Innerlig kärlek

Idag har jag gått in i vecka 36!! Jag kan knappt fatta det själv...Tiden går väldigt snabbt på ett underligt sätt. Min längtan är så stor nu att det finns inte ord att beskriva den, men trots det tycker jag inte att tiden går sakta..

För varje dag som går kommer jag närmare dagen för vårt älskade barns ankomst och ju närmre det kommer denna underbara dag desto mer längtar jag. Den inneboende lyckan som jag tidigare skrivit mycket om är så fantastiskt närvarande nu och den lämnar mig aldrig. Den uppfyller mig hela tiden och visar sig genom ständiga lyckorus och ett mysigt pirr i hela kroppen. Tänk att jag bär ett barn i min mage, vårt barn, vår älskade skatt. Det är fantastiskt! Det är kärlek jag känner, kärlek som jag aldrig upplevt den förut. Det är inte kärlek i den underbara form som jag känner för min Andreas. Det är en annan kärlek. Det är kärlek till en människa jag aldrig mött men som betyder mer för mig än något annat. Jag kan inte hitta ord till att beskriva känslan av att älska ett barn, den känslan av kärlek som jag vet kommer växa för varje dag som går under resten av mitt liv.