söndag, mars 16

Inte riktigt som planerat...

Veckan som varit var full av planer. I måndags skulle vi träffa Karola och Emil och på tisdag skulle vi umgås med Helena och Alva, onsdag hade Helena och Oskar tänkt komma hit, torsdag skulle jag och Ullis ta en långprommis med vagnarna och fika på stan under dagen och kvällen skulle Lotta komma hit och baka, fredag skulle vi ha gäster och lördag var ett 30-års kalas och en mycket efterlängtad fest inplanerat.

Men, ingen och då menar jag verkligen ingen av de inplanerade roligheterna blev av eftersom älskade Olle blev sjuk. Det började redan måndag med en vanlig, hanterbar förkylning. Tisdag var han fortfarande förkyld och onsdag började han hosta på dagen och fick svårt att andas. Efter ett vårdcentralbesök under dagen och en tripp till akuten på kvällen tyckte vi på torsdagen att andningen blivit bättre, så Ante åkte iväg en sväng på kvällen. Men när han kom hem var Olles andning väldigt ansträngd och vi övervägde att åka in på akuten ytterligare en gång. Men efter en biltur somnade hela familjen tillslut.

Fredag var det rätt bra med Olle och vi trodde att han var på gång att blir frisk. Lördag for Ante på 30-års kalas, men jag och Olle stannade hemma efter stränga order från barnmorskan om hemmavistelse samt mycket lugn och ro för sjuka små pojkar.

När kvällen kom och Ante gjort sig redo att åka på fest blev Olle plötsligt sämre igen. Andningen blev ansträngd och han började hosta och andas jättefort. Ante beslutade sig för att strunta i festen och stanna hemma med oss, vilket jag var grymt tacksam över. Olle somnade tillslut och sov bra till och från natten till idag. Idag har det verkat rätt bra med honom, han är febrig fortfarande och andningen är lite ansträngd ännu, men det är stor skillnad gentemot de senaste dagarna. Jag hoppashoppas att det är på väg att bli bra med honom. Det har varit riktigt jobbiga dagar. Att se sin älskade lilla skatt vara så sjuk var jättehemskt! Både jag och Ante har varit riktigt oroliga och knappt sovit något de senaste nätterna. Jag hoppas att vi får sova inatt, alla tre. Men jag hoppas mest av allt att vårt lilla hjärtebarn får vara frisk nu.

1 kommentar:

Anonym sa...

Yes det är hon!
Alla har bara bra saker att säga om henne,men INTE jag.

Hoppas det är bättre med lill-Olle nu.Är obehagligt när ens barn är sjuk kan jag tänka mig?

Ha en fortsatt trevlig kväll!
Kram Jennie