När jag står där. Genomsvettig. Efter två härligt jobbiga varv på grisberget.
När jag öppnar balkongdörren på morgonen och möts av krispig höstluft.
När jag sitter ihopkrupen intill min älskade i soffan och han håller sin varma hand på min.
När hela familjen vaknar tillsammans i sängen och Olle lägger sig nära nära och snurrar mitt hår mellan små fingrar.
När doften av päronpaj sprider sig i hemmet och älskade vänner kommer för att fika.
När jag är i nuet. I de fina stunderna. Utan att stressa vidare. När jag njuter av att vara här och nu. Då är jag lycklig.
2 kommentarer:
varför fick inte vi nån paj? eller är inte vi älskade vänner
Låter härligt. VI börjar med mindfulness till hösten. Då hoppas jag att även jag kan lära mig att leva i nuet. Fast är man blond, så är man. ;0). Vad händer till hösten för dig då ??
Kram.
Skicka en kommentar