Jag kommer från...

Jag kommer från lekis, hemmagjorda köttbullar och Ace of base.
Jag kommer från snölyktor, bärplockning och triangelformade festispaket.
Jag kommer från sommarveckor på stugan.
Från småplättar, rävsvans på vintermössan och fråga chans.
Jag kommer från danstävlingar på disco, mörka minuten och ryska posten.
Jag kommer från skolbad, Macarena och nätter med flätor i håret.
Jag kommer från Sunes jul, Backstreet boys och krossat hjärta på maskeradparty.
Jag kommer från russinpaket & mandariner i godispåsen, från pinnbröd och diadem.
Jag kommer från "Jag har aldrig", hångelsoffor och snurra flaskan.
Jag kommer från nyponsoppa med mandelbiskvier, farfars varma famn och Pelefant.
Jag kommer från Tur i kärlek, Gladiatorerna och fader Foura.
Jag kommer från Best friend-hjärtan, tårar och svek.
Jag kommer från glädje, OÄ och guldstjärnor.
Jag kommer från julafton med släkten, Carola vinner schlagerfestivalen och IGLOO. Jag kommer från en älskande familj, kalaspuffar och skoteroveraller.
Jag kommer från peacemärken och sugmärken.

Jag kommer från barnlek, kortlek och kärlek.

Ibland är det mindre bra

Fredag. Ante slutar tidigt. Jag har längtat efter fredagsmys hela veckan. Äntligen!

Igår var en dålig dag. Onsdagen också. Jag vet inte varför men senaste dagarna har jag känt mig trött och haft nära till tårar hela tiden. Jag kan inte sätta fingret på vad det är. Eller det kan jag kanske egentligen, men det är inget blogg-material. Jag är inte ledsen för min egen skull utan för andra som har det jättetufft just nu. Jag önskar att jag kunde hjälpa och fixa men det går inte. Jag har en förmåga att rannsaka mitt eget liv när människor i min omgivning går igenom svårigheter. Jag har dessutom en galet hög medkänsla för andra, som i grunden är en bra egenskap, som jag tycker om hos mig själv, men ibland blir det så så jobbigt.

Det är jobbigt med rannsakning också, men samtidigt bra. Jag kommer fram till saker som jag vill ändra på och saker som jag absolut måste ha i mitt liv för att jag ska funka. Det är skönt efter rannsakningen är klar. Det är den inte ännu och därför är det inte så skönt.

Men jag är glad över hösten. Och en massa andra saker också förstås.

Tack för hösten!

Ååå vad jag älskar hösten. Verkligen. Lite mörkt, lite kallt och massa mys.

Måndag går mot fredag...

Måndag idag och jag längtar redan till fredag. Fredag innebär sluta tidigt för Ante, fika på Krokodil när Ollehjärtat vaknat, en sväng på stan och så fredagsmys på kvällen. Jag älskar fredagar! Men än så länge är det måndag. Måndagen den 21 september. En dag som jag framför allt kommer att minnas som den dagen då min älskade lillebror tog körkortet. Tusen grattis till dig kära!

I övrigt då? Jo, i övrigt är det bra. Just nu är det mycket plugg. Svåra och stora uppgifter som tar mycket tid. Men det gör inget egentligen. Jag har det bra ändå. Det är höst och jag trivs hemma, med tända ljus, thé, älskade barnet och älskade mannen. Jag går promenader, leker och busar, träffar fina vänner och gör mitt bästa för att komma ihåg att vårda det finaste vi har. Kärleken. Ibland är det svårt att ta tiden till att bara vara tillsammans. Tid för närhet. Det är så viktigt att vardagen inte tar död på festen som kallas livet. Vardagen har sin charm. Den är inrutad, uppdelad och strukturerad (eller åtminstone finns en ambition om att den ska vara det) och trygg. Men jag är så så noga med att inrutningen och uppdelningen inte naggar på det roliga. Inte tar bort glädjen. Glädjen över att finnas till och att ha ett härligt liv. De bra dagarna måste alltid vara fler än de dåliga. Tar de dåliga överhand försvinner meningen med allt så lätt. Och när den försvinner vet man aldrig när den hittas igen.

Så, det var allt jag hade att säga såhär på en måndagkväll. Snart ska jag sova och imorgon är det fikadejt med underbara fina.

Inlägg om livet

Idag. Glad över att det är mysig höst och otroligt vackert ute. Nöjd med min situation som hemmamamma-och-studerande-samtidigt. Lycklig över att jag värdesätter småsaker varje dag. Ännu lyckligare över min fantastiska familj.

Allra mest är jag tacksam. Tacksam över att jag har förmågan att vara så jävla glad över allt jag har. Och jag vet att den känslan jag har kommer inifrån. Den går inte att hitta i omgivningen. Man måste finna den inuti sig själv. Jag tror att det handlar om att hitta balansen som gör att livet får vara livet. Att bägaren inte alltid rinner över men också att den får göra det om det behövs. Att kunna hantera saker som händer eller att flippa ur totalt och falla sönder. Och att efter raset plocka ihop bitarna och gå därifrån lite lagad och lite skör men med mycket lättare kropp och själ. Att kunna behålla någon slags balans trots att allt flyter på eller att allt brakar ihop. Att tillåta sig själv att det skiter sig ibland och ändå förmå sig själv att älska och älskas. Att låta livet vara livet. Det är inte fläckfritt och utan utbrott. Det handlar inte om perfekta kakor, rena fönster och VG:n. Det handlar om känslan av att vara där man vill vara, med dem man vill vara. Att älska och älskas.

Både av andra och sig själv.

Kärlek

Tänkt att man kan ha det så fint som jag och min underbara familj har det. Tillsammanstid är bäst.

Härliga lördag har inneburit lång mysfrukost, lek och bus, besök av finaste mamma, stadsbesök, gott fika, fotboll, hemmagjord pizza. Nu ska jag baka kladdkakor till morgondagens födelsedagsfirande av min kärlek. Ikväll myser vi vidare med film och kanske ett provsmak av kladdkakan ;)

Fredagsmys <3

Fredagkväll och Ante är ledig hela helgen. Känns ljuvligt och välbehövligt. Hittils har kvällen spenderats med bus och dagliga nattningsproceduren av lilla hjärtat, därefter massa thé och godis framför IDOL. Jag älskar fredagkvällar.

Nu ska jag fortsätta mysa.

Puss på dig älskling!

Insikt för livet

Det har tagit många år för mig att inse att jag inte behöver vara så himla perfekt helt tiden. Att det inte gör något om golvet är sandigt och håret rufsigt. Att det är okej att känna och följa känslorna. Att inte hålla igen.

När Olle kom hade jag en vision om "det nya livet". Livet som familj. Vackert, lyckligt och för jävla helylle. Livet just nu är vackert och lyckligt men långt i från helylle. Jag är jag och det räcker ju så bra. Jag är mamman som lagar korv för ofta till middag och faktiskt glömmer grönsakerna ibland. Jag är mamman som hellre läser en bok och dricker thé än tvättar fastän tvättkorgen svämmar över. Jag är mamman som låter mitt barn äta glass på en tisdag. Jag är mamman som äter glass på en tisdag. Jag är mamman som alltid dansar som om ingen ser. Jag är mamman som älskar att gå promenader själv, utan barnvagn...

Jag är mamman som faktiskt också är en människa. En kvinna. En mänsklig kvinna. Och äntligen har jag insett att det är okej. Mer än okej. Det är fantastiskt. För vad blir ett barn med en uppäten mamma? En mamma som ätits upp av sockerfria middagar och tomma tvättkorgar. En uppäten mamma kan inte hjälpa sitt barn att bli trygg och självständig. Hon måste hjälpa sig själv först.

Nu jäklar!

Idag tog jag på mig en kjol som jag älskar och ett linne som jag älskar och ett par strumpbyxor som jag älskar. Jag kände mig jättefin tills jag kikade i spegeln (eller köksfönstret som i den här familjen agerar helkroppspegel). Då kände jag mig helt plötsligt stor och klumpig. Inte alls fin. Jag plockade fram nya kläder. Baggy-jeans, oversize t-shirt och en sjal. Sen tänkte jag att fan heller. Jag är en helt normal, sund och fin tjej. Varför ska jag inte kunna klä mig i snygga kläder. Kläder som jag till och med har i mina ägor, för att några dumma tankar passerar inuti mig?

Så jag behöll kjol, linne och strumpbyxor på. Sen har jag pratat med mig själv idag och berättat hur fin jag faktiskt är. Och se där, ett par timmar senare känner jag mig riktigt snygg i mina snygg-kläder.

1-0 i matchen Anneli vs dumma tankar. Jag är så jävla bra!

Krasslig och lite annat

Jag känner mig inte riktigt frisk. Har ont i huvudet och halsen och känner mig trött. Ikväll har jag bunkrat upp med apelsiner, svenska äpplen, mango, honungsmelon och blåbärsthé. Kanske kan alla c-vitaminer göra att jag slipper bli sjuk. Eller åtminstone kanske hjärnan kan tro så mycket på att det hjälper att den lurar kroppen och jag slipper bli sjuk. Jag har verkligen inte tid att vara energilös just nu. Mina fjärrlånade böcker från biblioteket tar god tid på sig att dyka upp. För god tid på sig. Jag har två uppgifter som borde ha påbörjats ikväll. Jag håller tummarna för att jag får böckerna imorgon...

I övrigt flyter livet på som vanligt. Jag myser med Olle på dagarna. Öppna förskolan, fika med fina vänner, biblioteket, skogen, måla, sjunga och en massa bus är lite av vad vi sysselsätter oss med. Jag ska ner till stan någon dag och inhandla saker till ett veckoschema som jag ska tillverka åt mig och Olle. Ett schema med alla veckodagarna och olika aktiviteter. Känns som ett roligt projekt, jag måste bara komma på en fungerande modell som Olle kan förstå sig på. Bilder på Olles vänner, badanka (för besök på badhuset), böcker (biblioteket), Ett hus (familjens hus) och lite annat har jag tänkt mig. Får se hur själva utformningen blir...