Så var vi snart i mitten av december. Julmys med härliga dofter och smaker. Julklappsjakter och presentinslagning. Baka. Rulla köttbullar. Vörtbröd. Stjärnor. Lucia. Denna månad har en speciell plats i mitt hjärta och varje år glädjs jag över hur vackert livet kan vara.
Men finns det också en melankoli över julen. Tanken på alla de som aldrig får uppleva den värme, kärlek och gemenskap som för mig och mina nära står i centrum vid juletid gör mig ledsen. Alla de barn som inte har någon vuxen som bryr sig. Som ordnar och engagerar sig. Som finns för dem. Det är sorgligt och jag får ont i hjärtat när jag tänker på det.
Sen gör jag allt som jag kan. Jag hjälper till på det sätt jag har möjlighet till. Och hoppas att det gör skillnad. För någon.
Alla barn har rätt till en fridfull jul. Alla. Överallt.
 |
| Julfint i vardagsrummet |
 |
| Vinterpromenad. Äntligen har vi snö! |
 |
| Nyvaken godbit! |
 |
| Den i särklass godaste glöggen jag smakat |
 |
| Vackeröga |
1 kommentar:
Jag håller med dig Anneli! Jag satt och kollade på Nobelgalan igår och kände att jag bara ville gråta. Att EU får nobels fredpris kan man ju verkligen i frågasätta och allt med galan känns lite paradoxalt. Jag tror att galan är byggd på välmening och jag kan tycka att det är ett bra initiativ. Men samtidigt är det alltid två sidor av samma mynt, precis som med julen. Medan EU får fredpris finns det barn utan hem, folkgrupper som samhället fryser och vapen som vi producerar som tar liv. Medan vi köper julklappar till varandra (som vi egentligen inte behöver) och frossar i julmat är det människor som dör av svält. Samtidigt måste man sålla bland dessa tankar. Vi måste tillåta oss att må bra och fira julen som ger oss så mycket värma, men inte glömma att vi har ett ansvar som medmänniskor. Ja det är sannerligen en svår balansgång!
Skicka en kommentar