För mig har det alltid varit viktigt att vara sann mot mig själv. Och att inte följa andras fotspår om de inte är åt det håll jag själv vill gå. Det är inte alltid lätt att gå sin egen väg och ibland blir det tokigt och fel och ibland blir det inget alls. Ibland är den enklare att stå stilla eller inget säga.
Under flera år var jag inte mig själv. Det var som att jag stod på sidan om och såg någon annan göra saker med mig kropp som jag själv aldrig skulle göra. Någon som gjorde saker jag aldrig har stått för. Saker som skadade både mig själv och andra. Idag är jag den jag vill vara. Jag går mina egna vägar. Jag gör hälsosamma val och vet vad jag själv mår bra av. Jag går på vägar som är bra för mig och försöker hålla mig långt borta från de mörka stigarna. Jag vill vandra efter soliga, varma stigar där det växer blåbär. Där min familj och mina vänner också vandrar. Där jag mår bra och kan vara mig själv. Utan att gör mig till. Utan krusiduller. Jag. Helt enkelt.
3 kommentarer:
Åh Vad bra skrivet! Man måste vara stark för att orka välja sina egna vägar. Det är inte alltid helt enkelt men ändå så viktigt!
Tack för dina inspirerande ord!
Jag har ingen aning om vad du har gått igenom tidigare men jag hoppas att du från nu och frammåt får må bra och njuta av nuet och framtiden!
Kramar!
Malin: Tack själv för att du skriver. Jag älskar ditt sätt att använda ord och inspirera mig till så mycket!
Vad spännande med jobbintro! Var ska du jobba, om man får fråga? :)
Jo, det är så att jag hade mycket problem med mat och ätande förr och levde med anorexi i några år. Därav alla mina ord om självkänsla och att vara ett med sin kropp. Det är så sjukt svårt att landa i att det är okej att vara jag. Att jag inte behöver förändra och förbättra för att vara bra. Jag har kommit väldigt långt och är stolt över mig själv. Det har varit en jobbig (och väldigt utvecklande) resa. Jag har varit helt fri från ätstörningarna ungefär 4 år men det är egentligen först nu jag känner mig som mig själv. (det har varit svårt att veta vem jag egentligen är och hur kroppen fungerar osv när jag under så stora delar av mitt vuxna liv levde med ätstörningar, snedvriden kroppsuppfattning och en kropp i kaos). Och det är verkligen en befrielse att känna mig som den jag vill vara. Att känna att kropp och sinne samverkar. Känslan av att må bra, från insidan och ut.
Tusen kramar och lycka till med nya jobbet!
Jag känner igen mig alldeles för mycket i det du säger. Det är en lång och krokig väg tillbaka men det går. Du är duktig och vi duger så bra som vi är.
Kram
Skicka en kommentar