Fredag och andra dagen av min långhelg. Så skönt att vara ledig. Njuter just nu av en kopp chokladthé och en julklappsbok med ljudet av kusintrion som leker så fint i bakgrunden.
För några dagar sedan knackade en gammal [o]vän på dörren och bestämde sig för att stanna ett par dagar. Jag lever än idag med en del sviter från min sjukdom som så länge var en del av mitt liv. Magsmärtor som kommer med jämna mellanrum och en gallblåsa som inte längre existerar i min kropp. All tvivel på mig själv och den obefintliga självkänslan gör sig inte på långa vägar påmind lika ofta. Faktiskt har jag kommit så långt att jag ser tecknen snabbt och väjer för de ohälsosamma tankarna direkt. Men ibland, när det har gått lång tid sen sist jag fick tänka till och vara medveten kommer tvivel och osäkerhet och slår ned mig. Jag är inte nedslagen nu, men måste vara medveten och aktivt tänka rätt. Men jag vet att det går över. Och just idag är det njutningsfullt att vara jag. Jag är rik och tacksam och ska minnas denna känsla när jag får oväntat besök nästa gång.
3 kommentarer:
Ja, det är väl så att vissa sviter, både fysiska och psykiska, kommer nog att påminna dig emellanåt. Hoppas bara att du kan hålla distansen till ditt gamla liv och det som händer när du coachar andra med liknande problem.
Maja, jag tror också att jag kommer att få leva med vissa sviter från gamla tider. Jag är oerhört medveten om mitt sätt att tänka och är faktiskt inte det minsta orolig över att jag ska falla in i gamla spår igen. Att ha en självkänsla som sviktar ibland tror jag inte att jag är ensam om. Det är inte alltid lätt att hålla den trygga grunden stilla när det blåser storm, men jag vet att den är stabil och svajar inte alls så mycket bara jag lyssnar inifrån. På det som är jag. Jag tror också att mina erfarenheter från att ha befunnit mig djupt nere i en sjukdom och med påverkan från den länge efter de fysiska symptomen på sjukdomen försvunnit bara har gjort mig starkare i mig själv och bättre på att verkligen se andra människor. Jag är inte så rädd för det jobbiga och mörka och försöker inte få mina deltagare att tvinga undan det som gör ont. Jag vet att jag gör ett bra jobb och distansen mellan min sjukdom och mitt jag behöver jag inte längre. Min sjukdom är inte längre en del av mig. Den är en del av den jag var och en del i byggandet av den jag är idag. Hoppas att du förstår hur jag menar :)
Jag tror jag förstår.
Det är sunt att ha sviktande självkänsla emellanåt. Det är en drivkraft till utveckling, annars stagnerar man i självgodhet.
Erfarenheter av lidande av olika sort kan vara viktiga och bra redskap om man har reflekterat kring dem, lärt sig något och skapat en distans till dem. Jag kan tycka att det t om kan vara en fördel att åtminstone ha anat bråddjupet när man är satt att hjälpa andra som sviktar i sina grundvalar. Däremot är det väl viktigt att man själv inte hänger i en tråd av skörhet, för då har man små möjligheter att hjälpa någon annan.
Du har kommit så långt att du kan vända jobbiga erfarenheter till viktiga arbetsinstrument. Så himla bra att just du fick det här jobbet! Bara var rädd om dig själv oxo...
Skicka en kommentar