Ett år som fru Stenberg

Världens bästa

Fru Stenberg



Så var det ett år sedan jag sa ja till att bli fru Stenberg. Ett år sedan vi stod där i kyrkporten. Hand i hand. Pirriga och lyckliga. Vi två. Tillsammans. En fin stund i kyrkan följd av en underbar kväll. En av de bästa i mitt liv. Första året som gifta har varit händelserikt. Vi har fått ännu en medlem i familjen. Älskade lilla Svante som redan på bröllopsdagen huserade i min mage kom till oss i februari. Min make har bytt arbete och jag är så stolt över honom. Vi har hittat det hus vi drömt om och nu har lyckan att få bo i. Nu börjar vårt andra år som gifta och jag ser fram emot det och många fler.

Just nu sitter vi i soffan och jag hinkar te och smaskar leverpastejsmörgås och äpplen. Var så sugen på en löprunda eller åtminstone en promenad ikväll men förkylningen jag har i kroppen satte stopp för de planerna. Har ont i halsen och hostar. Hoppas på att vila och c-vitaminer gör mig pigg och fräsch till på torsdag. Då går nämligen mitt allra första danspass som instruktör av stapeln. Känns hur roligt som helst!

Idag har vi haft en fin dag jag och pojkarna. Har varit fullt ös från tidig morgon och jag har känt mig lite trött. Men vi har haft det bra ändå, med  besök, lekparkshäng och eftermiddagen på Öppna förskolan. Till råga på allt har Olle lärt sig cykla utan stödhjul idag och det är stort. Och han är stolt. Mamman och pappan också. Såklart.

Imorgon väntar förskola och utflykt för Olle. Sedan ska han åter igen bli uppvaktad. Av min moster och morföräldrar. Blir mysigt.