jag hade inte kunnat önska mig mer. Jag är så tacksam över att vårt bröllop blev precis så som vi hade önskat. Min nyblivne make fyllde 30 år och firade honom med kalas i dagarna två.
Oktober kom och jag längtade efter kyla och riktigt höst, inte bara en massa regn som september verkligen gav oss. Mådde fortfarande väldigt illa och hoppades på snar lindring. Jag och Olle spenderade en fredag på stan och vi hade det fantastiskt mysigt. Något vi ska göra snart igen, innan lilla syskonet kommer till oss. Olle var mycket trött under hösten och somnade tidigt på kvällarna. En envis förkylning [eller flera] satte sina spår och vissa nätter hostar han fortfarande. Jag hade fortsatt mycket förvärkar och började fundera på hur mitt sätt att leva påverkade livet i magen och mitt välbefinnande som gravid. Vi ställde tillbaka klockan en timme och detta fick konsekvenser för den redan så morgonpigga
I november längtade vi efter snö, och vad vi skulle få vänta sen. Julförberedelserna påbörjades så smått och jag åkte på den årliga julklappsshoppingen med en kär vän till grannstaden. Dagen försvann i ett rasande tempo och ingen av oss förstod vart timmarna tagit vägen.
December inleddes med sjukskrivning för min del och jag fick kämpa mycket med att känna ro. Något jag i dagsläget inte heller riktigt fått kläm på. Olle fick vara hemma mycket med mig. Han har ett stort behov av tid med mig och sin pappa just nu och det vill vi ge honom. Samtidigt är det så viktigt att han är på förskolan också. Nu påstår han dock att han längtar efter dagis och om en vecka är det dags igen. Efter en underbar julledighet spenderar vi nu de sista dagarna av detta år tillsammans. Lilla familjen som snart ska bli en till.
Ett riktigt gott nytt år önskar jag!
