År 2010 var året då jag blev moster till min Tim. Älskade syster blev mamma. Jag tittar på henne, på hur hon är med sin son. Så självklar. Så älskande. Jag tittar på henne och känner jag mig stolt. Och väldigt rik.
Året 2010 var också året som jag blev klar med mina studier. Tänk att allt slit. Alla sena pluggkvällar och tunga veckor utan någon stunds ledighet faktiskt hade en ände. Att jag kom i mål. Även det gör mig stolt.
Året 2010 var året då jag fick ett jobb. Ett jobb i den yrkeskategorin jag faktiskt är utbildad till. Ett jobb som jag älskar.
Vintern och Våren 2010 handlade mest om studier för mig. Jag spenderade timma efter timma framför datorn. Statistik och examensarbete rullade runt i hjärnan dagligen. Jag började springa under tidiga våren och hittade därmed en träningsform som gick att kombinera med den livsstil jag hade just då, hemmaförälder och heltidsstuderande. Jag sprang tjejjoggen och siktar in mig på att göra detsamma 2011, förhoppningsvis med någon minuts bättre resultat.
Sommaren 2010 var ljuvlig. Vi åkte till Lycksele och spenderade en underbar helg med käraste syster och hennes Henke. Lilla Tim bodde fortfarande i magen då. Morgnar i lekparken på campingen, med tekoppen i högsta hugg och en lycklig prins i klätterställningen. Ante hade semester och vi ägnade tiden åt stugmys, bad och lek. Firade midsommar och njöt av ljumna kvällar på bryggan, grillmiddagar och tidiga morgnar med värmande sol. Jag fortsatte springa och utvecklade snabbt både kondition och snabbhet.
Sensommaren kom och jag njöt av den sista tiden hemma med Olle men plågades också av ångesten i att lämna honom ifrån min. Att börja ett nytt kapitel och lämna det trygga bakom oss. Snart skulle förskolan komma in i våra liv och jag hoppades på att få jobba en del. Att ta det stora klivet in i det nya livet blev en omställning för oss alla. Inskolningen gick bra, men bakslag kom och än idag är det protester varje morgon innan förskolan. Men vi vet att han trivs och när vi väl kommer innanför förskolans dörrar är det aldrig några problem. Jag jobbade en del på städcentralen och trivdes bra.
I oktober 2010 fick jag nys om ett jobb som skulle passa mig och min utbildning klockrent. Jag blev eld och lågor men försökte ta det lugnt och sansat. Dagarna gick och tillslut fick jag komma på intervju. Vägen till Lycksele där intervjun skulle hållas var spännande och innehöll oväder och en påkörd ren. Väl i Lycksele fick jag ett positivt besked och började arbeta veckan därpå.
Så från och med den dagen ändrades våra liv ytterligare. Vi har nu möjlighet att köpa det hus vi vill ha. Olle är heltidsbarn på förskolan och jag har dåligt samvete varje dag. Jag vet att han inte mår dåligt på förskolan, tvärt om har han det jättebra. Vi är så nöjda med pedagogiken och framför allt pedagogerna. Men mammahjärtat gör ont ändå. Inte hela tiden, men alldeles för ofta. Jag tänker att det kommer att ge med sig. Att det kan ta lite tid bara. Och sedan den dagen jag började jobba heltid har tiden flugit förbi. Att december snart är slut och julen är förbi känns overkligt. Nyårsafton och är 2011 står vid dörren.
Så, mina förhoppningar om 2011. Att alla mina nära och kära ska få vara friska och må bra såklart. Alltid i första hand. Alltid viktigast. Dessutom önskar jag att vi hittar ett hus. Att jag får nytt efternamn, och att livet fortsätter vara ljust för mig och för alla mina älskade. Mer än så kan ingen begära. Får jag det är mitt liv precis så som jag vill ha det.
