Fina stunder utomhus

I söndags åt vi alla måltider utom frukost och middag (då vi var bortbjudna) utomhus. Ljuvligt att känna solen värma mot ryggen.

Lycka är att äta utomhus

Mellis

Hamburgerlunch

Mitt i livet

En ny vecka påbörjad. Skön helg med mycket uteluft i lungorna till ända. Men jag känner mig trött och sliten. Har längtat hem hela dagen. Efter Olle. Efter mitt hemma. Inspirationen flödar under dagarna. Tänker på allt jag vill göra. Inredning. Planering. Men varje kväll sköljer tröttheten över mig. Det är bittert men jag tänker att det får vara så nu. Det kommer andra tiden. Känner sådan djup och innerlig längtan bort. Till något nytt. Kanske är det hustankarna och längtan efter allt det jag så länge velat ha som blir ännu starkare nu, när solen lyser och lusten att husera bland plantor och fröer väcks till liv i mig.

Har haft intressanta möten på jobbet idag. Glädjer mig över den utveckling jag ser. Över att det jag säger gör skillnad. Att jag får finnas med i förändringen. I arbetet framåt. Sen är det andra aspekter som gör mig ledsen. Som jag inte har kunnat släppa och som inte vill lämna mina tankar.

Så är det nu. Med längtan efter sommar. Med ett omättligt behov av tillsammanstid. Med skön känsla i kroppen efter lång och bitvis väldigt tung springtur i värmande sol och stormvindar. En kanna te bredvid. Pärlhyacinten som blommar vackert på köksbordet. Mitt i livet.

Solen gör mig glad i själen

Ljuvlig promenad på isen tillsammans med man och barn. Aktiviteter anordnat av lokala företag. Första stoppet blev vid korvgrillningen. Efteråt en nöjd pojke, mätt på korv och varm saft med en presentpåse från leksakshandeln i famnen. Fika hos mormor och morfar och sen hem till varm dusch, ännu en tekopp och sen jobb för Ante. Jag och Olle har spenderat kvällen i soffan. Lördagsmys med chips för honom och te till mig. Jag har hunnit baka Ulrika Davidssons kladdkaka som ska avnjutas tillsammans med lättvispad grädde och hallon framför Melodifestivalen.

Ikväll känns det så fint. Så välbehövligt med helg. Mys på morgonen. Solljuset som gör mig glad i själen trots förkylningen som slog bort mina planer på två längre springturer i helgen.

Fortfarande besviken men hoppfull ändå

Ja, visst är vi fortfarande besvikna över förlusten igår. Känns verkigen i hjärtat den här gången. Men nu är det bara att ladda om. Detta var inte vårt hus. Tydligen. Hade en fin kväll igår trots allt. Älskade bror och svägerska kom förbi och hälsade på. Kaffe, chokladthé och mördegskex förgyllde tillsammans med mycket skratt onsdagskvällen. Jag somnade gott efter Sveriges mästerkock och har, stormen till trots haft en mycket skön natt.

Idag glädjs jag över att helgen snart är här. Jag hoppas på varma soliga dagar att spendera utomhus.

Så, jakten på drömhuset fortsätter. Det finns väl någon mening med det också. Nu blickar vi framåt. Vår förhoppning är fortfarande att hitta huset vi lägtat efter så länge, innan sommaren!

Så var vi där igen

Besvikelsen är total. Den här gången var jag så säker. Känslan fanns där. Det där pirret i magen som jag saknat vid så många husvisningar sista tiden. Den där längtan som inte infunnit sig på länge. Allt kändes perfekt. Men när budgivningen startade och priset på huset snabbt steg över utgånspriset och närmade sig vår gräns för vad vi kunde vara beredda att ge för detta drömhus avtog lyckokänslan snabbt. När jag i förmiddags fick meddelande om att senaste budet nu överstigit det vi satt upp som tak kom besvikelsen.

Så ledsamt. Jag trodde verkligen att det var vår tur nu!!