Bättre

Jag mår bättre nu. Vet inte vad dippen berodde på med jag tror att den var tillfällig. Jag känner mig stark och trygg. Det är tur att jag har en underbar man som fångar mig när jag faller och att han har hjälpt mig bygga en sådan fin madrass som gör att jag aldrig faller särskilt hårt längre. När jag skrev inlägget om mitt ras kändes det som att jag hade fallit långt utanför madrassen. För första gången på väldigt länge var jag rädd för mina egna tankar. Det känns som sagt bra nu, men jag måste hålla koll på mig själv så att dumma tankar inte blir för vanliga eller för starka. I jämförelse med för bara något år sedan kan jag idag jobba med mig själv och göra allt jag kan för att undvika att falla tillbaka i gamla mönster. Jag vägrar bli det jag en gång var! Jag är värd mer än så. Jag är fantastisk och jag tänker inte skämmas för att säga det högt!