Det har tagit många år för mig att inse att jag inte behöver vara så himla perfekt helt tiden. Att det inte gör något om golvet är sandigt och håret rufsigt. Att det är okej att känna och följa känslorna. Att inte hålla igen.
När Olle kom hade jag en vision om "det nya livet". Livet som familj. Vackert, lyckligt och för jävla helylle. Livet just nu är vackert och lyckligt men långt i från helylle. Jag är jag och det räcker ju så bra. Jag är mamman som lagar korv för ofta till middag och faktiskt glömmer grönsakerna ibland. Jag är mamman som hellre läser en bok och dricker thé än tvättar fastän tvättkorgen svämmar över. Jag är mamman som låter mitt barn äta glass på en tisdag. Jag är mamman som äter glass på en tisdag. Jag är mamman som alltid dansar som om ingen ser. Jag är mamman som älskar att gå promenader själv, utan barnvagn...
Jag är mamman som faktiskt också är en människa. En kvinna. En mänsklig kvinna. Och äntligen har jag insett att det är okej. Mer än okej. Det är fantastiskt. För vad blir ett barn med en uppäten mamma? En mamma som ätits upp av sockerfria middagar och tomma tvättkorgar. En uppäten mamma kan inte hjälpa sitt barn att bli trygg och självständig. Hon måste hjälpa sig själv först.
5 kommentarer:
Vad du är klok Anneli och vad bra att du tar tag i dina "dumma tankar" innan dom äter upp dig. Jag är både uppäten och uppspydd så många gånger att det är svårt att veta varken ut eller in.
Mycket som du skriver känner jag igen mig i och önskar att du ska slippa hamna där jag är (och det tror jag att du slipper om du inte driver på dig så mycket)
KRAM KARIN
Hur sov Olle och när började hon sova bra? Det är verkligen en plåga att inte få sova. Finns en anledning varför dom använde sömntortyr under andra världskriget. "Sömnbrist dödar varenda stark soldat".. :) Så sant!
Vilka fina inlägg du har skrivit.
Helt rätt. Jag har lugnat ner mig oerhört mycket när det kommer till denna perfektion. Jag orkar helt enkelt inte! Och det är helt okej. Vi är bra mammor iaf, om inte ännu bättre? ;)
Men hur gjorde ni då?
Eller kom det av sig själv?
Mio äter också på natten, men det är ju inte för att han är hungrig utan för att det är enda sättet att få honom att somna om...
Hur gjorde ni med det? Slutade ni att ge honom eller slutade han själv? Många frågor.. Men det är ett hett ämne ;)
Tack för din roman. Känns så skönt att höra att man inte är ensam.
Kram!
Otroligt bra skrivet, håller med dig till 100 %
Oj vad du är klok! Verkligen.
Huset som vi köper ligger superbra till för oss och vi är så nöjda! 5 minuter från Novas skola och isas blivande förskola, nära för mig till bussen och Göran får närmare till jobbet.
Dock är det en del att göra innan vi är nöjda både interiört och exteriört, men vi gillar ju projekt så det blir nog inga större problem.. : )
Hur går det för er? Har ni hittat något intressant objekt?
Kramar!
Skicka en kommentar