Så brister hjärtat. När mamman får höra att älskade barnet gråter hela eftermiddagarna. Att han är trött och otröstlig. Min skatt. Vardagen mister sin glans just nu. Det är bara jobbigt. Plågsamt. Vetskapen om att det finaste jag har inte är glad där han är gör mig ledsen. Det skär i hjärtat och jag vill gråta. Gråter. Såhär jobbigt trodde jag aldrig att det skulle vara.
Jag kan inte skriva mer. Jag ser suddigt av alla tårar. Det gör ont att älska.
2 kommentarer:
Usch så jobbigt, men det gäller ju att kunna härbärgera (både barnets och sina egna) känslor av olika sort och att stå ut även när det gör ont.
Vågar man tro att det värker fram något gott ur det onda? Vad tror du?
Men oj. Jag lider verkligen med dig när jag läser detta!
Men jag tror att det kommer att bli bättre. Att det är någon fas han är inne i och att det kommer gladare dagar snart.
Kramar!
Skicka en kommentar