Surfar runt på internet. Klickar bland bloggar och hamnar hos en tjej som är mitt uppe i sin kamp mot en ätstörning. En tjej som försöker välja livet. Som vill göra de rätta valen. Som är rädd för att såra sina nära. Som måste lära sig äta. För sin egen skull. För att hon vill leva fullt ut. Och jag känner rysningar. Det ilar genom hela mitt jag. Denna fruktansvärda sjukdom som plågar och sårar. Som tar livet ur så många. Som förvandlar sunda glada människor till vita orkeslösa trasor. Utan livsglädje och lust. Fulla av rädsla för vad som kan hända om de förlorar kontrollen.
Om jag bara kunde förklara så att hon förstod. Så att alla som plågas av anoreximonstret förstod. Hur mycket bättre det blir. Att det jobbiga går över. Att ångesten försvinner. I takt med att livet återvänder kommer människan bakom sjukdomen tillbaka. Hon som fanns där innan allt det onda kom.
Så till er. Snälla, låt livet komma till er. Det är så mycket roligare än det helvete ni befinner er i just nu. Jag lovar. Av hela mitt hjärta lovar jag.
Välj livet.
1 kommentar:
Så himla bra! Så bra skrivet och tänkt, men framför allt... bra valt!
Skicka en kommentar