Jag är så lycklig över att jag och Ollehjärtat får fortsätta vara hemma tillsammans. Min lilla skatt som gör livet ljust och varje dag kantad med guld bara genom att finnas till. Det finns inga ord som bekriver hur jag känner. Min kärlek till honom går förbi älskar. Älskar räcker liksom inte, trots att det är det finaste man kan ge någon. Sin kärlek. Men jag känner mer. Det är som en kraft som inte går att stoppa. Får jag inte vara nära honom går jag sönder. Utan honom går allt sönder. Han är allt.
1 kommentar:
Tänk Anneli så häftigt att du får känna en sådan kärlek. Jag tror inte man kan förstå detta tills man blir förälder. Jag hoppas verkligen att jag får uppleva det i framtiden:)
Skicka en kommentar