Semesterlunk

Just nu är livet så fint. Så harmoniskt och lugnt. Men jag känner mig fortfarande trött och sliten efter den krävande vårterminen. Det är tydligt att jag behöver vila, men samtidigt längtar jag efter att göra saker, umgås och var aktiv. Det är svårt att få ihop det med längtan efter vila. Men jag känner ingen brådska. Jag ska ta det lugnt, mysa och göra saker jag mår bra av. Jag tänker att jag ska lyssna på kroppen. Och känna efter. Imorgon kväll träffar jag finaste Ullis för fika och lite surr. Under dagen ska vi besöka kulturtisdag på svensbyliden. Det kommer att bli en bra dag.

Något av det som jag tycker allra mest om med semester är att kunna välja att inte planera. Att ta dagarna som de kommer och njuta av friheten på ett sätt som ofta inte är möjligt under resten av året. Att äta frukost länge, låta en löprunda ta tid, gå ner till stranden om solen dyker upp, spontanbesöka fina vänner. Semester är ljuvligt.

Idag går mina tankar till familjen som drabbades av den hemska olyckan igår. Jag tänker på barnet som överlevt och barnet som ännu kämpar för sin överlevnad. Så många liv som drabbas och världar som rasar samman.
Det finns inga ord...

Rapport från semesterland

Igår lämnade jag in mitt examensarbete och jag kan inte beskriva känslan av att ha det ur mina händer för en stund. Det har varit slitsamt. Oj så slitsamt. Och jag har varit trött och less och frustrerad. Nu är jag lugn. Det känns underbart. Idag har vi haft en mysig förmiddag med lång frukost (efter sovmorgon till halv åtta hela familjen), nystädat hemma, härlig löprunda på Grisberget och en stor kopp thé efter tacorester till lunch. Just nu känns det väldigt fint. Jag har längtat länge efter känslan av att vara helt ledig. I tankarna och i kroppen.

Vi åker till stugan idag och kopplar av. Ante ska iväg på den årliga fiskresan så jag och Olle passar på att mysa med mamma och pappa en helg. Hoppas på mycket sol och fina dagar. På söndag åker vi hem och fortsätter vara lediga tillsammans. Vi har planerat lite utflykter och eventuellt en Umeåresa med lite shopping, god mat och fika för de vuxna i familjen som verkligen behöver tillsammanstid.

Nu ska jag packa och när vi kommer hem på söndag ska jag lägga upp lite bilder från vår underbara minisemester i Lycksele tillsammans med älskade syster och hennes Henke.

Hoppas att ni har det lika fint som jag!

Att spinga

Det är i spåret. Bland träd och mossa. Till doften av en skog i ständig förändring. Nya färger hela tiden. Det är där jag samlar kraft. Andas. Finner mig själv.

Jag hade avvaktat hela veckan på grund av smärta i lårmuskeln. Det var med glädje jag cyklade till skogen. För att äntligen få springa. Men. Det gick inte. Inte alls. Sådant fysiskt motstånd och en kropp som totalstrejkade. Springturen blev en lång promenad. Utan musik. Till fågelkvitter och min egen andning. Jag måste lyssna på kroppen. Det vet jag. Och jag tänker att jag kanske förstorar det hela. Inte ser det i rätt perspektiv. Men för mig är det jobbigt. Att kroppen inte känns som den brukar och att den säger ifrån så stark till något jag tycker så mycket om. Varje gång någon passerade mig i spåret blev jag ledsen. Det är inte roligt när andra springer förbi (bokstavligen) med det man själv längtar efter. Varje gång jag försökte ta ett par springsteg fick jag ont. Det känns inte roligt och jag hoppas att det går över fort.

Att springa ger mig en känsla av frihet. Att orka. Att springa är en del av det som gör mig till den människa jag vill vara. En del i det hela. Den hela människa som gör medvetna val och väljer hälsosamma vägar. Att springa är en del. För mig är det en viktig del. Jag hittar balansen när jag springer och får perspektiv på saker som hänt. När pusselbitar saknas eller inte riktigt vill passa ihop. Och när jag får springa en stund och andas hittar jag mig själv igen. Återfår balansen.

Ett liv i väntan

Jag längtar efter tidiga springturer, långa frukostar, dagar på stranden, yoga och fika i gräset. Jag längtar efter semester. Just nu väntar jag på att min arbetskamrat ska maila mig det finslipade examensarbetet så att jag kan kolla igenom och färdigställa diskussionen.Under tiden kikar jag runt på Styleroom och drömmer mig bort...

Imorgon är det fredag. Jag älskar fredagar!

Älska listor

När jag bestämde mig för att hinna färdigt alla skoluppgifter innan Antes semester började jag göra veckolistor. Och jag är helt förbluffad över dessa listors kraft och påverkan på mig. Det är en så härlig känsla att få stryka över en avklarad punkt och jag riktigt längtar efter momentet. Tänk va, så enkelt det kan vara ibland. Såklart föddes en ytterligare en idé ur min egen reaktion på listor. Jag ska gå vidare med detta och göra vardagen så galet mycket enklare. Tänk va, jag har pluggat i över fyra år och först nu, de sista veckorna, verkligen förstått listans storhet. Jag har alltid älskat att skriva listor, men egentligen aldrig följt dem. Men nu, när jag vet vilken effekt de ger vill jag bara ha mer. Mer listor till världen!! Dessutom ska jag fixa en snygg listdesign som kan hängas upp och ge glädje för alla familjemedlemmar. Gillar inte de man kan köpa på matvaruaffärerna med rubriken "To do" eller "Shoppinglista" eller liknande. Jag vill ha en egen. Måste bara klura lite på designen först...

Förresten hörrni. Jag är kär. Igen...Gissa i vad? ;)

Laddar om. Igen.

Skön helg går mot sitt slut. Jag har varit ledig från skolarbeta hela helgen, med undantag för igår kväll. Fint att få vara tillsammans. Jag längtar efter att dela fem lediga veckor med mina älskade. Ser fram emot bara vara tid.

Helgen har gått fort. I vanlig ordning. Besök på årliga kyrkmarknaden. Åkte därifrån med fina örhängen,jordgubbar och en ballong. Två löprundor, en varm och jobbig och en härlig och lätt. Grillmiddag. Lång frukost. Solsken. Cykeltur. Minigolf. Päronpaj och choklad.

Känner av magkatarr. En blandning av att inte riktigt sköta kosten under helgen och salladen med vitkål, lök och vinäger till goda grillmiddagen och stressen över att hinna allt skolarbete på inte fullt två veckor. Nåja. Jag laddar om batterierna. Imorgon kör vi på nytt. Sena kvällar. Tidiga morgnar. Snart är semestern här. Jag kan inte vänta...

Tillsammans betyder allt

Har haft en riktigt fin dag idag. Harmoni och samspel. Härligt avslut med Olle i soffan, han vilande mot min sida. Somnande. Bära in tung kropp i sovrummet. Baka päronpaj och sakna sakna sakna ett hus, en gård, en altan att äta pajen på. Önskar att det snart ska vara vår tur. Drömmer mig bort och inväntar pajen som i brist på altan får avnjutas på vår stekheta balkong. Jag har ett fint liv. Ett rikt liv. Och jag är innerligt tacksam.