Med längtan efter sommar

Och helgen har i vanlig ordning gått alldeles för fort. Och den har varit så fin. Jag älskar helger. Verkligen. Nu väntar en stenhård pluggvecka. Jag satsat på att kunna vara ledig större delen av påsken. Jag tycker om påsken. Det är mysigt och väl behövligt med lite firande såhär på vårkanten, även om våren i sig tycks dröja. Jag ser fram emot påskmiddag hos mamma och pappa, övernattningsfrämmande i form av älskade syster, påskägg och massa mys med mina kära. Det kommer att bli toppen.

I övrigt är jag glad över ljuset. Det är skönt att det inte är becksvart när klockan är fem. Det är alltså okej för en sådan mörkrädding som jag att gå en promenad eller ta en springtur på kvällen nu mera. Härligt! Snart är det ljust hela natten. Länge leve Norrland! Oj vad jag längtar efter ljusa ljumna nätter, smak av grillat, havslukt, gräs mot bara fötter och solbränd hud. På torsdag är det April. Sedan sköna Maj och så helt plötsligt är sommaren hos oss. Fina fina sommar. Tack för att du kommer varje år.

Fina fredag

Med mörk chokladmousse, en stor kanna te (köpte en ljuvlig tekanna och två goda teer i Luleå igår), tända ljus och min älskade bredvid i soffan blev denna kväll precis så som jag hade önskat. Ibland ligger alla pusselbitar bara på rätt plats. Det är skönt tycker jag. Fortfarande känns det som att jag har knäckt en viktig kod. Jag vet inte om jag någonsin har känt mig såhär balanserad. Det är klart att det finns saker jag fortfarande jobbar med. Livet blir ju liksom aldrig färdigt och hela tiden sker utveckling. Men det känns verkligen att jag har nått en milstolpe i mitt liv. Jag är där nu. Dit jag så länge jag strävat. Det är en befrielse. Jag är övertygad om att det kommer bakslag, men jag är stark nog att hantera dem. Fantastiskt känsla!


Dagens önskan (förutom världsfred och rättvisa;); Att jag vinner auktionen på tradera och äntligen får mig en efterlängtad stringhylla. Håll tummar och tår!

Någon som vet??

Måndag igen och veckan började mindre kul med en massa strul med min mail. Jag kommer inte in på mitt mailkonto utan får hela tiden meddelande om att jag har skrivit in fel lösenord, vilket jag vet att jag inte har. Nu tycker dessutom hotmail att jag har försökt logga in för många gånger och misslyckats. Hur tusan ska jag gå tillväga, någon som vet?? Saken är den att jag har alla kontakter till mitt examensarbete knutna till min mail så jag skulle verkligen behövs tillgång till kontot så snart det bara går...

I övrigt har helgen varit toppen. Festen i lördags var galet rolig och jag längtar redan till nästa gång!

I fas

Har haft fina dagar denna vecka. Ante har varit ledig tisdag och onsdag. Jag har tjejfikat, kvällspromenerat, sprungit, färdigställt inlämningsuppgifter och mammafikat. En bra vecka alltså. Och nu är det snart helg igen. På lördag ska jag på tjejfest och jag längtar längtar. Älskade vänner, god mat, gott dricka, mycket surr och dans. Kan inte bli annat än roligt. Jag trivs verkligen med livet just nu. Det känns som att jag har knäckt en viktig kod eller som att jag har funnit ett svar jag länge letat efter. Jag vet inte hur jag ska förklara det annat än att jag verkligen är i fas med livet. Som att det liksom inte behöver vara med komplicerat än såhär. Så enkelt egentligen.

Att vara den jag vill vara

Idag, på min spring- och powerwalktimme innan middagen. Solen skiner. Det är fredag och Ante är ledig hela helgen. Och det slår mig åter igen hur fantastiskt livet kan vara och att jag verkligen lever det liv jag vill leva. Det står så självklart framför mig, hur bra jag mår av att röra på mig. Musik i öronen och spring i benen. Känslan av att orka. Att vilja framåt. Det gör mig lycklig.

Jag längtar tills jag orkar ännu mer och ännu längre. Jag längtar efter barmark under pigga ben. För mig är det här bästa sättet. Bästa sättet att hålla balansen. Att inte göra dåliga val. Jag är stark. Jag vill röra på min kropp. Senast i morse hade jag en dålig känsla i kroppen. Känslan av att inte duga. Det ligger bara sekunder och millimetrar bort. Denna ständiga jämförelse med allt och alla runt omkring mig. Utseende och prestation. Ytligheter. Det jag ser är det jag jämför med. Men när jag sköter kosten och motionen så faller jämförelsen i glömska och jag vilar i att jag är den jag är och att det duger så bra. Därför är det så viktigt för mig. Jag behöver det för att trivas. För att vara tillfreds. För mig handlar det om att äta bra och god mat, att unna mig det jag är sugen på, att inte utesluta något ur kostcirkeln. Att röra på mig. Att ta hand om den Anneli som vet att hon är fantastisk. Precis som hon är.

Blandade bilder

Vardagslyx

Jag och en vän hade ett samtal om vardagslyx för några dagar sedan. Det är något jag tycker är väldigt viktigt. En guldkant som gör veckorna mindre grå. För mig kan det handla om en pluggfri kväll med nyaste MAMA, tända ljus och en chai-latte eller Greys Anatomy på tv, thé och en bit mörk choklad eller barnfri eftermiddagsfika med fina vänner. Jag kräver inga stordåd men behöver ändå det där lilla extra några gånger i veckan. Det är betyder så mycket och ger mig bra energi.

Vore kul att veta hur ni värderar vardagslyx. Är det viktigt för er också, eller känns det onödigt att "unna sig" mitt i veckan. Hur lyxar ni till det, om ni gör det?

Söndagar Tänkardagar

Så var det söndag igen. Jag tycker om söndagar. Det är något lugnt och stilla över dem. Jag är alltid väldigt  nedvarvad på söndagar. Som att jag laddar upp för veckan liksom. Jag är glad att jag slipper ha söndagsångest och må dåligt över att en ny vecka startar imorgon. Hoppas att jag slipper det när jag börjar jobba också. 

På tal om jobb är söndagar också en sådan dag då jag ofta funderar mycket på framtiden. Vet inte varför det är så, men så länge jag kan minnas har jag gjort det. Jag tänker på framtida jobb, på hur det kommer att vara när både jag och Ante arbetar. När Olle inte längre finns inom några meters avstånd och en kram inte längre är en sekund bort. Hur det kommer att vara att lämna honom på morgonen och hämta honom många timmar därefter. När jag tänker på det får jag tårar i ögonen och en kniv i hjärtat. Tänk att det kommer en dag då allt det här inte längre är vardag. Jag ser fram emot livet och allt vad som komma skall, men jag älskar det jag har nu. Det är så fint att ha möjlighet att leva såsom vi har gjort och ännu gör. Med vår son hemma tillsammans med en förälder. Allra bäst är det när Ante också är ledig och vi får vara hela familjen. Det har varit och är värt alla pluggkvällar- och nätter i världen. Men jag vet att det har ett slut och jag vet att det nya kommer att bli fint även det. Med ett jobb jag tycker om, mer pengar till resor och andra roligheter, vårt kära drömhus med den stora gården, älskade familjen och den nya vardagen.

Fast jag är övertygad om att jag kommer att minnas dessa dagar med glädje i hjärtat och ibland sakna dem med längtan tillbaka när jag sitter där på mitt jobb. Inte längre som hemma-mamma men för alltid Olle-mamma. En Olle-mamma som längtar efter sin finaste skatt. Sin Olle.

Hemma hos...