Har precis sett filmen Mamma, pappa, barn. Usch så jobbiga situationer. Leva med någon och helt plötligt upptäcka att kärleken för den personen inte längre finns där. Eller leva med någon man älskar och helt plötligt upptäcka att denne inte älskar tillbaka.
Det berör. Ont i hjärtat berör. Önskan om att aldrig behöva gå igenom berör. Inte för att filmen i sig var lysande. Inte alls. Men handlingen kändes i hjärtat. Jag är så lycklig över allt jag har.
Tack älskade Andreas för att du är du!
1 kommentar:
Tack söta du!
Du är så gullig :)
Amningen fungerar bra, det känns som att man inte gör annat än blottar brösten :D
Hur länge ammade du?
Blir inte så mycket att sova på nätterna för mig, för han är konstant hungrig då. Vet inte om det går till sig eller om man själv måste försöka vända rytmen på något sätt? Vet du?
Man är ju lite nervös för allt och inget så här i början, men jag hoppas att det går till sig.
Är allt bra med eran lilla familj?
Hälsa Ante och ge Olle en liten puss :D Kramar!
Skicka en kommentar