Något alldeles fantastiskt

Om ungefär sex månader blir jag moster och Ollehjärtat blir storkusin. Min älskade syster är gravid. Jag är så själaglad. Det finns egentligen inga ord som beskriver lyckan över ett barn. Inga ord som med rättvisa förtäljer om vilket mirakel det är med en växande mage, med bebisrörelser och tillslut en förlossning. Ett nytt liv. Att bli mamma. Jag vet att min syster kommer att bli världens bästa mamma. Det finns vissa människor som liksom är menade att vara tillsammans med barn. Som har en särskilt hand med dem och älskar dem alla, både sina egna och andras. Min syster är en sådan människa. Hon har det i sig. Som något typ av kall. Det är meningen att hon ska vara mamma. Och äntligen ska hon få bli det. Hon har längtat länge och nu är det hennes tur. Hennes och Henkes. Jag är så lycklig för deras skull, och för min egen. Tänk att få blir moster. Att få se en av de människor jag älskar mest i världen bära ett barn i sin kropp, se längtan i hennes ögon och kärleken till barnet hon fött. Att se henne och Henke hålla, vårda och älska det nya livet. Bli en familj. Tre människor som för evigt kommer att vara sammanlänkade, en mamma, en pappa och ett barn.