6 månader och 80 år

Ja det är ju ett par år där emellan ;) Olle blev 6 månader i måndags och min farmor fyller 80 år imorgon. Joo, faktiskt, imorgon den 29e Februari, på självaste skottdagen :) Så det blir kalas för hela slanten imorrn, det blir trevligt, är alltid det när nästan hela släkten samlas. Resten av helgen är min stora prins ledig så vi ska mysa och rå om varandra riktigt ordentligt. Om vädret vill blir det kanske en sväng på isen, annars hittar vi på ngt annat mysigt. Jag älskar familjedagar!

Jättetrött!

Ikväll är jag verkligen trött. Det har varit mycket att fundera på senaste dygnen. Nätterna har varit oroliga, både för mig och Olle och säkert för Ante med. Olle har nog kännt på sig att det har varit oro i luften. Men nu är allt bra igen. Jättejätte bra faktiskt. Nu hoppas jag bara att alla inblandade är nöjda med besluten som tagits.

Det viktigaste i livet är att man tar sina beslut själv, att man står för sina val och inte låter andra bestämma. Det är klart att det är bra med råd och tips, men framför allt tror jag att det är bra att lyssna på varandra och berätta hur man känner och tänker. Jag kan inte, och vill inte heller, bestämma hur någon annan ska leva sitt liv, men jag kan säga hur jag vill leva mitt och dela med mig att mitt sätt att tänka. Sedan kan jag bara hoppas på att allting löser sig till det bästa, vilket det oftast gör också.

Jag älskar min familj!

Lång härlig promenad...

..med Elma och Sara har vi gått idag, jag och Olle. Mycket mycket skönt ute och ett braprat som verkligen behövdes. Många ord och viktiga ord blev sagda. Tack Sara för att du och Elma finns. Ni betyder så mycket för oss!

Efter prommisen dök älskade syster upp. Också uppskattat. Också många och viktiga ord. Känns så skönt att prata. Och tycka. Och känna. Jag känner hela tiden. Så många känslor som ska styras rätt och funderas över. Jag älskar mitt liv, det är väl den viktigaste känslan just nu. Jag älskar mitt liv och vill att det fortsätter vara som det är idag. Min lycka är min familj. Min önskan är att min familj blir större så småningom, att vi hittar ett fint hus, att jag får chansen att jobba med något jag vill göra och att jag kan välja att inte jobba heltid utan spendera mycket tid med mina barn, att mina fina vänner också kan bo kvar här och fortsätta dela mitt liv, att Ante känner sig lycklig och tillfreds med vårt liv och såklart, och främst av allt; att familjen och våra vänner får vara friska och lyckliga. Det är min önskan. Min dröm.

De finaste grabbarna som finns

Ni är det bästa jag har!

Det vackraste jag vet

Jag älskar dig så mycket mitt barn. Ibland väller kärleken över mig och jag kan bara gråta. Gråta av lycka och tacksamhet över denna underbara lilla människa vi fått att bevara. Vilken gåva.

Nu sover..

lilla ängeln så sött. Älskadeälskade lilla barn!

Skön dag!

Härlig promenad, gott thé och en syster på besök. Alldeles perfekt onsdag! Ikväll är det dessutom fika med tjejerna, veckans höjdpunkt :)

En annan sak som gjorde denna onsdag jättebra är att jag fick veta att Ante blir ledig i helgen. Han jobbar istället imorgon och fredag, då han egentligen skulle ha varit ledig. Så skönt att ha honom hemma till helgen. Det är så mycket mer värt att vara lediga tillsammans på helgerna, då de flesta andra också är lediga. Förra helgen var dock en riktig inte-vara-hemma-typ-något-alls-helg. Helgen som kommer ska vi vara hemma och mysa, gå promenader och äta god mat tillsammans. På lördag är det melodifestivalen och alla som känner mig vet ju att jag inte tänker missa det. En skön kväll med familjen och kanske några fina vänner i soffan framför tvn blir perfekt för lördagen alltså :) Härligt härligt!

Just det!

Vi har haft besök idag jag och Olle, av mina finfina klasskompisar. Det gör lite ont i hjärtat faktiskt att jag inte kommer att plugga med dem mer...det känns tråkigt och otryggt. Men jag vet att det kommer gå bra ändå, bara jag litar på mig själv. Jag vet att jag kan. Det vet jag. Jag är egentligen inte osäker på min egen förmåga. Men det finns en trygghet i att ha bra människor runt omkring som är på samma plats och som ger stöd och vägvisning och sällskap och vänskap och mycket mycket mer.

Jag är övertygad om att jag kommer sakna er då...Fast jag vet också att jag kommer att få hjälp om jag behöver det.

Jag är inte rädd, alls. Men det kommer nog att bli tomt och inte lika kul. Det är en mindre bra inställning, jag vet. Jag ska jobba med den och bestämma mig för att det visst kommer att bli lika kul. Det ska bli kul och intressant! Punkt slut!