Året som gick

År 2010 var året då jag blev moster till min Tim. Älskade syster blev mamma. Jag tittar på henne, på hur hon är med sin son. Så självklar. Så älskande. Jag tittar på henne och känner jag mig stolt. Och väldigt rik.

Året 2010 var också året som jag blev klar med mina studier. Tänk att allt slit. Alla sena pluggkvällar och tunga veckor utan någon stunds ledighet faktiskt hade en ände. Att jag kom i mål. Även det gör mig stolt.

Året 2010 var året då jag fick ett jobb. Ett jobb i den yrkeskategorin jag faktiskt är utbildad till. Ett jobb som jag älskar.

Vintern och Våren 2010 handlade mest om studier för mig. Jag spenderade timma efter timma framför datorn. Statistik och examensarbete rullade runt i hjärnan dagligen. Jag började springa under tidiga våren och hittade därmed en träningsform som gick att kombinera med den livsstil jag hade just då, hemmaförälder och heltidsstuderande. Jag sprang tjejjoggen och siktar in mig på att göra detsamma 2011, förhoppningsvis med någon minuts bättre resultat.

Sommaren 2010 var ljuvlig. Vi åkte till Lycksele och spenderade en underbar helg med käraste syster och hennes Henke. Lilla Tim bodde fortfarande i magen då. Morgnar i lekparken på campingen, med tekoppen i högsta hugg och en lycklig prins i klätterställningen. Ante hade semester och vi ägnade tiden åt stugmys, bad och lek. Firade midsommar och njöt av ljumna kvällar på bryggan, grillmiddagar och tidiga morgnar med värmande sol. Jag fortsatte springa och utvecklade snabbt både kondition och snabbhet.

Sensommaren kom och jag njöt av den sista tiden hemma med Olle men plågades också av ångesten i att lämna honom ifrån min. Att börja ett nytt kapitel och lämna det trygga bakom oss. Snart skulle förskolan komma in i våra liv och jag hoppades på att få jobba en del. Att ta det stora klivet in i det nya livet blev en omställning för oss alla. Inskolningen gick bra, men bakslag kom och än idag är det protester varje morgon innan förskolan. Men vi vet att han trivs och när vi väl kommer innanför förskolans dörrar är det aldrig några problem. Jag jobbade en del på städcentralen och trivdes bra.

 I oktober 2010 fick jag nys om ett jobb som skulle passa mig och min utbildning klockrent. Jag blev eld och lågor men försökte ta det lugnt och sansat. Dagarna gick och tillslut fick jag komma på intervju. Vägen till Lycksele där intervjun skulle hållas var spännande och innehöll oväder och en påkörd ren. Väl i Lycksele fick jag ett positivt besked och började arbeta veckan därpå.

Så från och med den dagen ändrades våra liv ytterligare. Vi har nu möjlighet att köpa det hus vi vill ha. Olle är heltidsbarn på förskolan och jag har dåligt samvete varje dag. Jag vet att han inte mår dåligt på förskolan, tvärt om har han det jättebra. Vi är så nöjda med pedagogiken och framför allt pedagogerna. Men mammahjärtat gör ont ändå. Inte hela tiden, men alldeles för ofta. Jag tänker att det kommer att ge med sig. Att det kan ta lite tid bara. Och sedan den dagen jag började jobba heltid har tiden flugit förbi. Att december snart är slut och julen är förbi känns overkligt. Nyårsafton och är 2011 står vid dörren.

Så, mina förhoppningar om 2011. Att alla mina nära och kära ska få vara friska och må bra såklart. Alltid i första hand. Alltid viktigast. Dessutom önskar jag att vi hittar ett hus. Att jag får nytt efternamn, och att livet fortsätter vara ljust för mig och för alla mina älskade. Mer än så kan ingen begära. Får jag det är mitt liv precis så som jag vill ha det.

Julen i bilder

Julfrukost

Fina granen

Förväntansfulla ögon

Läser julklappsbok

Olle &tomten

Tim & tomten

Världens finaste pappa och Olle

Mätta och nöjda efter mammas fantastiska julmat

Tims fina mamma och pappa

Spelar nya spelet

Trött liten en i nya lusekoftan

Mysigt hemma efter underbar dag

Spel, godis och thé avslutade julafton 2010

Världens finaste Pepparkaksgubbe

Åh, vad jag älskar dig!

Härliga Juletid!

Fin helg med mycket julmys. Fika tillsammans. Koka knäck. Lång frukost. Julmusik. Stadsbesök. Älskade syster med familj på besök. Grötlunch. Härliga stunder med de jag älskar mest. Adventsfika med Mamma och bror.

Idag måndag och jobb. Jag har blivit bjuden på jullunch tillsammans med mina kontorsgrannar. Mycket gott och uppskattat. En mysig stund som förgyller min måndag.

I veckan är det öppet hus på förskolan och jag ska hälsa på min prins. Fika och så ska han få visa mig runt i lokalerna. Berätta om sin vardag. Det känns som ett fint initiativ från personalen.

Nu är lunchen strax slut och det är dags att återgå till arbetsuppgifterna. Jag är så glad att jag trivs på mitt jobb.

Njutningsfull ledighet

 Firar in helgen med Chai-thé och Rocky Road i soffan tillsammans med älskade familjen. Ikväll äter jag och Ante middag när Olle har somnat. Fredagskvällen är vår kväll. Middag, tända ljus. Samtala med varandra.

Imorgon ska jag njuta. Av morgonvarm Olle nära. Av många koppar thé. Av helgfrukost. Av att inte behöva iväg. Det ska bli så skönt. Tänk vad ledigheten är värdefull.

Längtan efter friska dagar

Riktigt julmys hemma hos oss idag. Lilla prinsen hostar illa fortfarande. Vi sover dåligt hela familjen och längtar efter friska dagar. Men idag njuter vi lördagen. Kaffe och thé till mamman och pappan. Festis till liten. Pepparkakor och Rocky Road till alla. Julmusik och måla ljuslyktor. En skön promenad med vagnen gjorde gott för oss alla.

Julskinkan i ugnen blir utgörs tillsammans med köttbullar, rödbetssallad och vörtbröd dagens middag. Kanske julmust till det.

Ikväll ser vi film och fortsätter nalla julgodis. Tur det går att göra nya.

Vård av barn måndag

Efterlängtat julbak. Dinosaurier, racerbilar och mer klassiska gummor, gubbar och hjärtan

Jag försöker få till en bild till jobbets hemsida. Ser trött ut men bättre än så blev det inte denna dag. Nåja, den duger fint.

Har precis kommit hem. Idag är Olle hemma från förskolan. Jag och Ante delar dagen i mitten, han var hemma på förmiddagen och nu har jag tagit över. Ett jättebra system tycker vi. Ganska mysigt med kortmåndag och skönt för mitt bankande huvud att komma hem, koka en kopp thé och se lite Astrid Lindgrens jul med världens finaste barn. Han är lite febervarm men ändå pigg och nöjd. Blir nog en hemmadag imorgon också, får se om vi kör samma variant med halva dagen var eller hur det blir.

Helgen har bjudit på mycket mys. Årliga julklappsshoppingen i grannstaden med finaste vännen. God lunch och mysfika. Hemma väntade bästa familjen, hemmagjord pizza och fortsatt julmys. Igår träffade vi tomtar på stan, åkte hästvagn och åkte sedan hem till oss för adventsfika. På kvällen julbord med Antes jobb.

Nästa helg är likaså den vigd åt mysiga aktiviteter. Syster med familj kommer hit och julpysslar.Men först en arbetsvecka som förhoppningsvis går min väg med företagskontakter, deltagararbete och extern jobbcoachning.

Vackra tid

Helgen inleds med chai-te och mörk choklad, ny tidning och tända ljus. Det känns fint i hjärtat just nu. Som att det faller på sin plats. Allting. På jobbet och hemma.

Helgen är vigd åt mys. Familjen. Gammaldags julmarknad. Baka julfika. Pynta lite. Lyssna på Sofia Karlssons stämningsfulla musik. Ladda inför kommande vecka som jag vet blir körig. Skönt då med lugn helg. Familjetid. Lång lördagsfrukost. Te i soffan. Det är ledighet för mig.

Har precis påbörjat julklappshandlingen. Olles klappar är färdiginköpta med hjälp av internet och loppis. Några böcker, bland andra en om favoriten Dora Utforskaren och ett pussel. En spark jag fyndade på loppis i somras ska slipas och målas innan jul.

Jag glädjer mig över julens intåg. Julen är min tid. Har alltid varit så. Jag trivs i det varmakalla mörkaljusa. Det vackrastilla. Tacksamhetens tid. Familjetid. Glittriga ögon.

Nästa helg åker jag på årliga julklappsshopping med finaste vännen. Det ger mig energi.

Lördagar är fina dagar

Idag är det en bra dag. En riktigt bra dag. Olle sover visserligen sedan en timme tillbaka men fram tills tröttgråten slog till har i haft det hur fint som helst tillsammans. Stadsrunda. Gott fika. Tacolunch. Finaste syster med familj på besök. Soffmys. Klättra på snöhög. Somna tätt intill. Nu har jag kravlat mig upp ur sängen och inväntar Ante som snart kommer hem från jobbet. Jag har längtat hela dagen efter rostade mackor med kräftstjärtar och coleslaw.

Lördag i mitt hjärta.

Så kommer bättre dagar

Tråkigheterna från början av veckan har avtagit. Olle sover en stund på förskolan (efter mycket kämpaglöd från fina pedagoger) och vi har fått en ny vardag. Han är fortfarande trött på kvällen men under kontrollerade former. Det är så skönt och jag är otroligt lättad! Dessutom är jag lycklig i hjärtat efter jättefin feedback från mina deltagare idag. Jag tackar och suger åt mig. Det känns fint att veta att det jag gör betyder något.

Idag är det fredag och helgen inleds med tacos och tända ljus tillsammans. Känns som en bra start på sköna helgen.

Smärta svärta

Så brister hjärtat. När mamman får höra att älskade barnet gråter hela eftermiddagarna. Att han är trött och otröstlig. Min skatt. Vardagen mister sin glans just nu. Det är bara jobbigt. Plågsamt. Vetskapen om att det finaste jag har inte är glad där han är gör mig ledsen. Det skär i hjärtat och jag vill gråta. Gråter. Såhär jobbigt trodde jag aldrig att det skulle vara.

Jag kan inte skriva mer. Jag ser suddigt av alla tårar. Det gör ont att älska.

Vardag

Så flyter livet på. I det nya. Är inne på tredje arbetsveckan nu. Det är med glädje jag jobbar. Skönt att komma till jobbet och vilja vara där.

Och imorgon hämtar farmor Olle på förskolan. På fredag hämtar mormor. Finaste ni. Jag är så glad över att ni finns.

Vi är lyckligt lottade och väldigt tacksamma.

Onsdag imorgon. Tiden går fort. På söndag går jag på föreställning i grannstaden. Har längtat sedan jag hämtade ut biljetterna. Trevligt med ett annorlunda avbrott i lämna-jobba-hämta-laga mat-söva-sova vardagen. Även om den också har sin charm. Vardagen. Ekorrhjulet. Måndagmorgon och söndagkväll. Allt där emellan. Livet.

Medaljen och dess baksida

Och på jobbet går det jättebra. Fast det är galet mycket att lära sig och stressigt när inga rutiner ännu funkar som de ska. Och så tekniken på det. Nåväl, arbetet i sig är roligt. Så roligt.

Jag känner mig lyckligt lottad som känner så. Som är glad på mitt jobb. Det är så tacksamt.

Men det finns en baksida också. Det gör det alltid. Olle är trött. Långa dagar på förskolan. Samvete som gnager inombords. Tankar. Nytt för honom. Och för oss.

Lite tillsammanstid.

I helgen njuter jag av hans närvaro. Vill hålla om och känna nära hela tiden. Mitt vackra barn. Vad jag älskar dig.

Ny början...igen

Så fick jag ett jobb. På måndag börjar åter igen ett nytt liv. Längre arbetsdagar och därigenom också längre dagar på förskolan för Olle. Regelbundenhet och rutiner. Utveckling och inlärning. Möte med människor. Hjälpa, stötta, coacha.

Jag är redo och hur laddad som helst!

Som det är just nu

Idag stannar Olle hemma från förskolan. Vi ska baka inför morgondagens utflykt. Olle har önskat blåbärskaka. Så det får det bli.

Resten av veckan jobbar jag. Känns skönt. Arbetslöshet är inte roligt.

Jag försöker se tiden an och tänka att det är tillfälligt. Jag passar på att springa, handla, städa, läsa. Sånt som jag vill göra så att jag kan fokusera på Olle sedan. Men det är svårt. Svårt när han är ledsen och inte vill till förskolan. Svårt att vara ensam och hitta en njutning i det. Att se nuet och uppskatta det trots att jag egentligen önskar något annat.

Men, idag ska vi ha en fin dag, jag och min prins. Baka. Hoppa studsmatta. Dricka thé. Vara tillsammans.

Det känns fint.

Kärlek

Världens finaste Tim

En ny människa har sett dagens ljus. En prins har blivit född. En skatt större än alla andra. Livets ljus och mening. Älskade lilla Tim. Du är så välkommen till världen. Vi har längtat så. Du har fått de underbaraste människorna till dina föräldrar. Du är så högt älskad. Och efterlängtad. När jag ser bilderna på dig och din fina mamma och pappa känner jag mig så lycklig och stolt. Tänk att jag är din moster. Vilken gåva.

Jag kommer alltid att finnas här för dig älskade barn. Jag längtar så efter att hålla dig nära. Att se dig växa upp och få ta del av din framtid. Välkommen till världen vackra lilla Tim.

Sen sist då

Dagarna går och blir så snabbt till veckor. Jobb och förskola tar såklart mycket tid. Livet är skönt just nu. En bra balans mellan aktiviteter och hemmatid. Precis så som jag tycker om det. Har hunnit prova på västafrikans dans och är som väntat hänförd. Jag känner mig fortfarande i lyckorus efter gårdagens pass. Förra veckan bjöd på föreställning. Mysigt tillsammans med finaste Ante. Fint att sitta nära och hålla handen. Tillsammanstid. Nu ikväll har han åkt iväg på kurs och kommer hem först sent på torsdag kväll. Jag saknar honom redan. Min kärlek. Finast.

Imorgon är det jobb och förskola. Hemmamys en stund innan middag hos mamma och pappa. Senare på kvällen får jag besök av älskade vänner. Jag ser fram emot en mysig kväll och god kladdkaka.

Livet är så skönt just nu. Precis så som jag vill att det alltid ska vara. Och kännas.

Det nya livet börjar nu!

Så var det dags. Imorgon börjar allvaret. Det nya livet med förskola och förhoppningsvis arbete även för mig. Inskolningen börjar imorgon och det blir Ante som får sköta den biten fram till fredag då jag tar över den sista inskolningsdagen. Min förra chef från ett av mina sommarjobb som lokalvårdare ringde mig nämligen i torsdags och vill att jag jobbar måndag till torsdag till veckan. Det känns jättebra att få jobba och det blev en riktigt mjukstart med halvtid hela veckan. Skönt. Nu hoppas jag verkligen att det fortsätter finnas arbete till mig. Vi behöver en till inkomst och dessutom "behöver" vi som bekant ett hus. Utan inkomst-inget hus.

Olle som har varit risig i helgen med förkylning och lite feber längtar längtar längtar efter förskolan. Vi satt och tittade på bilder som förskolepersonalen skickade till oss efter en av deras utflykter förra veckan och Olle blev alldeles till sig och ville leka med barnen NU! Det känns fantastiskt skönt. Han börjar bli stor nu, min prins. Han längtar efter att leka med andra barn. Det är dags för det här livet nu. Visst känns det spännande och lite sorgligt att det liv och den vardag vi har haft så länge tar slut imorgon, men jag blir varm i hjärtat när jag ser honom längta, när jag tänker på hur roligt han kommer tycka det är med utflykter och utelek tillsammans med fina pedagoger och framför allt alla nya vänner. Jag blir glad när jag tänker på att jag kommer att få jobba och vi kommer kunna köpa ett fint hus. Jag blir lycklig när jag tänker på framtiden. Det är väl alldeles fantastiskt att det känns på det sättet. Så idag vill jag tacka för mitt fina liv. För den underbara hemmatid vi har haft tillsammans jag och min skatt. Och för den nya spännande tiden som står framför oss. Mycket roligt väntar. Jag är så glad över att få ta del av framtiden.

Älskade 3-åring

Du förgyller vår värld bara genom att finnas till. Det finns inga ord som med rättvisa beskriver hur mycket vi älskar dig. Du ljuvliga människa. För tre år sedan, imorgon, 07.37 fick jag dig i min famn. Det vackraste jag någonsin sett. Min son. Mitt livs kärlek. Varje dag som går växer min kärlek till dig, trots att jag alltid är övertygad om att det inte går att älska mer än vad jag redan gör. Jag förundras över dig varje dag. Förundras över hur mycket man kan älska en annan människa. Du skänker så mycket lycka till mitt liv. Jag är så tacksam över att få vara din mamma. Jag vet att du vet att du är fantastisk. Det finns ingen som du. Du är allt. Min skatt. Jag önskar dig en underbar födelsedag. Min stora lilla älskling.

Hösten ger mig sköna känslor

Jag får alltid en speciell känsla i kroppen på hösten. En känsla av lugn. Tillfredsställelse och njutning. Glädje. Och det är som att jag lägger in en stillsammare växel och stressar av så snart den krispiga höstluften gör sig påmind. Det är skönt. Stilla ro. Jag njuter av färgerna och tänker att jag vill spara den här känslan.

Dessutom mår jag väldigt bra just nu. Den sista semesterveckan vacklade jag lite i tro på mig själv och hittade mig ofta i situationer där jag jämförde mig själv med andra, alltid till andras fördel och min nackdel. Jag är glad att det var en kort svacka. Det är ju precis den där sidan av mig själv som jag har jobbat så hårt med och fortfarande får jobba med. Jag är glad när det ger resultat och de jobbiga stunderna med sviktande självkänsla blir kortare och mer sällsynta.

Känslan av att vara ett med nuet

När jag står där. Genomsvettig. Efter två härligt jobbiga varv på grisberget.

När jag öppnar balkongdörren på morgonen och möts av krispig höstluft.

När jag sitter ihopkrupen intill min älskade i soffan och han håller sin varma hand på min.

När hela familjen vaknar tillsammans i sängen och Olle lägger sig nära nära och snurrar mitt hår mellan små fingrar.

När doften av päronpaj sprider sig i hemmet och älskade vänner kommer för att fika.

När jag är i nuet. I de fina stunderna. Utan att stressa vidare. När jag njuter av att vara här och nu. Då är jag lycklig.

Känna lugnet [före stormen?]

Imorgon inleder vi den sista semesterveckan för i år. Visserligen ska jag plugga de flesta av kvällarna och åka till grannstaden för föreläsningar både torsdag och fredag. Men ändå. Vi får behålla semesterkänslan lite till. Det känns skönt. Långa frukostar och oplanerade dagar. Jag tror att vi ska bege oss ut i skogen för att plocka lite bär imorgon. Jag tycker om att spara en bit av sommaren till längre fram på året. Hallon till fredagskladdkakan och blåbär i morgonfilen. Koka lite sylt eller använda till bakning. Jag älskar att ta tillvara på det naturen bjuder oss på. Drömmer om både äppelträd, hallonbuskar och jordgubbsland på min framtida hustomt...

I övrigt har vi det bra. Så bra. Fina semesterdagar samlas till härliga minnen att plocka fram och glädjas över. På tisdag väntar en sedan länge inplanerad kräftskiva med fina vänner. Onsdag ytterligare en husvisning. Dagarna går. Det nya livet med allt vad det innebär närmar sig. Jag tror på framtiden. Det kommer att bli bra. Tillsammans fixar vi det. Det nya. Det okända och hittills oprövade. När jag läser förskolans höstplanering blir jag varm i hjärtat. Vår prins kommer att få det så bra. Nya vänner och dagar fulla av lek. Han längtar så mycket och pratar om förskolan varje dag. Vår fina älskade pojke. Vår skatt.

Men innan det är dags att ta de första stegen in i den nya vardagen ska vi fira en efterlängtad treårsdag. Olle har längtat efter sitt kalas länge. Många av hans vänner och släktingar har hunnit fylla år före honom. Men nu, snart är det äntligen hans tur. Det kommer att bli en jättefin dag.

Semesterlunk

Just nu är livet så fint. Så harmoniskt och lugnt. Men jag känner mig fortfarande trött och sliten efter den krävande vårterminen. Det är tydligt att jag behöver vila, men samtidigt längtar jag efter att göra saker, umgås och var aktiv. Det är svårt att få ihop det med längtan efter vila. Men jag känner ingen brådska. Jag ska ta det lugnt, mysa och göra saker jag mår bra av. Jag tänker att jag ska lyssna på kroppen. Och känna efter. Imorgon kväll träffar jag finaste Ullis för fika och lite surr. Under dagen ska vi besöka kulturtisdag på svensbyliden. Det kommer att bli en bra dag.

Något av det som jag tycker allra mest om med semester är att kunna välja att inte planera. Att ta dagarna som de kommer och njuta av friheten på ett sätt som ofta inte är möjligt under resten av året. Att äta frukost länge, låta en löprunda ta tid, gå ner till stranden om solen dyker upp, spontanbesöka fina vänner. Semester är ljuvligt.

Idag går mina tankar till familjen som drabbades av den hemska olyckan igår. Jag tänker på barnet som överlevt och barnet som ännu kämpar för sin överlevnad. Så många liv som drabbas och världar som rasar samman.
Det finns inga ord...

Rapport från semesterland

Igår lämnade jag in mitt examensarbete och jag kan inte beskriva känslan av att ha det ur mina händer för en stund. Det har varit slitsamt. Oj så slitsamt. Och jag har varit trött och less och frustrerad. Nu är jag lugn. Det känns underbart. Idag har vi haft en mysig förmiddag med lång frukost (efter sovmorgon till halv åtta hela familjen), nystädat hemma, härlig löprunda på Grisberget och en stor kopp thé efter tacorester till lunch. Just nu känns det väldigt fint. Jag har längtat länge efter känslan av att vara helt ledig. I tankarna och i kroppen.

Vi åker till stugan idag och kopplar av. Ante ska iväg på den årliga fiskresan så jag och Olle passar på att mysa med mamma och pappa en helg. Hoppas på mycket sol och fina dagar. På söndag åker vi hem och fortsätter vara lediga tillsammans. Vi har planerat lite utflykter och eventuellt en Umeåresa med lite shopping, god mat och fika för de vuxna i familjen som verkligen behöver tillsammanstid.

Nu ska jag packa och när vi kommer hem på söndag ska jag lägga upp lite bilder från vår underbara minisemester i Lycksele tillsammans med älskade syster och hennes Henke.

Hoppas att ni har det lika fint som jag!

Att spinga

Det är i spåret. Bland träd och mossa. Till doften av en skog i ständig förändring. Nya färger hela tiden. Det är där jag samlar kraft. Andas. Finner mig själv.

Jag hade avvaktat hela veckan på grund av smärta i lårmuskeln. Det var med glädje jag cyklade till skogen. För att äntligen få springa. Men. Det gick inte. Inte alls. Sådant fysiskt motstånd och en kropp som totalstrejkade. Springturen blev en lång promenad. Utan musik. Till fågelkvitter och min egen andning. Jag måste lyssna på kroppen. Det vet jag. Och jag tänker att jag kanske förstorar det hela. Inte ser det i rätt perspektiv. Men för mig är det jobbigt. Att kroppen inte känns som den brukar och att den säger ifrån så stark till något jag tycker så mycket om. Varje gång någon passerade mig i spåret blev jag ledsen. Det är inte roligt när andra springer förbi (bokstavligen) med det man själv längtar efter. Varje gång jag försökte ta ett par springsteg fick jag ont. Det känns inte roligt och jag hoppas att det går över fort.

Att springa ger mig en känsla av frihet. Att orka. Att springa är en del av det som gör mig till den människa jag vill vara. En del i det hela. Den hela människa som gör medvetna val och väljer hälsosamma vägar. Att springa är en del. För mig är det en viktig del. Jag hittar balansen när jag springer och får perspektiv på saker som hänt. När pusselbitar saknas eller inte riktigt vill passa ihop. Och när jag får springa en stund och andas hittar jag mig själv igen. Återfår balansen.

Ett liv i väntan

Jag längtar efter tidiga springturer, långa frukostar, dagar på stranden, yoga och fika i gräset. Jag längtar efter semester. Just nu väntar jag på att min arbetskamrat ska maila mig det finslipade examensarbetet så att jag kan kolla igenom och färdigställa diskussionen.Under tiden kikar jag runt på Styleroom och drömmer mig bort...

Imorgon är det fredag. Jag älskar fredagar!

Älska listor

När jag bestämde mig för att hinna färdigt alla skoluppgifter innan Antes semester började jag göra veckolistor. Och jag är helt förbluffad över dessa listors kraft och påverkan på mig. Det är en så härlig känsla att få stryka över en avklarad punkt och jag riktigt längtar efter momentet. Tänk va, så enkelt det kan vara ibland. Såklart föddes en ytterligare en idé ur min egen reaktion på listor. Jag ska gå vidare med detta och göra vardagen så galet mycket enklare. Tänk va, jag har pluggat i över fyra år och först nu, de sista veckorna, verkligen förstått listans storhet. Jag har alltid älskat att skriva listor, men egentligen aldrig följt dem. Men nu, när jag vet vilken effekt de ger vill jag bara ha mer. Mer listor till världen!! Dessutom ska jag fixa en snygg listdesign som kan hängas upp och ge glädje för alla familjemedlemmar. Gillar inte de man kan köpa på matvaruaffärerna med rubriken "To do" eller "Shoppinglista" eller liknande. Jag vill ha en egen. Måste bara klura lite på designen först...

Förresten hörrni. Jag är kär. Igen...Gissa i vad? ;)

Laddar om. Igen.

Skön helg går mot sitt slut. Jag har varit ledig från skolarbeta hela helgen, med undantag för igår kväll. Fint att få vara tillsammans. Jag längtar efter att dela fem lediga veckor med mina älskade. Ser fram emot bara vara tid.

Helgen har gått fort. I vanlig ordning. Besök på årliga kyrkmarknaden. Åkte därifrån med fina örhängen,jordgubbar och en ballong. Två löprundor, en varm och jobbig och en härlig och lätt. Grillmiddag. Lång frukost. Solsken. Cykeltur. Minigolf. Päronpaj och choklad.

Känner av magkatarr. En blandning av att inte riktigt sköta kosten under helgen och salladen med vitkål, lök och vinäger till goda grillmiddagen och stressen över att hinna allt skolarbete på inte fullt två veckor. Nåja. Jag laddar om batterierna. Imorgon kör vi på nytt. Sena kvällar. Tidiga morgnar. Snart är semestern här. Jag kan inte vänta...

Tillsammans betyder allt

Har haft en riktigt fin dag idag. Harmoni och samspel. Härligt avslut med Olle i soffan, han vilande mot min sida. Somnande. Bära in tung kropp i sovrummet. Baka päronpaj och sakna sakna sakna ett hus, en gård, en altan att äta pajen på. Önskar att det snart ska vara vår tur. Drömmer mig bort och inväntar pajen som i brist på altan får avnjutas på vår stekheta balkong. Jag har ett fint liv. Ett rikt liv. Och jag är innerligt tacksam. 

Med andad i halsen...

Jag går på högvarv just nu. Fullspäckade dagar med lilla stjärnan. Plugg alla vardagskvällar och någon helgkväll i veckan. Jag gör allt för att få bort så mycket skolarbete som möjligt innan Antes semester. Jag behöver ledigtid, tillsammanstid och familjetid. Inte fullt tre veckor kvar. Ljuvliga, efterlängtade sommarledighet...

Fina midsommar

Jag är så glad över allt fint jag har i mitt liv