

2007 är slut och år 2008 har precis börjat. Ordet som passar bäst till att beskriva år 2007 är mirakel... Naturligtvis syftar jag på min och Andreas älskade son Olle. Den 25/8-07 är en dag som vi kommer att minnas och fira, resten av våra liv. Ett annat ord som också bekriver år 2007 väl är tacksamhet. Jag är oändligt tacksam över allt underbart jag har i mitt liv.
En liten resumé över det gågna året skulle se ut ungefär såhär;
Januari spenderades till stor del i Luleå, på universitetet. Det var en månad full av teknisk psykologi och mycket funderingar över om det verkligen var tänkt att jag skulle ägna mig åt detta i framtiden. Men jag höll ut och mötte nästa kurs med förhoppning om något bättre. Tyvärr besannades inte mina förväntningar. Ännu mer tvivlan dök upp inom mig men jag fortsatte kämpa. Kort sagt kan jag säga att de kurser som jag läste under våren 2007 inte är dem som jag kommer att minnas som särskilt intressanta i framtiden :)
Den 21 Mars var det dags för Ultraljud och vi fick för första gången se det lilla miraklet som vilade i min mage. Eller vilade är nog fel ord att änvända, Olle var nämligen väldigt livlig och barnmorskan kunde inte mäta huvudomfånget på honom vilket medförde att vi fick komma till baka två veckor senare för ännu ett ultraljud, så "synd" tyckte vi ;)
Några dagar efter det var det 30-års fest för min älskade svåger. Vi spelade lasergame, åt gott och hade det trevligt. Minns också att några dagar i Mars var så varma att jag och magen satt på balkongen och svettades :)
April är ingen månad som jag minns särskilt väl, det var väl påsk och sånt. Olles fina kusin Milla fyllde tre år och min älskade pappa samt min morfar fyllde år den 27e.
I Maj var det rätt varmt några dagar och vi hade väl någon tenta och så antar jag..minns inte heller Maj särskilt väl.
Juni däremot, då kom lilla Hugo, min vän Ulrikas vackra son till världen. Midsommarafton 2007 är därför en dag att minnas! Jag jobbade ett tag i Juni också, men det gick inte så bra, höggravid som jag var, att arbeta i en tvättstuga med massa tunga lyft. Jag blev därför sjukskriven fram till förlossningen, vilken lättnad!
Juli innehöll en hel del varma dagar som vi spenderade på stugan. Ante hade semester två veckor och vi hade det riktigt skönt tillsammans. Fina kvällar på Hällen och varma sköna dagar med familj och vänner.
I början av Augusti var vi bjudna på bröllop och det var verkligen en riktig höjdare. Jag dansade hela kvällen och fick många kommentarer om att bebisen nog skulle komma den natten :) Dagen efter fyllde jag år och var fortfarande höggravid. Vi hade kalas här hemma och gick sedan ut och åt en jättegod middag tillsammans jag och Ante. Den 21 Augusti föddes min vän Karolas lilla pojke Emil och samma dag började jag må väldigt underligt. Mitt blodtryck höjdes rejält och den 24e åkte vi till barnmorskan där jag fick hårda förhållningsregler om att INTE göra någonting fysiskt över huvudtaget, jag skulle ligga ner och vila. Fick inte ens se TV eller läsa! Hon sa att jag antingen var på väg mot en havandeskapsförgifning eller en förlossning. Vi hoppades såklart på det sistnämnda. Jag lydde inte alls barnmorskans order utan vi gick och fikade, åt på restaurang och hälsade på vänner. Men när vi kom hem på kvällen mådde jag inte så bra och gick och la mig direkt. Ante såg film och kom sedan och lade sig han med. Jag vaknade kl 03.00 natten mot lördag och då gick vattnet! 4 timmar och 37 minuter senare hade vår skatt kommit till världen. Lycka Lycka Lycka!
September började med att våra vänner Mattias och Saras fina dotter Elma föddes. Ante började om att jobba efter sina 10 pappadagar och resten av september kantades med guld på grund av vår fantastiska son. Ante fyllde år den 14e och vi hade kalas såklart, med mycket färdigköpt fika ;)
Oktober och November bara sprang iväg och vi firade en del födelsedagar, bland annat Olles älskade moster och storkusinen Albin. Olle fick också sin 3-månaders spruta. Aj aj i bebisbenet, men mest i mammahjärtat ;)
December, min favoritmånad kom lika snabbt som den tog slut. Julen var underbar och jag tänkte nästan hela dagen på hur mycket som har hänt i mitt liv sedan förra julafton. Förra året hade vi precis fått veta att vi skulle bli föräldrar. Ett år senare satt vi där, men världens finaste barn i våra famnar. Det finns inga ord. Inga ord förutom tack!