Härliga sommarminnen

Jippi!

Äntligen är det fredag! Ante jobbar till två och efter det står familjmys på schemat. Jag och Ante har knappt haft tid att prata med bara varandra under veckan och det känns trist. Dessutom har jag varit så trött på kvällarna att jag nästan somnat innan Ante kommit till sängs. Och därmed har de obligatoriska godnattkramarna och viskningarna för att inte väcka Ollehjärtat uteblivit nästan varje kväll. Men nu äntligen är det snart helg och det känns toppen. Idag och kväll blir det som sagt familjmys deluxe. Imorgon ska vi ha en härlig morgon med gofrukost och sen kanske en prommis till lekparken. På kvällen får Ante på hälsning av sin bror D och det blir ölochbuzzochkillpratkväll. Så, jag flyr fältet! Nää sanningen är den att jag bokade upp mig på lördagkväll först, och sen gjorde Ante sina planer. Det är bra det, Ante och hans bror träffas inte alls lika ofta längre eftersom D jobbar på annan ort typ jämt. Eller åtminstone alldeles för ofta i min mening. Så jag är glad att de ska hitta på ngt tillsammans. Själv ska jag till bästaste K och dricka drinkar och surra länge länge och eventuellt gå ut och dansa. Jag längtar!

Söndag blir en dag för rekreation. Haha! Näädå inte ska väl det behövas. Men, pappa och mamma har bjudit hem oss under dagen. Pappa har inte träffat Ollehjärtat på länge. Han jobbade på 1-årskalaset. Och igår när han kom hit för att hälsa på oss låg Olle och sov. Typiskt! Nåja, vi ska som sagt dit på söndag så då ordnar det sig ju. Har vi tur blir vi bjudna på något gott fika också.

Jag och Du

Ikväll har jag varit värd för ett Me&I klädparty. Kollektionen var jättefin och jag hittade godbitar till både mig och Ollehjärtat. Mormor beställde finfina kläder till den lilla stjärnan och jag beställde finfina kläder till mig själv. Längtar till leveransen så att jag får mysa runt i mina fina byxor och härliga klänning.

Nu ska jag koka thé, se Hells kitchen och sen är det godnatt.

Tusen tack alla som kom ikväll!

Någon?

Är det någon som har boken Kunskapens former: vetenskapsteori och
forskningsmetod av Peter & Britt-Marie Sohlberg och vill låna ut den eller sälja den? I sådana fall är jag mycket intresserad!

Kalas i dagarna 2

I söndags inleddes 1-årsfirandet av Ollehjärtat. Många fina presenter och människor kom för att uppvakta vår lilla stjärna. Igår fortsatte firandet med lika mycket fint folk och bra presenter. Idag har jag och Olle haft en mysig hemmadag full av lek med alla nya roliga saker. Tyvärr har min rygg börjat göra ont igen..hoppas att det går över snabbt!. Kanske måste ge mig och fara till en naprapat iaf. Svärmor tjatade på mig förra ontiryggen-svängen, men jag vägrade. Alltså, hallå, knak i ryggen? Varför i hela världen skulle jag utsätta mig för ngt sådant. Vid närmare eftertanke så vet jag svaret själv. Ryggen blir bättre. Nåja, vi får se. Jag är fullt och fast övertygad om att en dags vilafrånattbäraOllehjärtat också är klockren medicin mot onda ryggar. Men som sagt, jag kanske måste ge mig..

Föresten har jag blivit kär i ett hus. Och det till och med före visningen. Typiskt mig!

En dag, En vecka, En månad, Ett år

Livspusslet

Just nu kämpar jag varje dag med att försöka bygga ihop livspusslet inför hösten. Det är mycket som ska klaffa och det känns som att jag har en miljon saker framför mig som måste fixas. Det är verkligen tur att jag inte är en lättstressad människa. Jag är helt inställd på att det kommer bli en hektisk tid framöver. Men jag är också helt övertygad om att det kommer gå bra ändå. Allting löser sig. Jag och Ante har pratat igenom närmaste framtiden noga och är helt överens med hur vi vill ha det. Jag är otroligt glad över att vi har den relation vi har, öppen, ärlig och trygg. Jag vet att vi kan lösa allt. Vi är så starka tillsammans.

Hösten kommer ju med stormsteg känns det som och den första september är det dags att sätta igång med skolan igen. Känns äntligen helthundraprocentokej. Det har varit en ganska jobbig process för mig att komma till insikt med och nu äntligen kunna acceptera och vila i att mitt och Olles mysår är slut. Och att i hjärtat känna att det är okej att han blir större och växer upp från en bebis till ett litet barn har varit jättesvårt. Men nu äntligen känner jag mig redo att möta hösten. Jag längtar till och med. Livet går sin gilla gång och efter en lång uppförsbacke och ett par hinder hänger jag åter med. Ännu lite starkare än förra uppförsbacken.

Moster ska på IKEA

Olles moster ska på IKEA och vi ska göra en beställning. Tycker jag iaf ;) Dessa vackra ting skulle passa finfint i Ollehjärtats rum

Vårt lilla charmtroll

Idag har vi varit på ettårskalas. Det var Emil som fyllde år men Ollehjärtat trodde nog att det var hans kalas för han charmade och visade upp hela sin repertoar för gästerna. Lite besviken blev han nog när det ändå i slutändan var Emil som fick paket. Nåja, på söndag och måndag är det hans tur. Älskade lilla barn. Jag skickade förövrigt in en grattisannons till PT idag. Typiskt nog upptäckte jag att det var försent för att få annonsen publicerad på måndag, dvs Olles födelsedag, så det fick bli en "Vi vill fira vår älskade son som igår fyllde ett år"-annons. Det blir nog bra det.

Helgen och veckan

Helgen har spenderats tillsammans med Antes finfina familj i Skellefteå och Byske. Antes syster gav alla sina bröder och de två respektive (jag & Karin) ett besök på Boda Borg i julklapp. För er som inte vet det så är Boda borg ett äventyrshus med en massa rum som innehåller olika uppdrag och klurigheter. Varje lag kämpar för att vinna stämplar från de olika rummen/banorna. Och herre gud vad vi kämpade. Vilken fight! Grymt roligt hade vi och nog känns det i kroppen att jag körde ett fyra timmar långt fyspass igår. Efter Boda borg åkte vi till Byske camping där svärmor och svärfar väntade med alla barnen. En tacomiddag, en vända Disney trivial och lite surr senare sov alla gott i sina sängar.

Nu är vi iaf hemma och Ollehjärtat sover godisgott i sin hemmasäng. Ante står i duschen och jag har precis pratat klart med en kompis i telefon. Det känns som att vardagen börjar komma igång ordentligt nu och det är ganska skönt. Vardagen har också sin charm. Veckan som kommer är, precis som förra veckan fullspäckad. Imorgon ska jag och Olle umgås med fina vänner, tisdag är det dags för BVC och spruta (gaaah! nu igen??), onsdag ska vi inhandla födelsedagspresenter till torsdagens födelsedagsbarn, torsdag är det födelsedagsfirande gånger två och fredag står baka på schemat. Helgen blir det 1-årskalas för Ollehjärtat. Det känns helt plötsligt inte alls jobbigt i hjärtat att min stjärna blir ett år. Det är ju bara underbart. Vi har en alldeles fantastisk liten ettåring. Det är ju så bra som det bara kan bli!

En sådan där dag

Idag är det en sådan dag när allting känns sådär tokbra att man bara vill hoppa runt och dansa och skrika ut till hela världen hur lycklig man är. Jag är så glad över livet. Över Olle och Ante. Över mina vänner. Min familj. Mitt hem. Över allt jag har. Trots regnovädret och att Ante har börjar om att jobba efter tillsammansledigheten. Och trots att bilen är trasig och försäkringskassan tjorvar. Och trots det (som till skillnad från många andras "trots det" handlar om väldigt simpla bekymmer), så är jag så lycklig. Så Lycklig. Kanske är just det. Jag har det så otroligt bra, om man jämför med många andra.

Så många!

Sedan jag satte in min free counter här i bloggen har över 300 st varit inne och läst. Herre gud! Vilka är ni alla?

Mycket roligt!

Igår firade jag och Ante att vi nu har varit ett par i 5 hela år. Olle sov över hos farmor och farfar medan jag och Ante gick ut och åt en god middag och hade det riktigt mysigt tillsammans. Vi sov länge imorse och efter lunch fick vi fint besök och födelsedagsuppvaktning i efterskott. Jag fick så otroligt fina presenter, men bäst av allt var att jag fick tillbaka Ollehjärtat. Underbara älskade lilla busfrö. Allt hade gått så bra så intygade farmor, farfar och faster och det känns ju jätteskönt att veta. Inte för att jag trodde att det skulle gå dåligt för dem, inte alls. Jag litar helt och fullt på att Olle tas om hand mycket väl. Det har nog varit mest jobbigt för mig, även om det faktiskt gick riktigt bra ändå. Fast visst var det härligt att få hem honom. Min skatt.

Idag är det alltså söndag och många börjar om och jobbar efter semestern imorgon. Ante är ledig till på torsdag morgon, sedan är det dags för honom med. Uscha! Veckan som kommer är iaf full av planer vilket känns jättekul. Imorgon ska Ante laga våran bil och jag ska ha främmande. Tisdag har vi en massa ärenden att uträtta och på onsdag ska jag fika med några kompisar. På torsdag börjar Ante jobba igen och jag och Olle tänkte höra med Karola och Emil om de ville ha besök. Fredag har vi faktiskt inget planerat än så länge, men det dyker säkert upp något roligt. På lördag förmiddag åker vi till Byske/Skellefteå för en eftermiddag på Boda borg och övernattning på Byske camping. Vi fick ett besök på Bodaborg av Elina i julklapp, alla hennes syskon och respektive. Och svärmor och svärfar har hyrt stuga. Det ska bli jättekul! På söndag åker vi hem därifrån och sedan blir det nog bara mys resten av dagen.

Så, den kommande veckan känns fullspäckad av trevliga saker. Kul!

Ett år äldre. Ett år bättre?

I tisdags fyllde jag 25 år. Ett år äldre än 24 alltså. Tusan, jag som just hade lärt mig svara 24 på frågan hur gammal jag är. Nu måste jag lära om..igen. Nåja, åldersnojan lyser med sin frånvaro och det är ju befriande. Jag känner mig inte gammal och är därför inte det heller. Nu tänker nog alla över 30 att "herre gud, hon börre pratta åldersnojom å jär bara bane schölv"..eller nåt (mitt pitemål är inte vidare finslipat, och det blir inte bättre när jag ska ge mig på ett försök att skriva denna tokiga dialekt heller) Men grejen är den att jag är helt övertygad om att jag aldrig kommer att få någon åldersnoja heller. Feel young ~ Stay young. Sen får vi väl se hur jag känner på min 60-årsdag. Men än så länge lever jag i tron om att ålder för mig alltid bara kommer vara en siffra. Obetydlig och ointressant.

Hur som helst så blev jag iaf 25 år i tisdags. Ett år äldre än sist jag fyllde år. Och därmed ett års erfarenheter rikare. Jag har förändrats mycket det senaste året. Mitt första år som mamma. Jag har skapat en starkare och tryggare relation till mig själv. Jag litar på mig själv och jag duger som mig själv. Och jag älskar livet på ett helt annat sätt än förut. Det är fantastiskt hur mycket som kan hända på ett år. Jag är trygg och stabil och säker. Och det är värt så otroligt mycket!

Så snyggt!

från www.accessora.se

Helg på stugan och bortasovning

Helgen har vi spenderat i en iskall stuga. Lördagmorgon när vi steg upp, där kring sex någon gång, var det 15 grader i stugan. Fy attan vad kallt! Som tur har vi inte haft så kallt hela dagarna, men varmt har det ändå inte varit. Så konstigt att vädret kan ändras så mycket så forta. Från dessa urvarma dagar till höstkyla på bara typ en dag. Det är trist med sådana här kalla dagar redan. Men ska jag se till det positiva så är det grymt skönt med ett svalt sovrum! Olles faster Elina kom ut till stugan på lördag och vi har haft det så mysigt, trots det kassa vädret. Nästa gång hon följer med ut ska vi ha en dag full av bad, bastu, sol, härliga kvällar och värme. Så det så!

Idag åkte vi iaf hem från stugan. Och till motsats från förra gången vi kom hem därifrån så var det faktiskt riktigt skönt denna gång. Vi har sedan vi kom hem i eftermiddags hunnit handla, städa, duscha Ollehjärtat och bakat. Nu ska jag strax duscha och sen börjar det nog bli dags att sova. En kopp thé innan och lite mys med Ante så är jag redo för sängen. På tal om mys så har jag och Ante varit tillsammans i fem år på lördag. Vi ska fira det ordentligt denna gång med finmiddag på restaurang och efter det en drink ute eller något annat trevligt. Vår lilla stjärna ska sova borta för första gången. Farmor, farfar och faster har efter lite tjat och blinkande ögon lyckats övertala mig (Ante var inte lika svårflirtad) om att Olle ska få sova över där. Det är tur att jag litar på dem till hundra procent och jag vet att Olle kommer att få en jättemysig natt hos farmor och farfar. Fast nog känns det lite jobbigt, det måste jag erkänna. Han är ju inte ens ett år! Fast det är tydligen vanligt nu för tiden, att barn sover borta praktiskt taget direkt efter födseln. Jag som trodde att snittåldern för bortasovning låg där kring 15-16 år..eller nåt. Ack så fel man kan ha. Nåja det är väl bara att vänja sig. Olle kanske får blodad tand och helt plötsligt säger -Mamma, jag vill sova hos fajmoj å fajfaj å fastej jämt!, som sin första riktiga mening. Ojojoj...hur ska det här sluta? ;)

Hela natten!

Nu har Ollehjärtat sovit hela natten utan att äta. Han har vaknat och velat komma till mamma och pappas säng, men utan välling de två senaste nätterna. Jag kan inte riktigt tro att det är sant...men plötligt händer det, tydligen. Vår lilla prins börjar bli stor nu. Älskade underbara finaste hjärtat.