Att inte vara i fas

Dagen idag kommer inte att gå till världshistorien som den bästa vill jag lova. Trots solsken och efterlängtad sommarkänsla ville inte humöret riktigt. Trött. Sliten. Tråkig känsla i kroppen. Känslan av att inte vara ett. Kropp och själ. Inte i fas. Jag har varit här förr. Kanske beror det på de kaosartade nätterna som varit. Kanske är det behovet av tillsammansledighet. Jag vet inte. Jag hoppas att det är snabbt övergående. Jag vet vad jag själv kan göra. Bra mat och träning. Så kickar endorfinerna igång och känslan inuti blir genast bättre. Så imorgon är det hemmagjorda färsbiffar med ugnsbakade potatis- och morotsklyftor och en löprunda som gäller. Min bästa medicin. Inget slarv utan rena fräscha smaker. Motion. Det gör mig lycklig.

Vara näranära

Många koppar te efter ännu en vaken natt

Denna onsdag har mestadels gått åt till att bära på magond bebis och svara storebror på frågan om varför vi inte kan gå till utomhuspoolen förrän pappan i huset kommer hem. Trots det har vi hunnit med en tur till djurparken och klappat marsvin, getter och grisar. Olle har informerat alla om att han själv snart ska få egna marsvin. Efter middagen fick lilla surrhumlan bada en stund innan poolen stängde.

I väntan på att Granparken ska öppna

Nu har bebisen somnat i min famn och jag har, hör och häpna kunnat lägga ner honom bredvid mig. Skönt för rygg och axlar.

Ska faktiskt lägga min snart. Den senaste veckan har barnen hostat illa hela nätterna så den här mamman har några timmars sömn att ta igen. Förhoppningsvis vaknar jag upp med en roligare känsla imorgon. Då ska vi spendera dagen med barnens farmor och min svärmor. Mera djur, lunch ute och marknad. Kan ju inte bli annat än en höjdare, inte sant :)

Kvällsfika och sedan godnatt