Mitt i livet

Fick hämta hem den här lilla spjuvern från förskolan i förmiddags. Han hade jätteont i magen stackaren men efter lite vila i soffan och potatis med köttbullar verkar det onda vara puts väck. Nu leker han superhjälte på köksbordet. Ett bra tecken tänker jag.

Torsdag redan och veckorna springer iväg. När maken kommer från jobet åker vi och veckohandlar och sedan är det dags för mig att hålla mitt andra Just Dance pass. I helgen har vi kalas för pappan i huset som fyller hela 31 år imorgon. Förutom det är helgen vigd åt hemmapyssel. Ska vintra lite på gården och göra något snyggt med mossa och rönnbär att ställa på trappan där den nu vissnade sommarblomman står. Sommaren är verkligen slut nu. Hösten är här och det känns bra. Hög, klar luft. Vackra färger. Rosiga kinder. Detta är en skön tid.

Skrattrynkor vittnar om ett rikt liv. För inte är det väl något annat jag anar kring ögonen? ;)

Och precis just nu. I detta ögonblick. När barnen leker. Storebror roar lillebror. Jag dricker gott te. Fin musik i bakgrunden. Tända ljus på bordet. Helgen som snart är här. Då känns mitt liv så där idylliskt. Så perfekt. Och jag vet att det kommer andra stunder. Och det är lite det som är tjusningen. Med livet. Att det kan vara så sjukt jävla fint. Och så smärtsamt jobbigt. Och jag är så glad över att jag får vara med. På resan. På det här som kallas livet.