Fina ord som svar på inlägget nedan. Jag blir glad, men också ledsen. Tänk att det finns så många fantastiska människor som kämpar med sig själva. Som har svårt att acceptera. Jag undrar vad det beror på. Var kommer alla krav ifrån. Vi ska vara så mycket. Varför styr utsida och prestation så stor del av våra liv? Hur ska vi kunna förändra detta? Vem ska ta första steget och kommer någon att följa efter?
Jag tror att för att finna balansen och acceptansen att livet är och vi med det, måste vi göra ett val. Välja att vila i att alla är olika. I att det bästa är att vara sig själv.
Hur ska acceptansen någonsin kunna komma om du varje dag säger till dig själv att du borde förändra dig? Vara på ett annat sätt, se annorlunda ut. Ska du vara lycklig måste du vara si och så. Hinna med allt och lite till. Jobbet, barnen, vällagade maten, träningen, vännerna. Fest och vardag. Ljus och mörker.
Det är ganska självklart att känslan av att vara bra precis som man är inte infinner sig om livet hela tiden kantas av en strävan efter att förändra sig själv. Det är ju så självklart. Också så svårt. Men jag tror att nyckeln ligger i att göra det där valet. Att sluta försöka förändra sig själv. Att bestämma att jag är okej. Jag behöver inte vara på något annat sätt för att vara bra. Och jag kan inte vara någon annan och samtidigt vara mig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar