Upp som en sol

Jag känner hur energin sakta men säkert finner sin väg tillbaka till mig. Jag känner det i kroppen. Att jag orkar igen. I humöret. I takt med att dagarna blir längre och solen lyser tinar jag fram. Tillsammans med alla andra vintertrötta människor runt omkring. Nu behöver vi sol. Jag längtar så.

Fina fredag gör mig glad. Avbokade möten på förmiddagen blev till en tidig lunch med härlig springtur i ljuvligt solsken och resterna från godaste tomarsoppan på det. Veckans sista arbetstimmar är här.


Snart infinner sig helglugnet.

Jobbiga tider

Att börja veckan och morgonen med bråk och skrik är inte optimalt för humöret eller arbetsinsatsen vill jag lova. Dagen startade med utbrott utan dess like när Olle fick beskedet att det inte längre är helg och ledigt idag. Tårar och skrik. Sparkas hårt och sen krypa näranära för tröst och kramar.

Det gör ont i mitt hjärta när du är ledsen älskling. Jag vill inte att du ska behöva känna oro för att du ska till förskolan. Inte fråga varje morgon om vi är lediga idag, för att i nästa sekund bryta ihop när svaret kommer. Allt jag vill är att säga det du vill höra. Älskling, vi är lediga idag. Vi ska mysa och kramas hela dagen. Åka pulka och jag ska vara nära dig hela tiden. Det är allt jag vill säga. Men istället måste jag berätta att det är förskola idag. Och imorgon. Och onsdag. Torsdag. Men sen älskling, sen är det fredag och vi är lediga hela helgen tillsammans. Mamma. Pappa. Olle. Lilla familjen.

Jag påverkas otroligt illa av situationen vi har hemma just nu. Eller. Av vardagssituationen. Helgerna flyter på precis så som jag önskar. Men vardagen. Var dag.

Just nu har jag väldigt svårt att finna glädjen i vardagen. Jag är ledsen och trött. Utan energi.

Jag vill inte lämna honom i tårar. Jag vill inte bli arg för att jag är stressad. Jag vill att det ska ske en förändring väldigt snart. Hoppas att solen och våren kommer med ljusare vardag, inte bara utomhus utan att jag hittar vardagsglädje igen.

Dagens ord: Tacksamhet

Just idag är det sådär fantastiskt skönt att vara jag. När finaste Ante kommer hem från jobbet med en vacker bukett tulpaner. Helghandlingen är avklarad. Chai-latte i soffan med älskade familjen. Ikväll äter vi tacos efter prinsen somnat in och njuter av att vara två. Jag har det så bra och är tacksam över allt det fina i mitt liv.

Nu tänder jag ljus inomhus och utanför dörren och njuter av fredagskänslan när den är som bäst.

Tack för allt jag har!

Tillit och tänkande

Fredag och andra dagen av min långhelg. Så skönt att vara ledig. Njuter just nu av en kopp chokladthé och en julklappsbok med ljudet av kusintrion som leker så fint i bakgrunden.

För några dagar sedan knackade en gammal [o]vän på dörren och bestämde sig för att stanna ett par dagar. Jag lever än idag med en del sviter från min sjukdom som så länge var en del av mitt liv. Magsmärtor som kommer med jämna mellanrum och en gallblåsa som inte längre existerar i min kropp. All tvivel på mig själv och den obefintliga självkänslan gör sig inte på långa vägar påmind lika ofta. Faktiskt har jag kommit så långt att jag ser tecknen snabbt och väjer för de ohälsosamma tankarna direkt. Men ibland, när det har gått lång tid sen sist jag fick tänka till och vara medveten kommer tvivel och osäkerhet och slår ned mig. Jag är inte nedslagen nu, men måste vara medveten och aktivt tänka rätt. Men jag vet att det går över. Och just idag är det njutningsfullt att vara jag. Jag är rik och tacksam och ska minnas denna känsla när jag får oväntat besök nästa gång.