Det nya livet börjar nu!

Så var det dags. Imorgon börjar allvaret. Det nya livet med förskola och förhoppningsvis arbete även för mig. Inskolningen börjar imorgon och det blir Ante som får sköta den biten fram till fredag då jag tar över den sista inskolningsdagen. Min förra chef från ett av mina sommarjobb som lokalvårdare ringde mig nämligen i torsdags och vill att jag jobbar måndag till torsdag till veckan. Det känns jättebra att få jobba och det blev en riktigt mjukstart med halvtid hela veckan. Skönt. Nu hoppas jag verkligen att det fortsätter finnas arbete till mig. Vi behöver en till inkomst och dessutom "behöver" vi som bekant ett hus. Utan inkomst-inget hus.

Olle som har varit risig i helgen med förkylning och lite feber längtar längtar längtar efter förskolan. Vi satt och tittade på bilder som förskolepersonalen skickade till oss efter en av deras utflykter förra veckan och Olle blev alldeles till sig och ville leka med barnen NU! Det känns fantastiskt skönt. Han börjar bli stor nu, min prins. Han längtar efter att leka med andra barn. Det är dags för det här livet nu. Visst känns det spännande och lite sorgligt att det liv och den vardag vi har haft så länge tar slut imorgon, men jag blir varm i hjärtat när jag ser honom längta, när jag tänker på hur roligt han kommer tycka det är med utflykter och utelek tillsammans med fina pedagoger och framför allt alla nya vänner. Jag blir glad när jag tänker på att jag kommer att få jobba och vi kommer kunna köpa ett fint hus. Jag blir lycklig när jag tänker på framtiden. Det är väl alldeles fantastiskt att det känns på det sättet. Så idag vill jag tacka för mitt fina liv. För den underbara hemmatid vi har haft tillsammans jag och min skatt. Och för den nya spännande tiden som står framför oss. Mycket roligt väntar. Jag är så glad över att få ta del av framtiden.

Älskade 3-åring

Du förgyller vår värld bara genom att finnas till. Det finns inga ord som med rättvisa beskriver hur mycket vi älskar dig. Du ljuvliga människa. För tre år sedan, imorgon, 07.37 fick jag dig i min famn. Det vackraste jag någonsin sett. Min son. Mitt livs kärlek. Varje dag som går växer min kärlek till dig, trots att jag alltid är övertygad om att det inte går att älska mer än vad jag redan gör. Jag förundras över dig varje dag. Förundras över hur mycket man kan älska en annan människa. Du skänker så mycket lycka till mitt liv. Jag är så tacksam över att få vara din mamma. Jag vet att du vet att du är fantastisk. Det finns ingen som du. Du är allt. Min skatt. Jag önskar dig en underbar födelsedag. Min stora lilla älskling.

Hösten ger mig sköna känslor

Jag får alltid en speciell känsla i kroppen på hösten. En känsla av lugn. Tillfredsställelse och njutning. Glädje. Och det är som att jag lägger in en stillsammare växel och stressar av så snart den krispiga höstluften gör sig påmind. Det är skönt. Stilla ro. Jag njuter av färgerna och tänker att jag vill spara den här känslan.

Dessutom mår jag väldigt bra just nu. Den sista semesterveckan vacklade jag lite i tro på mig själv och hittade mig ofta i situationer där jag jämförde mig själv med andra, alltid till andras fördel och min nackdel. Jag är glad att det var en kort svacka. Det är ju precis den där sidan av mig själv som jag har jobbat så hårt med och fortfarande får jobba med. Jag är glad när det ger resultat och de jobbiga stunderna med sviktande självkänsla blir kortare och mer sällsynta.

Känslan av att vara ett med nuet

När jag står där. Genomsvettig. Efter två härligt jobbiga varv på grisberget.

När jag öppnar balkongdörren på morgonen och möts av krispig höstluft.

När jag sitter ihopkrupen intill min älskade i soffan och han håller sin varma hand på min.

När hela familjen vaknar tillsammans i sängen och Olle lägger sig nära nära och snurrar mitt hår mellan små fingrar.

När doften av päronpaj sprider sig i hemmet och älskade vänner kommer för att fika.

När jag är i nuet. I de fina stunderna. Utan att stressa vidare. När jag njuter av att vara här och nu. Då är jag lycklig.

Känna lugnet [före stormen?]

Imorgon inleder vi den sista semesterveckan för i år. Visserligen ska jag plugga de flesta av kvällarna och åka till grannstaden för föreläsningar både torsdag och fredag. Men ändå. Vi får behålla semesterkänslan lite till. Det känns skönt. Långa frukostar och oplanerade dagar. Jag tror att vi ska bege oss ut i skogen för att plocka lite bär imorgon. Jag tycker om att spara en bit av sommaren till längre fram på året. Hallon till fredagskladdkakan och blåbär i morgonfilen. Koka lite sylt eller använda till bakning. Jag älskar att ta tillvara på det naturen bjuder oss på. Drömmer om både äppelträd, hallonbuskar och jordgubbsland på min framtida hustomt...

I övrigt har vi det bra. Så bra. Fina semesterdagar samlas till härliga minnen att plocka fram och glädjas över. På tisdag väntar en sedan länge inplanerad kräftskiva med fina vänner. Onsdag ytterligare en husvisning. Dagarna går. Det nya livet med allt vad det innebär närmar sig. Jag tror på framtiden. Det kommer att bli bra. Tillsammans fixar vi det. Det nya. Det okända och hittills oprövade. När jag läser förskolans höstplanering blir jag varm i hjärtat. Vår prins kommer att få det så bra. Nya vänner och dagar fulla av lek. Han längtar så mycket och pratar om förskolan varje dag. Vår fina älskade pojke. Vår skatt.

Men innan det är dags att ta de första stegen in i den nya vardagen ska vi fira en efterlängtad treårsdag. Olle har längtat efter sitt kalas länge. Många av hans vänner och släktingar har hunnit fylla år före honom. Men nu, snart är det äntligen hans tur. Det kommer att bli en jättefin dag.