Ikväll har jag nära till tårar. Hela tiden. Jag vet inte vad det beror på. Kanske börjar "plugga-heltid-och-vara-hemmamamma-och-hela-tiden-ha-tusen-andra-saker-att-göra" ta ut sin rätt. Jag känner mig trött. Att stiga upp på morgonen brukar aldrig vara något problem för mig. De senaste dagarna har jag somnat om mångamånga gånger innan vi tar oss ur sängen. Tidiga mornar i kombination med sena kvällar fulla av skolarbete tar på krafterna. Underbara dagar med mitt lilla hjärta är det bästa jag vet, men visst blir jag trött. Det är fullt ös hela dagen, förutom ett par timmars förmiddagsvila. Lugna timmar. Heliga timmar som nu mer måste ägnas åt plugg. Ingen bok i soffan. Ingen varm dusch och stor kopp thé. Inget slötittande på tv. Nä, inget sånt. Bara skola.
Men, jag har sagt det förr och jag säger det igen. Det är såhär jag har valt och det är precis såhär jag har velat ha det under hösten. Att kunna kombinera plugg med hundra procentigt närvarande för Ollehjärtat är exakt det jag önskat. Och det funkar faktiskt över förväntan ändå. Min trötthet beror nog på mörkret också. Missförstå mig inte. Jag älskar höst och vinter. Men det är mörkt. Så mörkt att jag till och med åkte och solade idag för att kanske, förhoppningsvis få lite mer energi. Det hjälpte nog lite. Klockan är ju faktiskt snart elva och jag är inte så värst trött. Tur det, jag har en hel del arbete kvar innan jag kan lägga mig.
Kanske är jag också lite nära gråten idag för att jag är så tacksam. Jag läser vimmelmamman Lotta Grays blogg varje dag och varje dag gör det lika ont. Det berör. Det berör mig så mycket. Och livet är så inihelvete orättvist. Och jag har det så bra. Och jag önskar att jag kunde hela. Hela världen vill jag göra frisk och lycklig. Hela världen skulle jag lägga min hand på. Och jag tror faktiskt att jag skulle börja med Lotta Gray...
Well, that´s it. Trevlig kväll mina kära läsare, vilka ni då än är. Det hade varit rätt kul om någon fler gav sig till känna. Inte för att jag måste få kommentarer för att skriva, det gör jag hur som helst. Och inte för att jag underskattar mina trogna och icke-anonyma läsare. Utan helt enkelt för att det vore kul att veta vilka som läser mig.
4 kommentarer:
Hej! Du är så ambitiös mamma och pluggerska och allt annat du gör, vilket är bra. Det gäller att ha balans i livet och nu säger din kropp att du är trött. Lyssna på det! Kram
Vilken fin blogg du har!!!
Lyssna på kroppen och försök komma ihåg att du inte kan göra allt, speciellt inte samtidigt. Blir lite orolig för dig ibland du är så lik mig ;) Jag vill också rädda hela världen. Men det är jäkligt jobbigt att göra det och ännu jobbigare att inse att man inte kan det, hur mycket man än vill.
Sköt om dig!!!
Kram Karin
Via klickande på diverse andra bloggar jag följer, hittade jag en dag till din. Du skriver så otroligt varmt och fint om ditt liv och all kärlek omkring dig, att jag blev tvungen att stanna. Nu läser jag din blogg, (nästan) varje dag och blir varm på insidan fastän jag inte på något sätt känner dig eller de omkring dig.
Fortsätt skriv!
Jag känner igen känslan du beskriver. Ibland känns det som att man gör allt, men ändå räcker man inte till helt.
Mörkret är tungt, men det blir bättre nu när snön ljusar upp det lite :)
Har ni mycket i kursen nu? vad läser du?
Kram, malin
Skicka en kommentar