Jag tänker mycket. På allt möjligt faktiskt. Just nu tänker jag mest på hur underbart mitt liv är och hur många tusenmiljonergånger bättre jag har det idag än för ungefär nio år sedan. För nio år sedan var jag inne på mitt sextonde levnadsår och alldeles uppfylld av anorexia. Mitt liv handlade om ätande, eller egentligen om icke-ätande, kalorier, förbränning och vågen. Vågen -min bästa vän och värsta fiende. Jag vägde mig minst fem gånger om dagen och speglade mig hundra gånger.
Och det här tiden var den västa på året. Våren. Tiden före sommaren. Bikinitider. Ångest!
Idag njuter jag av solen. Tittar på min kropp och de former den har och ler. Jag ler för livet. Mitt liv. För att det liv jag vill leva är det liv jag lever. Jag vill inte hata våren, eller bikinitider. Jag vill leva och älska och må bra. Jag vill ta hand om mig själv, men framför allt om min familj. Jag är inte längre bara jag, jag är en del av en familj, en viktig del. En tredjedel. Jag tackar tusen gånger om för allt jag har. För allt jag är. Jag är den jag vill vara. Det är nio år sedan jag mådde som sämst. Idag mår jag fantastiskt och är istället för anorexia alldeles uppfylld av lycka.
Nu ska jag ut i solen. Jag ska promenera med mitt Ollehjärta i vagnen. Hälsa på mina älskade föräldrar. Kyssa Ante då han kommer från jobbet. Hälsa på hans bror med familj.
...Jag ska njuta...
2 kommentarer:
ja börjat rysa då ja läser inlägget,det måste ha vart jobbigt att känna så som du beskiver... vilken tur att du idag känner att du kan njuta av livet och dig själv och din fina familj!
Ja Felicia somnar i sin egen säng, men hon vaknar en ggr på natten och vill äta, då lyfter jag över henne och får sova med henne för tills för en månad sen så hade hon bara sovit i vår sång...de är myyysigt! å ligga nära nära!
kramkram
Vilket fint inlägg.
Jag visste inte att du hade varit sjuk. Vilken lycka att du är frisk och vacker idag!
Hoppas ni får en underbar helg!
Kramar
Skicka en kommentar