Idag. Glad över att det är mysig höst och otroligt vackert ute. Nöjd med min situation som hemmamamma-och-studerande-samtidigt. Lycklig över att jag värdesätter småsaker varje dag. Ännu lyckligare över min fantastiska familj.
Allra mest är jag tacksam. Tacksam över att jag har förmågan att vara så jävla glad över allt jag har. Och jag vet att den känslan jag har kommer inifrån. Den går inte att hitta i omgivningen. Man måste finna den inuti sig själv. Jag tror att det handlar om att hitta balansen som gör att livet får vara livet. Att bägaren inte alltid rinner över men också att den får göra det om det behövs. Att kunna hantera saker som händer eller att flippa ur totalt och falla sönder. Och att efter raset plocka ihop bitarna och gå därifrån lite lagad och lite skör men med mycket lättare kropp och själ. Att kunna behålla någon slags balans trots att allt flyter på eller att allt brakar ihop. Att tillåta sig själv att det skiter sig ibland och ändå förmå sig själv att älska och älskas. Att låta livet vara livet. Det är inte fläckfritt och utan utbrott. Det handlar inte om perfekta kakor, rena fönster och VG:n. Det handlar om känslan av att vara där man vill vara, med dem man vill vara. Att älska och älskas.
Både av andra och sig själv.
3 kommentarer:
Ditt inlägg känns som mina ord ;-)
Men visst är det härligt att vara lycklig! Man är verkligen lyckligt lottad..
Har ni pratat om när Olle ska börja på dagis förresten? :)
Kramar!
Jag säger det igen, och igen. Du skriver så Bra! Jag blir alldeles varm när jag läser dina ord.
Jag håller med dig om att man måste våga falla för att kunna ta sig upp igen. Men ibland är det så svårt att acceptera att man faktiskt Får må dåligt. Vi lever i ett samhälle där allt förväntas vara så himla bra, hela hela tiden.. Tur att det finns sådana som du som kan påminna oss om verkligheten ibland.. : )
Kloka ord av en klok kvinna!
Kram Karin
Skicka en kommentar