Och på jobbet går det jättebra. Fast det är galet mycket att lära sig och stressigt när inga rutiner ännu funkar som de ska. Och så tekniken på det. Nåväl, arbetet i sig är roligt. Så roligt.
Jag känner mig lyckligt lottad som känner så. Som är glad på mitt jobb. Det är så tacksamt.
Men det finns en baksida också. Det gör det alltid. Olle är trött. Långa dagar på förskolan. Samvete som gnager inombords. Tankar. Nytt för honom. Och för oss.
Lite tillsammanstid.
I helgen njuter jag av hans närvaro. Vill hålla om och känna nära hela tiden. Mitt vackra barn. Vad jag älskar dig.
2 kommentarer:
Vad härligt att läsa att du trivs så bra på nya jobbet! Tyvärr känner jag igen känslan du beskriver angående att inte racka till.. Man får tänka att de faktiskt har det bra på förskolan också. Och så njuter man extra mycket av den tillsammanstid man får på kvällar och helger : ) kram!
"Visst gör det ont när knoppar brister".
Naturligtvis känns det i navelsträngen när ni ska börja vara ifrån varandra, men det är ju en naturlig och ganska nödvändig process också. För er båda.
Skicka en kommentar