Måndag it is

Veckan startar lugnt med stilla morgon i soffan. Snart tar vi cykeln till öppna förskolan. Solen lyser på oss och efter Olles (och mitt) önskemål leker vi i den fina lekparken utanför öppna förskolan idag.

Jag har en bättre känsla idag. Det känns fint att vi får juni imorgon.

Här och nu

Vet inte hur jag ska beskriva läget just nu, men det är som att jag gör två saker samtidigt precis hela tiden. Jag känner mig inte hundra procent närvarande på något plan men samtidigt med på allt. Det är olustigt. Jag vill vara närvarande och lägga min kropp och själ i det jag gör. Framför allt när det gäller Olle. Och Ante. Men så är det inte just nu och det gör mig ledsen. Jag ser andra människor och deras situationer men lyckas inte riktigt se mig själv. Och det känns som att jag inte är samlad. Inte i fas. Jag kan inte sätta fingret på vad det handlar om. Egentligen. Kanske är det stressen över examensarbetet som åter igen gör sig påmind. Kanske andra funderingar som tar energi och kraft. Ofta känner jag att det är så mycket jag vill och så lite jag tar mig för. Som att det aldrig riktigt blir av och som att jag går och väntar på rätt tillfälle. Och väntar och väntar. Det är precis såhär jag inte vill känna och jag måste lära mig att livet ibland står stilla. Mitt tålamod är inte överens med min livssituation just nu. Jag vill framåt. Jag vill att det ska hända saker. Åter igen ser jag andra. Bekräftar och beundrar. Och glömmer att se mig själv. Det är svårt att finna balans. Jag är där och nosar och lyckas klamra mig fast ett tag, men så blir det motvikt och balansen är rubbad.

Tids nog Anneli. Tids nog.

Ring ut det gamla...

Tänk va. Snart är Maj månad slut och vi är inne på den första sommarmånaden. Det är inte klokt vad denna vårtermin har gått fort.

Läget just nu är väl sådär. Inte jättebra men ändå helt okej. Sommarplanering, examensarbete och en liten Olle som de senaste dagarna behövt extra mycket av mamma gör att jag känner mig sliten. Dessutom har jag ont i sidan på nedre delen av ryggen. Kan inte min anatomi särskilt bra men jag tycker att det känns som att en muskel värker. Jag väntar och hoppas att det ska gå över av sig själv.

Så, just nu ägnar jag alltså nästan all ledig tid till att skriva på och fundera kring examensarbetet. Hoppas på att vi ska vara klara för åtminstone inlämning innan den 16e juni då mina sommarkurser startar. Jag ser fram emot kursen i coaching. Tror att den kan bli väldigt intressant. Men mest av allt ser jag fram emot att hålla examensbeviset i min hand. Det känns overkligt att det faktiskt är väldigt nära nu. Att jag alldeles snart är färdigutbildad. Att den verklighet jag har levt i så länge ska bytas ut mot något annat. Det är en härlig känsla och väldigt spännande. De senaste åren har jag inte behövt fundera på vad jag ska göra och arbetslösheten har inte drabbat mig. Nu börjar något annat. Nu ska jag också vara där och fajtas om arbeten och visa framfötterna. Jag känner mig redo till tusen samtidigt som jag är galet osäker. Ibland blir jag rädd och tänker att hur tusan ska jag klara av detta. Hur ska jag kunna arbeta med något som är så svårt. Där det inte finns några manualer eller mallar. Där allt är olika och inget detsamma. Med människor. Jag känner i hjärtat att det kommer att gå bra, men hjärnan tänker så förbaskat mycket jämt. Jag är glad att jag har lärt mig att lyssna mer på hjärtat än vad jag gjorde innan. Hjärnan snackar så mycket skit ibland. Och jag är ju en stjärna!

Finaste helgen i bilder

Att vara lycklig

Maj månad springer fram och jag med den. Bokstavligen. Jag försöker hinna med fyra springturer per vecka och hittills går det jättebra. Jag springer med lätta ben och glädje nu. Det är en frihet i att orka och känna sig stark. Jag känner mig fortfarande väldigt balanserad och i fas med livet. Det är som att jag äntligen är den jag vill vara från insidan och ut. Jag jobbar med mig själv varje dag och finner glädje i de små sakerna. Ibland tänker jag att min förmåga att lätt känna glädje kan ha att göra med min bakgrund med ätstörningar och dålig självkänsla. Att jag, efter allt arbete med livet och med mig själv vet att mycket handlar om att tänka rätt. För att känna genuin lycka tror jag att man måste tycka om sig själv och den situation man befinner sig i. Liksom vara ett med sitt liv. Och det är jag just nu.

Men, jag tror inte att lycka är något fast och fixt. Jag tror att man kan vara lycklig i en situation, med en annan människa, med sig själv, med sitt arbete, med sin fritid osv. Jag tror inte att någon människa är lycklig varje dag, hela dagen. Men att se sig själv, vårda livet och kroppen och välkomna kärlek, närhet och trygghet och inte vara rädd för att göra misstag gör det enklare att se något fint i varje dag. Jag tror att utveckling och livsglädje handlar om att våga göra fel och gå vidare och våga vara stolt när det bli rätt och känns bra. Inte skämmas för sin bakgrund och inte tro att man är det man gör. Veta sitt egenvärde och tro på sig själv och andra. Glädjas för sina medmänniskor och tro på att de gör detsamma för dig.

Enkla ord som inte alltid är lättast att efterleva. Men med dem i tanke och handling tror jag att det är lättare att känna glädje till livet och lycka i själen.

This is how we party