måndag, januari 24

Jobbiga tider

Att börja veckan och morgonen med bråk och skrik är inte optimalt för humöret eller arbetsinsatsen vill jag lova. Dagen startade med utbrott utan dess like när Olle fick beskedet att det inte längre är helg och ledigt idag. Tårar och skrik. Sparkas hårt och sen krypa näranära för tröst och kramar.

Det gör ont i mitt hjärta när du är ledsen älskling. Jag vill inte att du ska behöva känna oro för att du ska till förskolan. Inte fråga varje morgon om vi är lediga idag, för att i nästa sekund bryta ihop när svaret kommer. Allt jag vill är att säga det du vill höra. Älskling, vi är lediga idag. Vi ska mysa och kramas hela dagen. Åka pulka och jag ska vara nära dig hela tiden. Det är allt jag vill säga. Men istället måste jag berätta att det är förskola idag. Och imorgon. Och onsdag. Torsdag. Men sen älskling, sen är det fredag och vi är lediga hela helgen tillsammans. Mamma. Pappa. Olle. Lilla familjen.

Jag påverkas otroligt illa av situationen vi har hemma just nu. Eller. Av vardagssituationen. Helgerna flyter på precis så som jag önskar. Men vardagen. Var dag.

Just nu har jag väldigt svårt att finna glädjen i vardagen. Jag är ledsen och trött. Utan energi.

Jag vill inte lämna honom i tårar. Jag vill inte bli arg för att jag är stressad. Jag vill att det ska ske en förändring väldigt snart. Hoppas att solen och våren kommer med ljusare vardag, inte bara utomhus utan att jag hittar vardagsglädje igen.

3 kommentarer:

Jennie och Norah sa...

Usch,lillkillen..Hoppas det går över fortast möjligt.Det finns INGET värre än att inte kunna ge det svar man vill till sina små.
Tänker på er och hoppas du får tillbaka din ork och energi.Jag har själv varit inne i en svacka men redan nu börjar det bli bättre.
Vi får tänka positivt att snart är det vår.Februari är så kort,mars susar förbi och hipsvips börjar det tina =)

Många kramar!

Anonym sa...

Vet precis hur du känner. Har också en liten som ställer frågan; är vi lediga idag? Och som börjar gråta hysteriskt när jag säger att det är vi inte. Hon klamrar sig fast och skriker när jag går från förskolan så varje bilresa mellan förskola och jobb är fylld av tårar och hugg i hjärtat hos mig. Är fruktansvärt fast man vet att dom har det bra... Hoppas ni snart får det bättre och att du kan hitta glädje även i vardagen. Kram/ Anna (Molly & Mira)

Jenny. sa...

Hej !! Jag kanske ska berätta att samtalet skall spelas in och spelas upp för hela min klass. Sedan att jag aldrig haft ett MI i "verkligeheten". Bara så du vet alla spelregler. :). Det gör ont i mig när jag läser det du skriver, och då har jag inget barn så egentligen förstår jag inte känslan direkt. Hoppas ni hittar hem snart och att det du skrev om lite längre ner går och gömmer sig igen !! Stora kramar från J.