Har besökt barnmorskan idag för lite provtagning och samtal kring förlossningen. Jag har lite lågt järnvärde men i övrigt hanterar min kropp graviditeten fint. Ligger på tio kilo plus och känner mig förhållandevis lätt i kroppen. Det jobbigaste just nu är att hjälpa Olle med ytterkläderna. Jag är inte spyless på att vara gravid, men jag längtar mycket efter att orka röra mig ordentligt igen. Ser fram emot långa barnvagnspromenade i vårvinterväder.
Hos barnmorskan pratade vi en del om våra förväntningar/förhoppningar/rädslor inför kommande förlossning. Helt ärligt är jag otroligt lugn och trygg inför vad som komma skall. Jag känner inget behov av att skriva ett förlossningsbrev utan litar på mig själv, min make och personalen på förlossningen till hundra procent. Det enda som kan skrämma mig är att Olles ankomst var väldigt hastig och om denna förlossning går snabbare kan det bli svårt att hinna fram i tid. Barnmorskan gav oss lite tips på vad vi kan göra om det verkar bli en förlossning efter E4an så nu känner jag mig mer trygg även där :)
I övrigt flyter livet på fint. Såhär i slutet av graviditeten blir det egentligen mest väntan på denna lilla människa som snart ska bli en självklar del av vår familj. Mamma, pappa, storebror och lillasyskon.
3 kommentarer:
Åh lilla Olle, som snart inte är så liten längre ;) När var det nu du var beräknad? Det är väl i dagarna? =)
5 år !? Jag tänkte precis skriva "Men är han inte bara ett år äldre än Norah?" Tills jag kom på att Norah blir ju F-Y-R-A år!! Galet vad tiden går, men oj vilken rolig ålder det är nu =)
Känner du dig glad och nöjd över att ni väntat så "många" år med att skaffa nummer två? Jag känner att läget för oss hade inte kunnat vaara bättre. Jag hr alltid velat att Norah ska vara relativt självständig och duktig på att hjälpa till. Det kommer att bli spännande med två barn! =)
Jag kunde inte ha skrivit det bättre själv :)
Lika självklart som det har varit för oss att vänta ett par år, lika självklart är det för andra att bara ha ett år emellan. Inget är rätt eller fel, utan rätt för just den familjen.
Och precis som du skriver; Det känns helt otroligt att man sitter och förklarar för en 3,5 åring att hon ska bli storasyster. Och hon FÖRSTÅR. Det är så stort och häftigt att få vara med om deras lycka! Bättre tidpunkt än nu hade vi inte kunnat få!
Jag har läst att du har onda förvärkar; Något på G eller har du haft det tidigare? Spännande värre, jag tror att ni får bara om ett par dagar ;)
Skicka en kommentar