Idag, på min spring- och powerwalktimme innan middagen. Solen skiner. Det är fredag och Ante är ledig hela helgen. Och det slår mig åter igen hur fantastiskt livet kan vara och att jag verkligen lever det liv jag vill leva. Det står så självklart framför mig, hur bra jag mår av att röra på mig. Musik i öronen och spring i benen. Känslan av att orka. Att vilja framåt. Det gör mig lycklig.
Jag längtar tills jag orkar ännu mer och ännu längre. Jag längtar efter barmark under pigga ben. För mig är det här bästa sättet. Bästa sättet att hålla balansen. Att inte göra dåliga val. Jag är stark. Jag vill röra på min kropp. Senast i morse hade jag en dålig känsla i kroppen. Känslan av att inte duga. Det ligger bara sekunder och millimetrar bort. Denna ständiga jämförelse med allt och alla runt omkring mig. Utseende och prestation. Ytligheter. Det jag ser är det jag jämför med. Men när jag sköter kosten och motionen så faller jämförelsen i glömska och jag vilar i att jag är den jag är och att det duger så bra. Därför är det så viktigt för mig. Jag behöver det för att trivas. För att vara tillfreds. För mig handlar det om att äta bra och god mat, att unna mig det jag är sugen på, att inte utesluta något ur kostcirkeln. Att röra på mig. Att ta hand om den Anneli som vet att hon är fantastisk. Precis som hon är.
6 kommentarer:
Underbart !! Det är precis det som allt handlar om, livet alltså. Men även min utbildning. ;0).
Sköt om dig.
Ja,fantastisk är precis vad du är//Kram Lotta
Jättebra skrivet!
Det är en fantastiskt gåva att kunna njuta av livet, av sin situation och det man är! Way to go girlie!
Du ÄR fantastisk.
Hur är det med er?
Och hur går det med skolan? :)
Skicka en kommentar