Jag tror bestämt att inspirationen har återvänt. Helt plötsligt har jag tusen saker jag vill skriva om. Tusen saker att berätta och att dela med er. Men jag vill börja med att säga välkommen och tack till er som ropade hej i det tidigare inlägget. Kul att veta vilka åtminstone några av er är. Jag vet att ni är fler men det är okej. Kanske har ni anledning att vara tysta, kanske inte. Det spelar egentligen ingen roll för mig. Jag är glad att ni läser. Ändå. Det är alltid fritt fram att säga hej. Här eller någon annanstans. Det är också fritt fram att låta bli.
Så var det gjort.
Som vanligt när min inspiration kommer tillbaka väcks även lusten till annan kreativitet. Måla. Dansa. (Kanske beror min återvunna kreativitet på mängden skolarbete. Jag borde lägga massormassor energi på statistik och psykologi. Istället hamnar jag här. Men jag är glad att skrivlusten är tillbaka. Den är en så stor del av mig.) Jag blir lycklig av att måla och dansa. Det kommer direkt och sätter sig i magen. Underbar känsla. Att skriva gör mig också lycklig fast på ett annat sätt. Det är mer en reflektion av mig själv till mig själv som gör att jag förstår mina känslor ännu djupare.
Tidigare i veckan läste jag i en av mina favoritbloggar om lycka. Jag har många gånger skrivit om lycka (och olycka). Jag är inte rädd för att tala om när dagar känns mindre bra och jag räds inte heller ord som in-i-själen-lycka. Och jag tror, precis som det stod i bloggen jag läser att vi många gånger kan välja att bli lyckliga. Jag såg också att denna bloggerska hade fått försvara sig lite i ett senare blogginlägg. Hon menade att man inte måste vara glad jämt och att alla inte kan välja att vara lyckliga hela tiden. Och det menar jag också. Men jag tror att om man påminner sig själv om hur fint livet är och öppna ögonen för alla de bra saker som finns runtomkring så blir det lättare att leva. Oftast. Alla dagar är inte bra. Vissa dagar är allt fel och inget rätt. Och människor kan vara sjuka. Då hjälper kanske inte heller positiva tankar och öppna ögon. Men, åter igen så tror jag att inställningen till livet gör så mycket. Jag tror att det alltid finns en strimma ljus någonstans i mörkret som gör att det är värt det i slutändan. Tillslut. Det är i alla fall vad jag tror och hoppas på.
1 kommentar:
Det gick också bättre än vad jag trodde :) Inga hål eller karies,bara lite tandsten så jag är väldigt nöjd.Sen har jag inte varit hos tandläkaren på 12(!) år så jag måste ju ha bra tänder då jag ine alls har skött om dom som jag borde ha gjort.
Fint skrivet (somm vanligt).Jag måste få hålla med,oftast är jag sådär äckligt lycklig,vilket nog avspeglar sig i min blogg.Då har jag fått "klagomål" att vi är den perfekta familjen.Åh,det är så irriterande.Vad man än skriver så är det någon som har åsikter.Läste ditt inlägg här nedan som jag visst glömt kommentera!Ska du skaffa lösenordsskyddad nångång så vill jag ha lösenordet :)
Kram
Skicka en kommentar