Innerlig kärlek

Idag har jag gått in i vecka 36!! Jag kan knappt fatta det själv...Tiden går väldigt snabbt på ett underligt sätt. Min längtan är så stor nu att det finns inte ord att beskriva den, men trots det tycker jag inte att tiden går sakta..

För varje dag som går kommer jag närmare dagen för vårt älskade barns ankomst och ju närmre det kommer denna underbara dag desto mer längtar jag. Den inneboende lyckan som jag tidigare skrivit mycket om är så fantastiskt närvarande nu och den lämnar mig aldrig. Den uppfyller mig hela tiden och visar sig genom ständiga lyckorus och ett mysigt pirr i hela kroppen. Tänk att jag bär ett barn i min mage, vårt barn, vår älskade skatt. Det är fantastiskt! Det är kärlek jag känner, kärlek som jag aldrig upplevt den förut. Det är inte kärlek i den underbara form som jag känner för min Andreas. Det är en annan kärlek. Det är kärlek till en människa jag aldrig mött men som betyder mer för mig än något annat. Jag kan inte hitta ord till att beskriva känslan av att älska ett barn, den känslan av kärlek som jag vet kommer växa för varje dag som går under resten av mitt liv.

Lite graviditetstankar :)

Hugo nybadad, världens finaste

Imorse for Ante iväg till Parakka med bandet. Jag måste erkänna att jag tycker att det är skittrist! Han har ju jobbat hela veckan och ska jobba hela nästa vecka så en helg tillsammans på stugan hade varit trevligt...Men jag ska inte klaga, under hans semester har vi varit tillsammans mest hela tiden med undantag för hans fisketripp och några kvällar då och då.

Dagen har jag spenderat hos mormor och morfar, på stan med min syster och hemma på balkongen. Har varit ännu en slapp dag och det är skönt. Känner väldigt tydligt att jag behöver mycket mer vila nu än tidigare, jag blir trött bara av att cykla in till stan och sen gå där en stund. Tur att det finns caféer att vila på då :) Jag blir såklart också trött av att ha mycket onda förvärkar och sammandragningar, men det hör till och jag är glad att jag har dem för det betyder ju att min kropp förbereder sig för förlossningen och det är positivt...

Det är många i min omgivning som får sina små bebisar nu och det är klart att min längtan blir ännu större för varje bebis som föds. Jag går in i vecka 35 imorgon och dagen för vår bebis ankomst är inte längre så långt bort. Jag är fortfarande övertygad om att jag kommer föda för tidigt, och jag är också fortfarande helt medveten om att det förmodligen bara är önsketänkande ;) Men det spelar ingen roll om det är önsketänkande eller inte, jag tänker inte ställa in mig på några 2 veckor över tiden utan blir det så då tar jag det då, inte nu. Så det så! Det är egentligen inte så att jag är less att vara gravid, jag måste säga att jag tror att min kropp är gjord att bära ett barn, jag mår fantastiskt bra, men jag vill såklart allra helst ha ut vårt barn. Men jag vill ju ändå inte att det blir riktigt än. Om tre veckor, då är jag i vecka 38, då får bebis komma när som helst, fast helst inte 2 veckor senare än beräknat :)

Ikväll ska jag nog få träffa Hugo, och Ullis såklart! :) Får se vad vi hittar på, kanske en prommis eller något annat trevligt, spelar inte så stor roll bara jag får träffa dem :)

Fikadag!

Idag är det onsdag och fika med tjejerna på Roasters står på schemat..ska bli trevligt som vanligt! Varje onsdagkväll klockan 19.00 träffas vi nämligen ett par tjejer och fikar. Tyvärr har jag jobbat flera onsdagkvällar under våren så jag har inte varit med alla gånger. Det är jätte mysigt att träffas och fika, surra och dricka thé. Det är två till i "fikagruppen" som är gravida och det är extra roligt. Jag är så tacksam över att det är så många i min närhet som också ska ha barn ungefär samtidigt som vi, det gör det hela extra roligt. Att det dessutom betyder att det kommer vara många föräldralediga samtidigt som oss är helt fantastiskt!

I måndags var vi till barnmorskan. Det gick bra och alla värden såg fina ut. Bebbens hjärtljud låg på 140 och magen mätte 35cm. Nästa gång vi ska dit är den första augusti och jag hoppas att det är sista gången..eller åtminstone näst sista :) Jag är ju i vecka 34 nu, och efter vecka 36 får bebisen gärna komma när den vill..Huvudsaken är att den inte kommer i helgen, Ante ska nämligen till Parakka från fredag till söndag och spela med bandet.

Nästa vecka börjar Piteå Dansar och Ler och det känns ganska konstigt faktiskt. Kan inte begripa att tiden har gått så här fort hittils i sommar..helt sjukt! För mig för det ingenting alls att sommaren rusar förbi, jag vill ju att det ska gå fort :) Men jag kan tänka mig att det inte är fullt lika kul för alla att det snart är slutet av Juli...

Nu ska jag börja förbereda lite middag, blir riktig "skogshuggarmat", kotletter, potatis och kokade grönsaker. Mums!

Regn och längtan

Regn och rusk utan dess like! Usch vilket tråkigt juli väder det är...Själv är jag egentligen inte så påverkad av vädret, men jag tänker på alla de stackare som har sin sista semestervecka nu och verkligen behöver sol. Jag hoppas att det vänder och att solen tittar fram igen snart.

Själv gör jag inte så mycket annat än längtar efter vår bebis. Rummet är färdigt och det mesta är inhandlat om inte allt till och med. Vi har nästan packat klart BB-väskan och ordnat allt som ska med till sunderbyn. Känns skönt att allt sånt är klart, speciellt då jag så tydligt känner att det inte är alltför långt borta kvar. Kan ju i och för sig vara önsketänkande också, jag kan ju lika väl som någon annan gå över tiden 2 veckor..fast magkänslan säger mig något annat och den känslan brukar jag rätt ofta kunna lita på. Nåja det blir som det blir, som vanligt :) Jag är i alla fall lycklig så länge allt är bra med vår älskling i magen!