Så klickar jag runt på olika bloggar. Lite inredning. Familjeliv. Vardag. Sköna helger. Men sen. En cancersjuk mamma. Som somnat in. Lämnat man och barn. Lämnat livet. En fruktansvärd verklighet för någon. Och jag tänker att jag aldrig mer ska klaga. Aldrig mer gnälla över världsliga ting. Aldrig mer vara annat än tacksam. För allt jag har. För att jag är frisk. För min familj och deras hälsa.
Jag lovar mig själv att jag ska komma ihåg detta. Även imorgon.
Jag lovar också att jag ska beställa ett sånt här armand http://babybambola.blogspot.se/2012/08/lilla-sophie-armband.html
2 kommentarer:
Jag håller med dig om att det verkligen är viktigt att vara tacksam. Det är också skönt för själen, som en tröst. Jag tänker och hoppas att den där kvinnan och familjen som drabbades till och med, i allt elände, kan känna (och har känt) tacksamhet.
Aha, då förstår jag!
Då ska jag spara denna bloggadress så att jag inte missar dina fina inlägg :) Kram på dig!
Skicka en kommentar