Livspusslet

Just nu kämpar jag varje dag med att försöka bygga ihop livspusslet inför hösten. Det är mycket som ska klaffa och det känns som att jag har en miljon saker framför mig som måste fixas. Det är verkligen tur att jag inte är en lättstressad människa. Jag är helt inställd på att det kommer bli en hektisk tid framöver. Men jag är också helt övertygad om att det kommer gå bra ändå. Allting löser sig. Jag och Ante har pratat igenom närmaste framtiden noga och är helt överens med hur vi vill ha det. Jag är otroligt glad över att vi har den relation vi har, öppen, ärlig och trygg. Jag vet att vi kan lösa allt. Vi är så starka tillsammans.

Hösten kommer ju med stormsteg känns det som och den första september är det dags att sätta igång med skolan igen. Känns äntligen helthundraprocentokej. Det har varit en ganska jobbig process för mig att komma till insikt med och nu äntligen kunna acceptera och vila i att mitt och Olles mysår är slut. Och att i hjärtat känna att det är okej att han blir större och växer upp från en bebis till ett litet barn har varit jättesvårt. Men nu äntligen känner jag mig redo att möta hösten. Jag längtar till och med. Livet går sin gilla gång och efter en lång uppförsbacke och ett par hinder hänger jag åter med. Ännu lite starkare än förra uppförsbacken.