Tankar vid jul

Skön tid just nu. Julförberedelser och snön som äntligen kom till oss. Jag är sjukskriven på heltid och försöker finna ro i det. Mycket förvärkar, en bebis som fixerat sig och gör sig redo att möta oss alla förväntansfulla. Dagarna går fort och tredje advent närmar sig med stormsteg. Därefter luciafirande på förskolan. Tiden spinger och jag försöker att inte springa med den. Jobbar med mig själv och med att hitta njutning i ledigheten. Även de dagar Olle är på förskolan. Det är en konst att verkligen vila, men jag övar mig och blir bättre på det hela tiden. Jag tror att det är till min fördel att vara sjukskriven just nu. Julen är verkligen min tid. Tid för lugn och stillhet.

I mitt yrke får jag ofta höra talas om hur julen och tiden innan skapar stress och ångest. Prestation och för mycket förväntningar. Rädsla att misslyckas. Jag försöker då förmedla min egen känsla kring julen. Jag har sedan länge bestämt att julen är helig. Jag vägrar låta den förstöras av stress. Jag känner mig aldrig så harmonisk som denna tid på året. Jag värnan känslan och låter inget ta udden av den. Vad gäller julklappar har jag läst på bloggar runt om hur man ställer sig till detta med att ge barnen [för?] mycket presenter vid jul. Inte heller låter jag den diskussionen ge mig dåligt samvete eller göra mig illa till mods. Olle får julklappar. Han uppskattar varenda en. Han är en tacksam människa. Ödmjuk. Empatisk. Medveten. Han hjälper oss att förbereda paket att skicka till Hoppets stjärna. Han ritar teckningar till vårt fadderbarn som vi sänder med ett brev där hela familjen varit delaktig i skrivandet. Han frågar och vi svarar. Och jag vet att den mängd julklappar han får inte kommer att förstöra honom på något sätt. Det handlar om mer vardagliga saker än antalet julklappar. Däremot tycker jag inte om den köphysteri som präglar samhället, inte bara vid jul. Jag köper inte bara för att köpa utan vill ge honom (och alla andra) genomtänkta julklappar.

Min fantastiska Olle. Vad jag älskar dig!!