Vi har haft besök idag jag och Olle, av mina finfina klasskompisar. Det gör lite ont i hjärtat faktiskt att jag inte kommer att plugga med dem mer...det känns tråkigt och otryggt. Men jag vet att det kommer gå bra ändå, bara jag litar på mig själv. Jag vet att jag kan. Det vet jag. Jag är egentligen inte osäker på min egen förmåga. Men det finns en trygghet i att ha bra människor runt omkring som är på samma plats och som ger stöd och vägvisning och sällskap och vänskap och mycket mycket mer.
Jag är övertygad om att jag kommer sakna er då...Fast jag vet också att jag kommer att få hjälp om jag behöver det.
Jag är inte rädd, alls. Men det kommer nog att bli tomt och inte lika kul. Det är en mindre bra inställning, jag vet. Jag ska jobba med den och bestämma mig för att det visst kommer att bli lika kul. Det ska bli kul och intressant! Punkt slut!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar